Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REDUCIBEL re1dɯsi4bel l. red1-, l. -us-, adj. -bla.
Etymologi
[jfr t. reduzibel, eng. reducible; till REDUCERA. — Jfr IRREDUCIBEL]
(utom i a, b numera bl. tillf.) som kan reduceras l. återföras o. d.; reducerbar. Tholander Ordl. (c. 1875). Dalin 697 (1871). — särsk.
a) hist. motsv. REDUCERA 4 a; om gods o. d.: som (enligt lag l. beslut o. d.) kunde reduceras. HSH 21: 261 (1691). En förteckning på enligt riksdagsbeslutet (år 1680) reducibla gods. SvH 6: 169 (1904).
b) (i sht kem. o. metall., numera föga br.) motsv. REDUCERA 8 b: reducerbar (se d. o. b). Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 268 (1768). Berzelius Brev 5: 261 (1843). jfr SVÅR-REDUCIBEL.
Avledn.: REDUCIBILITET101004 l. 1001— l. 0101—, r. l. f. [jfr t. reduzibilität, eng. reducibility] (i sht kem. o. metall., föga br.) till b: reducerbarhet. Nordström JernvGellivRiksgr. 17 (1898).

 

Spalt R 641 band 21, 1956

Webbansvarig