Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RAJOLERA raj1ole4ra l. -ωl-, i Sveal. äv. -e3ra2, äv. RIGOLERA rig1– l. ri1-, förr äv. RIOLERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (Trozelius Rosensten 171 (1752) osv.), -NING (†, Rosensten Skog. 42 (1737)).
(i fackspr., i sht lant. o. trädg.) bearbeta l. luckra (jord o. d.) gm djupgrävning (varvid arbetet utföres så, att man till minst två spadsticks djup uppgräver den ena fåran l. remsan jord efter den andra o. därvid lägger det översta uppgrävda jordlagret underst i den föregående fåran o. det understa överst l. endast placerar det översta jordlagret i den föregående fåran, medan det understa bl. omgräves) l. gm djupplöjning (med vanlig plog två gånger i samma fåra l. med rajolplog l. med plog o. alvluckrare o. d.), djupgräva l. djupplöja (jord o. d.); äv. abs. Rosensten Skog. 42 (1737). (Jag) lät .. upgräfva och rajolera et stycke land af lerblandad mylla. VetAH 1755, s. 125. Låter man .. (årdret) med aftagne fösor eller öron följa efter en plog, så luckrar det jorden väl. Detta kallas att rajolera. Weckström Landth. 407 (1850). Hösten före planteringen (av korgpil) rajoleras jorden med spade till 40 à 50 cm. djup. LAHT 1888, s. 371. SvUppslB (1935).
B: RAJOLERINGS-BILL. (föga br.) på plog för djupplöjning: bill som bearbetar jorden i den av plogkroppen upplöjda fåran. Nathorst LandtbrSk. 85 (1896). —
Spalt R 131 band 21, 1956