Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RACKA rak3a2, sbst.3, f. l. r.; best. -an; pl. -or, förr möjl. äv. -er; förr äv. RACKE, sbst.3, m.; pl. -ar, möjl. äv. -er; förr äv. RACK, sbst.7, m.; pl. möjl. -ar o. -er.
Ordformer
(rack 1561 (: fielrack). racka 1681 osv. rackar (-ch-), pl. 1569 (: Fiälrackar)—1576 (: Fielrachar). racke 1561 (: fielracke)—1604. racker, pl. 1557 (: Fielracker). rackor, pl. 1562 (: Fielrackor) osv. raka c. 1723. raker, pl. c. 1600. rakur, pl. 1599 (: Fielrakur). — Anm. Hos OPetri 4: 22, 23 (c. 1540) o. Forsius Fosz 12 (1621) förekommer ett hundnamn Racke (hos OPetri äv. obl. form Racka))
Etymologi
[fsv. rakke, m., sv. dial. racke, m., racka, f., motsv. dan. o. nor. rakke, isl. rakki, m., besläktat med feng. ræcc, m., spårhund (ä. eng. rache, ratch), samt med eng. dial. rake, fårhund, t. dial. rache, ett slags spårhund; av omstritt urspr.]
1) (numera i sht vard.) hund; numera i sht mer l. mindre nedsättande, om otrevlig l. undermålig hund; särsk. inskränktare, dels om liten (o., numera i sht, ss. mindervärdig betraktad) hund, dels (förr) om tik. Visb. 2: 51 (c. 1600; i bild). Lithin hund är lenge racke. SvOrds. B 4 b (1604). (Sv.) Racka .. (t.) die Hündin, das Hündlein. Lind (1749). För 14 dagar sedan, förlorades en liten Racka här i Staden, hvit med bruna fläckar. VexiöBl. 1821, nr 29, s. 4. (Jägaren) lyssnar till rackornas rena musik. Braun Dikt. 1: 100 (1837). Nykvist brydde sig inte mer om Moberg, än om en liten racka bjäffat vid hans fötter. Siwertz Barn. 149 (1915). jfr BARM-, BASTARD-, BLOD-, BY-, HUND-, KNÄ-RACKA m. fl.
2) ss. efterled i ssgn FJÄLL-RACKA, om fjällräv. Anm. Denna ssg är tidigast anträffad i HFinLappm. 4: 21 (1557).
3) (starkt vard.) bildl., nedsättande, om person (l. tidning); särsk. ss. okvädinsord; jfr HUND, sbst.1 2 a—d. Din Racka! Lagerström Holberg PolKannstöp. 74 (1729). Hut, vitterhetens racka! Thorild (SVS) 1: 106 (1783). Rydberg Brev 1: 90 (1867; om tidning). Dens. Faust 112 (1876). jfr FALSK-, FYLL-, LAT-, LILLSTUGU-RACKA m. fl. samt MJÖRACKA.
Ssgr (till 1, †): RACK-BÄR. [sv. dial. (Dalarna) rackbär, odon; jfr hund-blåbär, hund-bär] odon; äv. om blåbär. Wahlenberg FlSv. 235 (1824; från Dalarna; om blåbär). Fries Ordb. (c. 1870; från Dalarna; om blåbär). —
-KUMMIN. [sv. dial. (Dalarna) rackkummå] hundkäx. Fries Ordb. (c. 1870; från Dalarna). Post Ogräsv. 88 (1891; från Dalarna).

 

Spalt R 22 band 21, 1956

Webbansvarig