Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RAFFINÖR raf1inö4r l. -œ4r, om person m., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
2) tekn. om apparat o. d.
a) (numera föga br.) motsv. RAFFINERA 1 a: apparat vari raffinadsocker framställes ur råsocker gm indunstning under vakuum, vakuumindunstare. SvUppslB (1935). 2SvUppslB (1952; angivet ss. äldre benämning).
b) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. fr.] motsv. RAFFINERA 1 b γ; vid pappersmassefabrik: kvarnliknande apparat för finmalning av de grövre delarna av slipmassa; äv. om anordning för malning av ångkokad träflis vid framställning av wallboard; äv. om apparat för sönderdelning av pappersmassa vid papperstillvärkning (använd ss. komplement till holländare), jordankvarn, centrifugalholländare. TT 1871, s. 60. Därs. 1894, M. s. 18 (om jordankvarn). Raffinören består av en fast och en rörlig kvarnsten av lava eller sandsten. SvTeknUppslB 2: 620 (1939). 2SvUppslB (1952).
3) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) motsv. RAFFINERA 2 a (slutet), = HÅR-KLYVARE. Andersson (1845). Ekbohrn (1868).
-STEN. kvarnsten till l. i raffinör. ErfarenhetsrönPappersm. 5 (1872). VaruhbTulltaxa 1: 362 (1931).
Spalt R 99 band 21, 1956