Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAFFLA raf3la2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(raffla 1734 osv. rafla 1722)
Etymologi
[jfr d. rafle; sannol. av fr. rafler, slå det under RAFFEL, sbst.2 1, omnämnda tärningskastet, hastigt riva l. stryka åt sig, roffa, l. möjl. av eng. raffle, raffla; sammanhörande med (möjl. bildat till) RAFFEL, sbst.2]
(med ålderdomlig prägel) spela raffel; äv. allmännare: spela tärning; särsk. i uttr. raffla om ngt (äv. bildl.). Jag har väll hafft penningar förr än nu, dem jag med raflande mig förskaffat. VRP 8/6 1722. Raffla, .. (dvs.) spela raffel. Weste (1807). SthmFig. 1847, s. 30 (bildl.). Lagerlöf Troll 2: 27 (1921). — särsk. i uttr. raffla med tärningar (om ngt), spela raffel l. tärning (om ngt); äv. tr., i uttr. raffla tärning, spela raffel l. tärning. Wadman Saml. 1: 145 (1830). Med tärningar rafflade man om krigsbytet. Lagerlöf KristLeg. 215 (1904). En ensam gäst .. rafflade tärning vid disken med the bartender. Berger Ysaïl 100 (1905).
Avledn.: RAFFLARE, sbst.1, m. (med ålderdomlig prägel) man som spelar raffel l. tärning. Fahlcrantz 7: 62 (c. 1830, 1866).

 

Spalt R 99 band 21, 1956

Webbansvarig