| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RACHA l. RAKA, sbst.1, m.
(†) i ä. bibelöversättningar: ett slags skymford till oduglig l. dum l. dåraktig människa. Hwilken som sägher Racha till sin brodher, han är skyldogh ath rådh skall haffuas om honom. Mat. 5: 22 (NT 1526; öv. 1883: raka; Bib. 1917: du odåga). Fehr Und. 97 (1894: raká).
Spalt R 18 band 21, 1956