Publicerad 1956 Lämna synpunkter RACKLIG rak3lig2, adj.2 -are. adv. -T. Etymologi [sv. dial. racklig, racklug; till RACKEL, sbst.3, l. RACKLA, v.3] (knappast br.) besvärad av slemupphostningar l. dyl.; som harklar sig ofta. Sundén (1888). Hammar (1936). Spalt R 34 band 21, 1956 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se