| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RASKA ras3ka2, v.2 -ade ((†) pr. sg. -er Warnmark Epigr. K 2 b (1688: rasker an)). vbalsbst. (tillf.) -ANDE.
I. (†) prassla; sannol. äv. (i förb. RASKA FRAM): bullra l. rassla o. d. Den swale Westwind surrar ibland, och raskar i löfwen. Stiernhielm Herc. 268 (1658, 1668; i hskr. 1650: rusker). Hiärne (SvNatL) 132 (1665).
II. rafsa l. skrapa l. rensa o. d.; äv. tr.: samla l. skrapa ihop (ngt från en plats o. d.); numera nästan bl. i särsk. förb. (se RASKA AV, IHOP, OMKRING, UNDAN, UR); förr äv.: tillägna sig (delar av) innehållet (i ngt) gm att rafsa åt sig, ”hugga för sig” o. d. Lät see tu (dvs. krogvärden) raskar i hans (dvs. gästens) pung, / Han spricker wist, ty han är tung. Chronander Surge D 3 a (1647). De hatta aldrig rågskylen, utan raska säden af åkren uti små bundan (dvs. kärvar) och föra henne in i ladan. UpplFmT 33—36: Bil. 1, s. 27 (1748); jfr RASKA AV 1.
III. (†) förstöra (ngt), spoliera, fördärva, härja. (Sv.) Raska .. Lat. perdere, corrumpere. Spegel 364 (1712). Taken på de mästa bondegårdar voro af halm och de äfven på sjelfva kölnorna, hvaraf man ser, at våd-elden mindre raskar än han hade orsak til. Linné Sk. 5 (1751).
IV. [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.; med avs. på bet. jfr BARKA, v.2, FLÄNGA, v., SKALA, GNO m. fl.; möjl. dock bildat till RASK, adj., o. etymologiskt identiskt med RASKA, v.1] (små)springa l. lunka o. d.; i sht förr äv.: skynda l. ila l. jaga o. d.; utom i a o. b numera bl. om räv, företrädesvis i uttr. räven raskar över isen (i vissa trakter äv. över riset), utgörande inledningsorden i texten till en ringlek o. ofta använt ss. benämning på denna lek; jfr LASKA, v.2 Ach Dödh! O Dödh! tu grymme Giäst, / Som raskar medh tin blacka Häst, / ja allestädz. GProcopæus hos Svenonius Molsdorff Bil. B 6 a (1669). Ramunder raskad och slog omkring, / Alt som en rasker hielte. / Alla trållen han körde i ring / Och dem till jorden nedfälte. KämpWijRamund. 4 (c. 1695); möjl. särsk. förb. Räfven raskar öfver isen. SvForns. 3: 356 (1842). Å, dessa dansar och lekar! Daldansen och Vingåkersdansen .. och Räfven raskar öfver riset. Forsslund Storg. 233 (1900). Här raskar räven i nattens timmar ner mot byn. TurÅ 1955, s. 100. — särsk. i utvidgad anv.
a) (i vissa trakter) i fråga om tid: lida l. gå (mot ngt); äv. opers. Det raskar mot höst. Blomberg Landk. 5 (1922). Nilsson VännEmell. 111 (1955).
b) opers.: (det) går an l. knallar (se KNALLA, v.2 3 a β) o. går o. d.; i de särsk. förb. RASKA AN, AV, MED.
V. [jfr sv. dial. raska ätter, anställa undersökning; sannol. utgående från II l. IV; med avs. på bet.-utvecklingen jfr KRATSA I 4] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. raska efter ngn, efterspana (o. söka gripa) l. söka bortsnappa ngn; jaga efter l. förfölja ngn; äv. övergående i bet.: hålla efter (se HÅLLA EFTER 2) ngn, hålla räfst med ngn. IErici Colerus 1: 8 (c. 1645). Icke är thet .. barbarij, at man fram för all ting, håller sin frijhet kär, och raskar efter them som then sökia att antasta och undertryckia. Verelius Gothr. Dedik. 2 a (1664). Satan raskar efter mig, / Döden synes gräselig. Lucidor (SVS) 62 (c. 1670). Kommen I ännu igen med sådan recommendation, så skall fiskalen få befallning till att raska efter eder. Carlson Hist. 4: 160 (i handl. fr. 1684). Fienden hade .. sändt öfwer manskap och starcka partier till att hindra wår tillförssel och raska effter wåra utsände valaker. KKD 6: 112 (1708). Weste (1807; angivet ss. mindre br.). Hålen raskar efter människosjälar i dessa lustans synagogor! Blomberg Bab. 162 (1928). — jfr EFTER-RASKA.
VI. [jfr II, III o. RASKA, v.3] (†) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om ngns makt l. herravälde o. d.: som yttrar sig i förstörelse l. bortryckande (se BORTRYCKA I 3) l. överrumpling o. d. (Dödens) stora mackt och raskande kraft samt ijfver och anlopp / .. Rönas alt fort hvar tima och stundh. JWollimhaus Vitt. 3 (1666). Arrhenius Vitt. 156 (1666).
RASKA AV10 4. [sv. dial. raska av l. åv l. å (i bet. 1 o. 2)]
1) (i vissa trakter, vard.) till II: skrapa l. rafsa av (ngt); hastigt (o. summariskt) avlägsna (ngt). Lundell (1893). Lyft .. upp fiskstyckena och raska av saltet. Randel KällKök 79 (1928).
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till IV b, opers.: (det) går an (se gå an 11 a) l. knallar (se knalla, v.2 3 a β) o. går, (det) går någorlunda bra l. står tämligen bra till o. d. Envallsson Tunbind. 64 (1781). Geijerstam FattFolk 1: 130 (1884). —
RASKA FRAM. (†) till I (o. IV): (skyndsamt) färdas fram med bullrande o. rasslande. (Alexander den store) hafwer nu stuckit sigh vndan vthi Snar och Bärgzrefwor, lijka såsom Wildhdiuren när the höra resande Män buldra och raska igenom wägen fram. Sylvius Curtius 241 (1682; lat. orig.: strepitu prætereuntium audito). —
RASKA IHOP10 04, äv. HOP4. [sv. dial. raska ihop (Ihre DialLex. 139 (1766)), raska hop] (i vissa trakter, vard.) till II: rafsa l. skrapa l. (hastigt l. vårdslöst) plocka l. kasta ihop (ngt). Sahlstedt 438 (1773). Raska ihop lövet med fötterna. Östergren (1935). —
RASKA MED. [jfr sv. dial. raska med, skrapa ihop, dö] (†) till IV b, opers., = raska av 2. Tidfördrijf A 1 b, A 2 a (c. 1695). —
RASKA OMKRING10 04, äv. KRING4.
1) (numera bl. i vissa trakter, vard., mera tillf.) till II: rafsa o. d. omkring (ngt); förr äv. i uttr. raska kring sig, rafsa ihop o. rafsa åt sig vad som finns närmast intill en (på alla sidor). (Isl.) Sopadist hon um fast .. (sv.) Hon raskade kring sig. Verelius 239 (1681); möjl. icke särsk. förb.
2) (†) till IV: ila l. jaga o. d. omkring; anträffat bl. i uttr. raska omkring med ngn, jaga l. förfölja ngn från plats till plats l. dyl.; jfr raska, v.2 V. Jagh önskar eder (dvs. K. G. Rehnschiöld) lycka till at I så braffv raskar omkring medh dhem (dvs. saxarna), så at dhe intet töra bia eder. Carl XII Bref 255 (1704). —
RASKA UNDAN10 32, äv. 40. [jfr sv. dial. raska unna, rensa bort o. d.] (i vissa trakter, vard.) till II: rafsa l. skrapa l. (hastigt l. vårdslöst) kasta undan (ngt). Ungdomen hade raskat undan halmen och satte sig i en ring för att mussla sko. Strindberg SvÖ 2: 173 (1883). —
RASKA UR10 4. (i vissa trakter, vard.) till II: rensa ur (ngt). Utanför den ansenligaste af .. (stugorna) stod .. fiskaren Öman och raskade ur flundernätet med ett spö. Strindberg Hafsb. 27 (1890).
Spalt R 361 band 21, 1956