Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REBELL, adj.
Etymologi
[jfr mht. rebëll, eng. rebel, fr. rebelle; av lat. rebellis, upprorisk, som börjar krig på nytt, till re-, åter (se RE-), o. bellum, krig (jfr DUELL). — Jfr REBELL, sbst., REBELLERA, REBELLION, REBELLISK]
(†) rebellisk (se d. o. 1), upprorisk. En mootspennig (genwördigh, Rebell) Stadh och Slott. Schroderus Comenius 717 (1639).

 

Spalt R 465 band 21, 1956

Webbansvarig