Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÄR pä4r l. pæ4r, sbst.2, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pair 1758—1868. peer 1791—1925. pär 1827 osv.)
Etymologi
[av eng. peer resp. fr. pair l. portug. par (i samtliga fall numera med formell anslutning till fr. pair), av lat. par, jämlike, ss. adj.: lika (jfr PAR, sbst.1, PARI, sbst.2)]
1) (†) jämlike, like. Jag har .. brefvexlat i många år icke blott med mina pairer, utan äfven med mina öfvermän både i insigter och förstånd. Tegnér (WB) 4: 416 (1824). Som man bemöter mig såsom sin pär och jemlike, så har jag (osv.). Thomander TankLöj. 75 (1827). Vasaller hade rätt att dömas af sina pärer .. såsom bisittare i länsherrens domstol. 2NF 17: 199 (1912); jfr 2.
2) ss. titel för vissa länsherrar o. adelsmän med hög rang i vissa främmande länder; särsk. dels (förr) om innehavarna av de (urspr. tolv) förnämsta (världsliga o. andliga) värdigheterna i Frankrike under konungen (i sångerna om Karl den stores tolv förnämsta paladiner), dels (förr, under 1800-talet o. delvis 1900-talet) ss. titel för de adelsmän som voro medlemmar av folkrepresentationens övre kammare i Frankrike resp. Portugal l. Japan, dels ss. titel för medlemmarna av den engelska högadeln (omfattande fem grupper, nämligen hertigar, markiser, grevar, vicomter o. baroner), dels oeg., om samtliga medlemmar av det engelska överhuset. Hertig och Pair af Frankrike. PT 1758, nr 68, s. 3. Carolus Magnus och hans 12 Pairer. Kellgren (SVS) 4: 254 (1782). Lord Palmerston och pär av Irland blev .. (Henry John Temple) vid 18 års ålder. Hagberg VärldB 139 (1927).
Ssgr (till 2): PÄR- l. PÄRS-DOMSTOL~02. [efter fr. cour des pairs] (förr) fransk domstol vars medlemmar utgjordes av de tolv förnämsta vasallerna. NF 13: 509 (1889). —
-FAMILJ. familj vars överhuvud är engelsk pär. 2NF 1: 157 (1903). —
-KAMMARE. [efter fr. chambre des pairs] dels (förr) om övre kammaren av folkrepresentationen i Frankrike, Portugal o. Japan, dels oeg., om det engelska överhuset. SC 1: 168 (1820). Steffen ModEngl. 228 (1893; om överhuset i England). —
-KRONA. krona som en (engelsk) pär har rätt att bära. Vallentin London 274 (1912). —
-TITEL. SvT 1852, nr 20, s. 3. —
-VÄRDIGHET~002, äv. ~200. SP 1792, nr 152, s. 1.
Avledn. (till 2): PÄRSKAP, n. [jfr eng. peership]
1) pärvärdighet. Det ärftliga pairskapet. Höijer 4: 263 (1796).
2) (mera tillf.) sammanfattningen av pärerna l. (oeg.) högadeln i ett land. SvLittFT 1838, sp. 489. Det Svenska pärskapet. Liljecrona RiksdKul. 248 (1840).

 

Spalt P 3071 band 21, 1955

Webbansvarig