Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÄRMA pær3ma2, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(äv. perma)
Etymologi
[biform till BÄRMA; det mörkfärgade tjärvattnet har jämförts med bottensatsen i öl l. vin o. d.]
1) (†) = BÄRMA; i ssgn TRAN-PÄRMA.
2) (i fackspr.) vid tjärbränning erhållet brunfärgat, surt vattendestillat innehållande bl. a. hartser o. kolväten samt ättiksyra, förr använt för svällning av hudar vid garvning; tjärvatten. Trånn — 7 fatt(,) perma — 2 t(un)nor. TullbSthm 24/9 1574. 2SvKulturb. 7—8: 260 (1937). — jfr TJÄR-PÄRMA.
Ssg: (2) PÄRMA-VATTEN. (i fackspr.) pärma, tjärvatten. Bolin OrgKem. 86 (1925).

 

Spalt P 3105 band 21, 1955

Webbansvarig