Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAJA raj3a2, sbst.4, l. RÄJA räj3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or l. (starkt bygdemålsfärgat) -er; l. (företrädesvis ss. koll.) RAJ raj4, sbst.1, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(raj 1951 osv. raja 1901 osv. rejer, pl. 1852)
Etymologi
[sv. dial. raje, räja l. (företrädesvis ss. koll.) raj, motsv. nor. dial. raja, raje, reie, ræjø; sannol. av RÅ, stång o. d., o. uppkommet ur en icke anträffad pluralform rair, sidoform till ursprungligare raar l. rar (se SBugge i BeitrGeschDeutschSpr. 15: 398 (1891), Hesselman HuvudlNordSpråkh. 56 (1948))]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smal, avkvistad trädstam (i stängsel o. d.), slana o. d.; äv. om kluven slana (för taktäckning o. d.); äv. (i formen raj) koll. Axelson Verml. 101 (1852). TurÅ 1901, s. 136 (från Värml.). Ernvik Glaskogen 99 (1951; koll.).
Ssg: RAJ-GÄRDSGÅRD~20. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gärdsgård, helt l. delvis bestående av ”rajor”. En bok om Brunskog 299 (1946).

 

Spalt R 128 band 21, 1956

Webbansvarig