Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÖJTA pöj3ta2, r. l. f.; best. -an; förr äv. (i bet. 1) PÖJTO, sbst.
Ordformer
(peyto 1546. poijtta 1549. poijtto c. 1537—1549. poijtå 1536. poto 1545. pöijtho 1545. pöijtou 1539, 1543. pöijtå (-thå) 1536. pöito (-tho) 1543—1550. pöitta 1550. pöjta (i bet. 2) 1919. pöthow c. 1537—1548. pöto 1549. pöttou 1562. pöttå 1534. pöytha 1558. pöyto 1541. pöytou 1543)
Etymologi
[y. fsv. peitha (i bet. 1, OMagnus Hist. 446), motsv. d. pøjt, dåligt vin, strunt m. m., sv. dial. pöjta, påjta, dålig dryck, röra, smörja m. m.; till namnet på den franska provinsen POITOU; med avs. på bet.-utvecklingen jfr ALIKANTE anm.]
1) (†) ett slags (svagt) rött franskt vin (från Poitou). Fath poijtå sold(es) ffør xl iiij mc (dvs. 44 mark). TullbSthm 1536, s. 63 b. Enn lithen pipa medt pöito för 24 m(ar)c. Därs. 15/10 1543. VinkällRSthm 1562, s. 14 b.
2) (starkt bygdemålsfärgat, i södra Sv.) bildl.: smörja, röra, strunt(prat). Hur kunde du .. komma med sådan pöjta (i predikan)? Lysander BortgMinn. 1919—1926 41 (cit. fr. 1919).

 

Spalt P 3119 band 21, 1955

Webbansvarig