Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAVGALEN, adj.; med avs. på böjning se GALEN.
Ordformer
(ra- 1669. rav- (-f-) 1769—1885)
Etymologi
[sannol. efter d. ravgal (jfr sv. dial. (Skåne) ravgalen) l. det sannol. från d. lånade nor. ravgal, ravgalen, vars förled är det rav- med förstärkande l. nedsättande bet. som också ingår i d. ravdansk, purdansk, o. som anses vara uppkommet gm sammansmältning av flera stammar, bl. a. rave, vackla, vara förvirrad, etymologiskt identiskt med RAGA, v.1]
(†) komplett galen, spritt galen. Är ikke han ra-galn som plågas aff swartsoot? Lucidor (SVS) 123 (1669). Det är .. ravgalet att sysselsätta sig med författarskap, när man i stället borde skaffa sig medel för sin existens. Fröding Brev 45 (1885).

 

Spalt R 420 band 21, 1956

Webbansvarig