| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VILLIG vil3ig2, förr äv. VILJELIG l. VILLELIG l. VILJOG, adj. -are ((†) superl. -st Lucidor (SVS) 216 (1671; uppl. 1997), Lucidor (SVS) 133 (1674; uppl. 1997)). adv. = (†, Adlerbeth Æn. 288 (1804)), -A (†, Apg. 17: 11 (NT 1526), Borg Luther 1: 208 (1753)), -EN (numera bl. tillf., OPetri 1: 276 (1527) osv.), -T (G1R 26: 556 (1556) osv.).
1) motsv. VILJA, sbst. 1, om person (l. sinne l. hjärta o. d.): som vill ngt, viljande; särsk. i fråga om verksamhet l. handling som betingas av yttre omständigheter l. önskas av ngn annan: som inte gör svårigheter l. invändningar, som kan tänka sig att l. gärna vill medverka; färdig l. beredd (att göra ngt) (se BEREDD 2); ss. adv. särsk. dels: med nöje, gärna (jfr a), dels: utan motstånd l. förbehåll; särsk. i sådana uttr. som förklara sig villig (jfr FÖRKLARA 7 a); jfr 2. Jag är fullt villig att ta konsekvenserna. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). Anden är wiliogh, men kötet är swagt. Mat. 26: 41 (Bib. 1541). Vthan Kyrckior och Altaren til förswar; gör iag mig sielfwan til ett willigt Offer. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). En Christen .. bär korszet willeligen på sin rygg. Scherping Cober 1: 221 (1734). Detta skulle jag giöra utaf ett willigt och gladt hierta. Modée FruR 102 (1738). Smeden förklarade sig willig at ledsaga mig. Ödmann MPark 84 (1800). Villigt erkände hon, att hon som liten flicka varit ett riktigt litet odjur. Hillman Palacio Valdés SSulp. 229 (1899). Ryktena for kors och tvärs genom bygden, förmedlade av villiga tungor. Sund LanthSon 254 (1997). — jfr GEN-, HÖRSAM-, LÄTT-, OFFER-, REGERINGS-, RISK-, RÅD-, SAMARBETS-, SJÄLV-, TJÄNST-VILLIG m. fl. — särsk.
a) i fråga om viljande som utan uppenbar yttre påverkan tycks utgå från den enskilda individen: hågad (att göra ngt) l. inställd (på ngt); i sht förr äv.: som har bestämt sig för ngt; ss. adv. äv.: avsiktligt; jfr b slutet. VadstÄTb. 83 (1579). Den är snart öfvertalt, som sielf är willig. Dalin Hist. 1: 296 (1747). Du såg .. huru förtretad jag steg i min wagn, willig at aldrig wända tilbaka. Posten 1769, s. 782. Rolf var en jätte, som ingen häst kunde bära; han måste villigt eller ovilligt marschera och strida till fots. Rydberg KultFörel. 5: 202 (1887). Villigt sinne gör lätta fötter. Holm Ordspr. 356 (1964). — jfr ARG-, FÖRHANDLINGS-, HJÄRT-, ILL-, KÖP-, LÄR-, O-, SKOTT-, STRIDS–, SVÄRM-VILLIG o. SAM-VILLIGEN m. fl.
b) hjälpsam l. tjänstvillig; med särskild tanke på villighet till arbete l. ansträngande aktivitet o. d., ibland övergående i bet.: flitig l. energisk (o. plikttrogen); särsk. om drag- l. riddjur, i sht om häst: full av målinriktad energi, pigg; jfr 2. En troghen trääl och wiliogh arbetare hålt icke illa. Syr. 7: 20 (Bib. 1541). Wiliogan hest skal man icke mykit driffa. SvOrds. C 7 a (1604). Utij huadh motte jagh kan vare min herre till behageligh tienst, schall jagh finnes villiogere än villigh. OxBr. 6: 23 (1627). Man wet thet en wiljoger och qwicker Dragare drager tunga laszet, til thes han anten spränges, eller och aldeles stiälper. Broman Glys. 3: 5 (c. 1730). (Han) Var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok, / Och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok. Runeberg (SVS) V. 1: 51 (1846). Han var .. arbetsam och villig och skulle få mera i lön. Wallander KnäppKanin 11 (1984). — jfr ARBETS-, BRODER-, STÄDS-, TRO-, UNDER-VILLIG m. fl. — särsk.: tillmötesgående i sexuellt hänseende; i sht om kvinna, i fråga om en mans förväntningar l. krav; ibland med anslutning till a. Lite samma typ som Vica .. vulgärare men inte mindre villig. Stiernstedt Bank. 265 (1947). Fyra ungar med olika pappor räckte, tyckte dom. Hon är villig av sig, Tia. Gustaf-Janson ÖvOnd. 50 (1957).
c) (†) rustad l. förberedd l. redo, beredd (till ngt l. att göra ngt); särsk. i uttr. vilja låta sig villig (be)finna (till ngt), vara redo l. beredd (till ngt); i militärt sammanhang äv. i sådana uttr. som hålla (soldater) villiga, hålla (soldater) redo, vara villiga gjorda, vara rustade l. redo (jfr GÖRA, v.1 I 15 a). BtFinlH 3: 92 (1539). Ath then menige man schall fliteligen af alle predichere .. formante blifva ath vele lathe sig til sådana hielpe schatt villige finna. RA I. 1: 283 (1540). Att dhe Skottske soldater ähre aff H. M:tt länge villige giordhe. AOxenstierna 2: 82 (1612). Om krigzfolchett .. schole holles villighe, szå vill penningar der till behöffves. OxBr. 5: 45 (1613). Att man kunde hafwe .. (soldaterna) wilioghe, enär så mäst omträngde. RA II. 2: 41 (1617). Til Herrebodh måste man altijdh wara willigh och oförtruten. Grubb 733 (1665). Prästerna skola .. wara willige och redebogne, at besöka the Siuka. Kyrkol. 17: 2 (1686).
2) (†) motsv. VILJA, sbst. 1 b: vänligt inställd, välvillig; i vissa språkprov svårt att skilja från 1 (b). At alt måg skickelighe tilgå szå wi beholde en villig almoge. G1R 6: 213 (1529). Att han .. skulle bewijsa sigh them och sitt fädernesland willig och trofast. Svart G1 83 (1561). Iagh (förmodar) at then willige Läsaren holler migh thetta ringa förseende til godho. Schroderus Os. 1: 528 (1635). När Gudz hierta är moot osz så mildt och willigt, / At han nedböijer sig til osz. Spegel ÅPar. 33 (1711). Konungs mildlek och ynst gör Landets almoga wiljog. Nicander KonStyr. 11 (1760). Jag fruktar (att kejsaren) .. blott för att undgå skenet af veld, villigare skall lyssna till Karmides’ slägtingar. Rydberg Ath. 510 (1876). Kristendomen vann hos mängden insteg (under vikingatiden), därför att de trodde Kristus vara den starkaste guden, den villigaste räddaren ur timliga faror. Uppl. 1: 213 (1902). — jfr GUD-, O-VILLIG.
3) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad l. överförd l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (förr äv. 2): som är förenad med l. vittnar om l. ger intryck av vilja l. medgörlighet l. tjänstvillighet (förr äv. välvilja); förr särsk. (ss. artighetsfras i brev) i uttr. villig tjänst. För willige tro tienst han Oss och Rijket bewijst hafwer. G1R 1: 175 (1523). The båro huar morghon theras wiliogha hielp til honom. 2Mos. 36: 3 (Bib. 1541). Her Axell Oxenstiern .. nådhe och fridh af Gudi genom frelsarenn Jesum Christum, samptt minn villige tienst. OxBr. 12: 45 (1614). Dhen som slår sigh på wällust, han begår en willig galenskap. Grubb 874 (1665). Kgl. Maj:t beordrar sine Befallningshafwande i orten, at .. söka förmå Inbyggarne til willigt understöd af göromålen. PH 6: 4598 (1757). Ett villigt erkännande af vår tacksamhetsskuld till och vårt beroende af förgångna tiders bildningsformer. 2SAH 60: 7 (1883). Min värdinnas alltid villiga, men icke alltid välvilliga berättelser och småsqvaller. FrLundagHelgonab. 1893, s. 111. Låt en glad och villig lydnad / Bli min andes bästa prydnad. Ps. 1937, 230: 2. — särsk.
a) (†) god l. förmånlig l. gynnsam. Om Sädh aff een willigare Grund (kommer) til een sämbre, gifwer then första Säden wäl, men aff then tridie Uthsäden warder ringa frucht. Risingh LandB 24 (1671). Denna skötsel (av humleplantorna) warar tils Humlegården wänder af, at wara willig. Dahlman Humleg. 4 (1748). Läkningen (av såret) var .. villig och skyndsam. Acrel Chir. 145 (1759). Anläggning af en Park i Engelsk smak, där han med urskillning dragit nytta af en villig och skön natur. Silfverstolpe ÅmVetA 1799, s. 10. Det villiga tillflödet af guld till bankerna leda .. (bankmännen) till den slutsatsen, att det finnes guld nog. Forssell Stud. 2: 128 (1886, 1888). särsk. om handel l. köpenskap: livlig l. blomstrande; äv. dels om pris: hög, dels om efterfrågan: god l. stor; äv. om handelsvara: efterfrågad. Fast än kopparen vore villigh i Spanien, och kunde doch lijkväl icke sälies i det högre prijs för de oläghenheetter, som deruthe på färde ähre. OxBr. 10: 283 (1625). Hafver .. (tulltjänstemannen) fattat en licentordningh, hvarmed han förmener .. at göra handelen på den ortten villigh. OxBr. 10: 305 (1630). Till des man imaginerer dem att ingen coppar ähr faal, at prisen konne blifua något villigare igen. OxBr. 11: 492 (1633). Hvete på förmiddagen stramt, men sedan villigare och feberaktigt på försäljningar af amerikanske operatörer. SD(L) 1896, nr 479, s. 7. I England, där efterfrågan på danskt smör och även svenskt varit mycket villig. SvD(A) 12/8 1932, s. 12.
b) ss. adv.: utan tvekan l. problem l. motstånd; lätt; äv.: hastigt, särsk. i fråga om rep l. tåg o. d. (på fartyg), i uttr. fira villigt (jfr FIRA, v.2). Gode Rijkzdaller, Rosenobler Vngerske-Gyllen och Cronor, skole .. uthi Wåre och Cronones intrader willeligen gälla och upburne blifwa. Stiernman Com. 1: 781 (1621). Det utbekomne stora Jernkornet .. drages villigt af magneten. VetAH 1746, s. 180. En lindrigt skadskjuten hare .. kan .. till en början gå ganska villigt undan för hundarne. Hahr HbJäg. 363 (1866). Man kan fira tum för tum eller fira villigt. Wrangel SvFlBok 69 (1897).
1) till 1, 3: förmågan l. egenskapen l. förhållandet att vara villig l. att vilja ngt; vilja l. beredskap (till ngt l. att göra ngt); äv. (äv. i fråga om sak): benägenhet; i sht förr äv.: tjänstvillighet. Så ähr .. (krigsfolket) så illa underhållet, att ingen willigheet heller moodh hos dem kan finnas. RA II. 2: 149 (1617). Will Kongl. Maij:tt dem alle i gemeen och hwar och een i synnerheet alfwarligen befallat hafwa at gåå honom .. medh all lydno och willigheet .. tillhanda. CivInstr. 476 (1673). Min både skyldighet och willighet är, at arbeta. VDAkt. 1781, nr 183. För stor tillblandning af .. bränbart ämne kan .. mycket minska Järnets willighet att föllja Magneten. Rinman JärnH 116 (1782). Rådighet i öfverläggningar, villighet til goda beslut, och verkställighet af gjorda aftal. Wallquist EcclSaml. 5–8: 642 (1795). En i anden förnummen villighet att lyda mästarens bud. Fehr Und. 8 (1894). Jag skrev en larmartikel om arbetarnas konservatism och villighet att apa efter det sämsta hos de borgerliga. Lo-Johansson Förf. 95 (1957). — särsk. (†) konkretare: tjänst (se d. o. 5). Att han .. måste wetta (dvs. erbjuda) Gästgifwaren någhon willigheet igenn, för thet han håller sigh kost opå predikedagarna som han ther är. HärnösDP 1661, s. 9. Den tacksamhet, som de påräknat för många villigheter i stort och smått, har uteblifvit. Hedin Tal 1: 604 (1895).
2) (†) till 2: välvilja, vänlig inställning. E. H. May. .. (förtjänar) en besynnerliga ny ynnest och vnderdåniga lydnos förökada willigheet .. vthaff hela Rijksens Christrogne försambling. AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 3 a (1587). Hwadh gör iagh längre här nu åhr och tijder fleer / Om hon migh ingen gunst och willigheet beteer. Skogekär Bärgbo Wen. 95 (c. 1650, 1680; uppl. 1993). Lucas beskrifwer, med hwad nåd och willighet Christus ansåg och bönhörde (de spetälska). Borg Luther 2: 455 (1753). Så möter oss .. i de stilla, afskiljda nejderna, en så stor villighet och kärlek. Flensburg KyrklT 43 (1894).
Spalt V 1115 band 37, 2017