Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RASKA ras3ka2, v.1 -ade.
(ngt vard.)
a) refl.: skynda sig. Raska dej nu! .. friska tag! Blanche Våln. 174 (1847). Jag får visst raska mig med packningen. Högberg Frib. 354 (1910). Höijer 30Silverp. 18 (1949).
b) (utom i vissa trakter bl. mera tillf.) påskynda l. skynda på (ngt), göra (ngt) livligare; äv. dels i uttr. raska på ngn, skynda på ngn, (söka) förmå ngn att skynda sig, dels (i vissa trakter) i uttr. raska på fötterna, skynda på, röra på fötterna. Och gubben han svärjer en liten stump, / På grålle raskar. Sehlstedt 4: 102 (1871). Landsm. VIII. 1: 15 (1887: raska på fötterna; från Skåne). (Supen) klarar mage, mun och knopp / och raskar tungans lopp! BohemAkademist. 87 (i handl. fr. 1913).
RASKA I VÄG10 0 4. [sv. dial. rask iväj (i bet. 1), raska sig i väg]
1) = raska undan 1; äv. (mera tillf.) opers., = raska undan 1 slutet. SkogsarbMinn. 154 (1950; opers.).
2) refl., i uttr. raska sig i väg, skynda sig i väg; jfr raska, v.1 1 a. Högberg Vred. 2: 86 (1906). —
1) intr.: skynda sig; öka farten l. takten o. d. (i fråga om rörelse l. tal l. värksamhet); låta det gå (raskt) undan; äv. oeg. l. bildl., om tid o. d.; äv. i uttr. raska på med ngt. Dalin (1855). Nu sommarn gått till ända och hösten raskar på / Med stora steg att göra oss den äran. Sehlstedt 3: 72 (1867). Gå nu vidare, käre vän, och låtom oss raska på, ty det börjar bli sent. Lidforss DQ 1: 52 (1888). Om de raska på med byggnaden i Köln, torde väl de båda museerna i München och Köln komma att öppnas samtidigt. MeddSlöjdF 1898, 1: 40. Gör som jag säger och raska på! Bergman Patr. 91 (1928). särsk. (tillf.) opers., i fråga om karriär o. d.: (det) går raskt undan. Vid krigets utbrott hade Spåre ej hunnit längre än till fältväbel, sen raskar det på till fänrik, löjtnant och kapten. KKD 7: XIV (1912).
2) tr.: påskynda (ngn l. ngt); stundom äv. med sakligt subj.; jfr raska, v.1 1 b. SvTyHlex. (1851). En af .. (pistolerna) i handen kunde nog d. 1 Juli raskat på det folk, som .. ej ville lyda ordern att sitta upp. KKD 4: VIII (1908). När jag gick förbi .. (fängelset), raskade jag alltid på stegen. Krusenstjerna TonyVäx. 20 (1922).
3) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (utom i vissa trakter bl. mera tillf.) refl., i uttr. raska på sig, raska sig, skynda på. Hallström Aristoph. 85 (1883). —
RASKA SIG FÖRUT10 1 04 l. 10 0 3~2. (mera tillf.) skynda sig före l. i förväg; jfr raska, v.1 1 a. Högberg Vred. 2: 269 (1906). —
RASKA SIG NED10 0 4 l. NER4. skynda sig ned; äv. i uttr. raska sig ned med ngt, äv.: skynda sig med att ta l. föra o. d. ned ngt; jfr raska, v.1 1 a. Du skulle ha .. raskat dig ned med (dvs. skyndat dig med att fira ned) vimpeln. Högberg Jim 121 (1909). —
RASKA SIG UNDAN, se raska undan. —
RASKA UNDAN10 32, äv. 40.
1) intr.: skynda sig, låta det gå (raskt) undan; äv. i uttr. raska undan med ngt. SvTyHlex. (1851). Pastorn raskar säkert undan med saken (dvs. begravningen) .., för det är rasande kallt. Quennerstedt Torneå 1: 92 (1901). särsk. (mera tillf.) opers.: (det) går (raskt) undan. Lundin Alp. 128 (1883).
2) refl., i uttr. raska sig undan, skynda sig undan l. ur vägen; jfr raska, v.1 1 a. Östergren (1935).
3) [jfr raska, v.2 II, o. raska ifrån sig] (numera bl. mera tillf.) tr.: skyndsamt (o. vårdslöst) göra undan l. undanstöka (ngt); jfr raska, v.1 1 b. Agrell Sthm 8 (1892). Tenow Solidar 1: 172 (1905). —
RASKA UPP10 4, äv. OPP4. [jfr sv. dial. raska upp, göra frisk, bota, finlandssv. dial. raska upp l. opp sig, tillfriskna, fatta mod] särsk. (numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) till 2.
2) refl., i uttr. raska upp sig, visa sig mera rask l. duktig o. d., fatta mod l. rycka upp sig o. d.; äv.: krya på sig. Treflig och glad .. var denna sommar, och raskat upp mig har jag betydligt derunder. FrRuneberg (1856) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 129. Inte någon jämmer — sjung ut — raska upp dig! Backman Dickens Pickw. 1: 43 (1871). WoH (1904).
Spalt R 360 band 21, 1956