Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REAKTOR reak3tor2, stundom 040, r.; best. -n; pl. -er re1aktω4rer.
Etymologi
[av eng. reactor; till (stammen i) REAKTION]
1) el.-tekn. (grovt byggd) reaktansspole (särsk. för strömbegränsning i elektriska ställvärk). FörslElektrOrdl. (1931). TT 1942, Elektr. s. 3. jfr NOLLPUNKTS-REAKTOR.
2) (i fackspr.) anordning i vilken klyvning av atomkärnor utnyttjas i teknisk skala (jfr STAPEL); äv. allmännare: reaktionskärl. SvD(A) 1949, nr 256, s. 7. BokNat. Mater. 216 (1953; om reaktionskärl). jfr URAN-REAKTOR. —
Ssg (till 2; i fackspr.): REAKTOR-MATERIAL. Dædalus 1953, s. 44.

 

Spalt R 436 band 21, 1956

Webbansvarig