| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RASSEL ras4el, n.; best. rasslet; pl. =.
a) motsv. RASSLA, v. II 1 a, II 1 a β: skrammel l. slammer l. klirr l. knastrande o. d. Jag .. hörde ett rassel och ett språng. .. Men villebrådet var mig för snabbt. Almqvist DrJ 289 (1834); jfr b. Kedjornas rassel. 3Saml. 5: 167 (1839). Rasslet af rullande sten. Hallström ItBr. 215 (1901). Tåget försvinner med ett allt svagare rassel. PT 1902, nr 257 A, s. 3. Rasslet från hans skrivmaskin. Johnson Nu 214 (1934). jfr METALL-, SPJUT-, VAGNS-, VAPEN-RASSEL m. fl. särsk.
α) (mera tillf.) motsv. RASSLA, v. II 1 a γ, i fråga om skottlossning: knatter o. d. Berg Krig. 152 (1915).
β) oeg. l. mer l. mindre bildl. Runeberg ESkr. 1: 209 (c. 1835). Magisterns latinska ord blandade sitt rassel med vapenklirret. Heidenstam Birg. 173 (1901). (Staden) var .. det stora, pyrande bekymret, rasslet av försummade plikter, det onda samvetet. Siwertz Sel. 1: 208 (1920).
b) motsv. RASSLA, v. II 1 b: prassel l. frasande o. d. Cederborgh OT 4: 51 (1818). Han hörde steg och rasslet af en klädning. Lönnberg Sigtr. 160 (1892). Med ett tungt rassel föll stråna ihop i sin hög. Moberg Sedebetyg 386 (1935). jfr SIDEN-RASSEL. särsk. (mera tillf.) motsv. RASSLA, v. II 1 b β: raspande o. d. Rassel af flitiga pennor. Topelius Planet. 3: 240 (1889).
c) motsv. RASSLA, v. II 1 c; särsk.: skvalande l. plaskande o. d. Rassel av lönnliga bäckar / djupt under smältande snö och is. Zilliacus Templ. 69 (1931).
d) [jfr motsv. anv. av t. rasseln, rasselgeräusch, eng. râle; efter motsv. anv. av fr. râle, eg.: rossling] med. o. veter. motsv. RASSLA, v. II 1 d: ljud som uppkommer, då andningsluften passerar (vanl. genom l. förbi slem l. annan vätska i) luftvägarna vid vissa sjukdomstillstånd. Fuktigt, torrt (l. segt) rassel [jfr t. feuchtes, trockenes rasseln, fr. râle humide, sec], vanl. om sådant ljud uppkommande vid luftens passage genom mera tunnflytande vätska resp. förbi l. genom segare trådar l. membraner av slem. Hygiea 1841, s. 92. Alltefter ljudets beskaffenhet (klangfärg) skiljer man .. mellan mjuka och hårda (klingande) rassel. 2NF 22: 1050 (1915). Westergren LungSj. 24 (1932). jfr KNISTER-, RESOLUTIONS-, SLEM-, TRAKEAL-RASSEL.
2) [sannol. efter motsv. anv. av t. rassel, f. (se RASSLA, sbst.1)] (föga br.) rassla (se RASSLA, sbst.1); anträffat bl. ss. senare led i ssgr. jfr: Andra instrument (hos indianerna) såsom ”benrasslet”, ”kurbitsrasslet”. Söderblom Gudstr. 40 (1914). Därs. 157 (: mysterierassel).
3) [jfr med avs. på bet. SKRAMMEL; jfr äv. RASSLA, v. I] (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) skräp l. bråte o. d.; äv. (sammanfattande) om sådant som är till hinder för den fria passagen över en vattenyta (t. ex. skär, grund, vass). Berndtson (1880). Man går (i drömmen) ogeneradt fram (med torpedbåten) med högsta fart uti det värsta ”rassel”. VFl. 1906, s. 20.
Ssgr, se rassla, v. ssgr.
Spalt R 378 band 21, 1956