RAJOL- rajå3l~, förr äv. REOL-.
Ordformer
(rajol- 1824 (: rajol plöjning) osv. reol- 1898 (: reolplöjes))
Etymologi
[jfr d. rajol-, reol-; sannol. av t. rajol- resp. (den ss. förled i ssgr icke anträffade formen) reol- (jfr riol-, rigol-), till rajolen, riolen, reolen, rigolen (se RAJOLERA) l. till rajol, reol, rigole m. m., fåra, ränna; jfr lt. o. t. riole, fåra, ränna, samt (det sannol. från t. lånade) d. reol, fåra l. ränna i jorden; sannol. av holl. riool, avloppsrör o. d., i ä. holl. äv.: kanal, dike, fåra, ränna (mnl. riole, dike o. d.); av fr. rigole, fåra, ränna, kanal, av ffr. rigol(e), regol, kanal, rännil, möjl. av mnl. regel, regule, rad, linje o. d. (ytterst av lat. regula; se REGEL, sbst.1). — Jfr RAJOLERA]
i ssgr betecknande rajolering l. redskap som användes vid rajolering (numera i stor utsträckning ersatt av: djup-).
Ssgr (i fackspr., i sht lant. o. trädg.): RAJOL-GRÄVNING. [jfr d. reolgravning, rajolgravning] (numera mindre br.) rajolering gm grävning, djupgrävning. Arrhenius Jordbr. 2: 189 (1860). Juhlin-Dannfelt 118 (1886). —
-PLOG. [jfr d. reolplov, rajolplov, t. rajolpflug, rigolpflug, riolpflug] plog för rajolering, djupplog; särsk. om kraftig, djupgående enkel plog med stor o. hög vändskiva. Lundequist Landtbr. 102 (1840). BonnierKL 9: 325 (1926). —
-PLÖJNING. [jfr d. reolpløjning, rajolpløjning] rajolering gm plöjning, djupplöjning. Bergstedt FörslFörbättrJordbr. 83 (1824). SvLantbrLex. 171 (1941).
Spalt R 131 band 21, 1956
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se