| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÄRTA pær3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (i sht koll.) PÄRT pær4t, sbst.2, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. (föga br.) -er32 (Trozelius Rosensten 119 (1752)).
(i sht i Finl. l. om finländska l. ä. svenska förh.)
1) (längre l. kortare) tunn spjäla l. sticka l. spån (av furu o. d.), särsk. använd till taktäckning l. korgflätning o. d.; i formen pärt äv. koll. l. ss. ämnesnamn. 1 lass pärettor. BtÅboH I. 1: 21 (1554). Långa, tunna, par tums breda pärtor eller stickor utaf Furu (till väggbeklädnad). Kalm VgBah. 51 (1746). Lidret är uppfördt af bräder under tak af pert. PT 1892, nr 268 B, s. 1. Rig 1939, s. 181. jfr TAK-PÄRTA.
2) [eg. specialanv. av 1] (i sht förr) torr, späntad (trä)sticka (vanl. av furu) avsedd att (fästas i en vägg o. dyl. o. att) användas för belysningsändamål, torrvedssticka, lyssticka, stickbloss, väggbloss; i formen pärt stundom äv. koll. l. ss. ämnesnamn; stundom svårt att skilja från 1. (Om man) bär pärette i ladhu, så att eld lös kommer. Lagförsl. 219 (c. 1609). Det dansas i stuga och loge på halm, vid pärtors sken och fiolens gnäll. Bremer Nina 438 (1835). (Belysningen) utgjordes till en början av torrvedsstickor, pärt. VästmFmÅ 16: 72 (1926). Edström Mossgrönt 30 (1950).
-BRAND. (pärt- 1872. pärte- 1745) (†) om den brända l. svärtade delen av en pärta, skare; äv.: pärta. Juslenius 34 (1745; om pärta). Ahlman (1872). —
-ELD. (pärt- 1680 osv. pärte- 1548)
1) (†) till 1, om eld l. bål som uppgjorts av pärtor l. stickor. Ffolked bunde the (dvs. ryssarna) vidh trän, och brände them medh päritte eldh. HFinlH 1: 313 (1548). Schybergson FinlH 1: 270 (1887).
2) till 2, om eldsken l. låga från en brinnande pärta l. lyssticka. Matts och Hans Son (hade) .. sutit för Pärth Elden och Läsit i Book. HFinLappm. 3: 305 (1680). Tavaststjerna Aho Folkl. 9 (1886).
3) (†) till 2, om brinnande l. antänd pärta. (Om någon) beträdes .. med vårdslöshet, såsom at gå med pärt-eld, bart ljus .. i .. fähus och vedlider, .. hvaraf elden lätteligen kan löskomma, böte fem daler. PH 13: 44 (1784). —
(1) -HYVEL. om hyvel(maskin) för framställning av (tak)pärtor l. (tak)spån, spånhyvel. Furuhjelm Männ. 229 (1932). —
-HÅLLARE, r. l. m. (fristående l. i en vägg o. d. fastsittande) ställning med anordning (klyka, klämma, skåra o. d.) för anbringande av pärtor l. lysstickor, stickhållare, ljuskäring, lyskäring. Juslenius 337 (1745). Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 61 (1918). —
-STICKA, r. l. f.
1) till 1: pärta, trästicka. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 164. Själfva halstra vi blänkande fetsik på pärtstickor öfver glöden. SvD 6/2 1916, Söndagsbil. s. 2. särsk. (enst., †) bildl., om lång o. smal person, ”gärdsgårdsstör”. Topelius Vint. II. 1: 346 (1856, 1881).
2) till 2: pärta, lyssticka. Hygiea 1850, s. 288. Dædalus 1944, s. 45. Anm. till 2. I samma bet. användes stundom gm felaktig anslutning till pörte äv. formen pörtsticka. Möller (1790). Dixelius-Brettner Prästd. 8 (1920). —
(1) -TAK. JernkA 1859, s. 271. Regnet suckade mot pärttaket ovanför hans huvud. Hemmer Kokko 32 (1920). —
(1, 2) -TRÄ. (pärt- 1752. pärte- 1745) (†)
B (†): PÄRTE-BLOSS, -BRAND, -ELD, -HÖG, -TRÄ, se A.
Spalt P 3113 band 21, 1955