Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RECITERA re1site4ra l. res1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr RECIT, RECITATION, RECITATOR, RECITATRIS, RECITATÖR.
1) (numera knappast br.) uppläsa l. framsäga (ngt, utan särskild tanke på formen för uppläsningen osv.; jfr 2). Petreius Beskr. 3: 15 (1615). Secreterarne .. befaltes recitera dheres protocoll af den 19 huius. HSH 17: 268 (1660). (De) budo mig, innan vi åto, göra bön och recitera en prädikan ur en Postilla. VDAkt. 1789, nr 24. Ideligen ställes man ju inför uppgiften att på tyska recitera en sentens, teknisk term, boktitel eller dylikt. PedT 1904, s. 268.
2) [specialanv. av 1] i fråga om mer l. mindre konstnärlig o. uttrycksfull uppläsning (i sht utantill) av vers l. (i sht förr) prosa: läsa upp, föredraga, framsäga, deklamera (se d. o. 3); vanl. tr., med objekt betecknande det som uppläses. (Prästen) reciterar wid hwar klädebonad han i tager att kläda sig uti, några ord utaf den heliga Skrift. Raimundius HistLiturg. 120 (1638); jfr 1. Linc. S 5 a (1640). Grefvinnan Hamilton .. reciterade sin role som en utanläxa. GJEhrensvärd Dagb. 1: 303 (1779). (Skaldens) vers skola kunna .. scanderas, declameras, reciteras. Gyllenborg Skald. 100 (1798). Emin Effendi lärde sig som barn recitera hela koranen på 4 1/2 timmar, utan att ännu begripa ett ord. Österling i 3SAH LVII. 2: 130 (1946).
3) [specialanv. av 2] (†) mus. (ensam) sjunga (ngt) på ett talliknande l. deklamatoriskt sätt; äv.: spela (ngt) solo; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.; äv. intr.; jfr RECITATIV. Envallsson 267 (1802). Schück (1854). Melodramen .. utgör en förbindelse mellan det talade, icke reciterade, ordet med instrumentalmusik. Bauck 1Musikl. 2: 115 (1871).
4) (†) (muntligen) redogöra för (ngt); äv.: berätta l. upprepa (ngt). (Carl Carlsson) resiterade widhlöffteligen på Nytt den fahra som fädernesslandet .. swäfwade vthj. RARP 1: 20 (1627). Sahlstedt (1769). ÖoL (1852).
Spalt R 492 band 21, 1956