Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REDVILLIG, adj.
Ordformer
(äv. reed(h)-)
Etymologi
[sannol. av RED, adj.1 (se REDA, adj.), o. VILLIG (jfr REDFÄRDIG), l. möjl. ombildning av BEREDVILLIG med anslutning av förleden till RED, adj.1]
(†) beredvillig; i uttr. vara l. finnas l. (för)bliva ngn till tjänst l. benägenhet redvillig, vara resp. (för)bliva beredd l. villig att stå ngn till tjänst l. att visa ngn bevågenhet l. välvilja o. d. AOxenstierna 2: 575, 580 (1623). OxBr. 11: 259 (1636).

 

Spalt R 655 band 21, 1956

Webbansvarig