| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REELL reäl4, stundom -ä4l, förr äv. REEL (rimmande med gräl Leopold 2: 463 (1802, 1815): reä´l Dalin) l. REÄL, adj. -are ((†) superl. -est 2RARP 16: 42 (1747), VDAkt. 1796, nr 93; -st HA 9: 209 (1743)). adv. -T.
1) (med prägel av fackspr.) som utgör l. har avseende på ett l. flera ting l. föremål l. saker o. d., materiell, real (se REAL, adj.2 1); särsk. motsatt: personell; förr särsk. i uttr. reella medel, om krigsmateriel o. d. (i motsats till soldater). (Fiendens) folck och reelle medell. RARP 17: 376 (1714). De reela (objekten), de verkligen physiska innehållne i rymd. Ehrenheim Phys. 1: 159 (1822); jfr 7. Neutralisering (kallas) .. reell, då den afser bestämda föremål, såsom fyren å Kap Spartel, lasarettsfartyg m. m. Reuterskiöld Grundlag. 398 (1925). — särsk.
a) jur. o. nat.-ekon. som har avseende på sakvärden (i sht fast egendom, jord o. d.); särsk. om skatt, avgift, privilegium o. d.: bunden till (innehav av) jord (motsatt: personell); särsk. i uttr. reell ränta grundskatt; jfr REAL, adj.2 1 slutet. PH 5: 3576 (1753). Reele Räntor. VetAH 1758, s. 145. Lagerbring 1Hist. 2: 249 (1773; om tionde). Det andeliga frälsets privilegier voro .. reella. åtföljande jorden. Rabenius Kam. § 271 (1825). Skatter, hvilka utgå, dels af fastigheter, dels af personer, och hvarefter de .. indelas uti reele och personelle utskylder. Bonsdorff Kam. 439 (1833). Krediten .. blef reel, d. v. s. den tog till föremål och pant antingen ett bestämdt ting (hypotek) eller åtminstone samtliga gäldenärens egodelar. Schauman o. Christierson Gide 318 (1897). Sommarin EkonL 1: 105 (1915). särsk. (†) i uttr. reell borgen, borgen i form av pant l. inteckning; jfr REAL, adj.2 1 a. HC11H 15: 69 (1697). Den skyldige (må) personel eller reel borgen för sig ställa. PH 2: 1349 (1738).
b) (tillf.) övergående i bet.: kroppslig; jfr 7. Hennes önskan att undslippa en reell intimitet. Böök i 3SAH LX. 2: 115 (1949).
2) (†) om person l. del av befolkning (stånd) l. dyl.: som ägnar sig åt l. representerar praktisk, materiellt betonad värksamhet. Den reella .. hälften (av folkrepresentationen), nemligen jordbruket och näringarna (dvs. borgar- o. bondeståndet). SC 1: 274 (1820). Almqvist AMay 86 (1838).
3) som har materiellt värde, som är av värde vid praktiskt o. ekonomiskt handlande; om nytta l. värde särsk. (övergående i 7): påtaglig i praktiskt l. ekonomiskt avseende; jfr REAL, adj.2 2. SynodA 1: 419 (1755). Som Hahn ”intet reailt egde”, ansågs bäst om vice pastorn sjelf finge upbära en del af inkomsterna. Cavallin Herdam. 5: 243 (cit. fr. 1759). En förut nog ansenlig bokeskog, som är Boställets reelesta fördelaktighet. VDAkt. 1796, nr 93. Men det som ännu var af ett reelare värde var, att gumman tillböd mig att bli ett slags informator för små kusinerna. Cederborgh OT 2: 18 (1810). (Idrotts)-priser af reellare värde (än olivkransar). Palmblad Fornk. 2: 229 (1844). (Officersackorden) voro en reell ekonomisk tillgång. Ekstrand Karlbg 19 (1937).
4) (†) om pängar: som utgöres av klingande mynt, ”reda”; äv.: kontant; äv. om förmögenhet l. fond l. summa o. d.: som utgöres av (l. lätt kan förvandlas i) reda pängar. Reele förskotter. HC11H 11: 71 (1686). At här lupit för stor mängd representativt mynt i jämnförelse emot det reelle. Posten 1769, s. 547. Mynterne delas .. i opdicktade eller fingerade, och reelle eller värkelige slagne penningar. Zettersten AnmMynt 47 (1771). AdP 1800, s. 542. — särsk. substantiverat i n. sg. (Sedlarnas) inlösen i reelt. Chydenius 301 (1766).
5) = REAL, adj.2 3; särsk. motsatt: formell; i ä. språkprov svårt att skilja från 6. Järta (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 66. Filologiens olika språkliga och reella discipliner. Cavallin (o. Lysander) 50 (1876). Melanchton (har) i .. (de klassiska auktorerna) sett en källa för allt reellt vetande. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 84 (1898). (Fåglarnas) vanor äro skildrade med stor reell kunskap. Hedvall RunebgStil 69 (1915). De obestridliga förtjänster .. (den lindblomska katekesen) både formellt och reellt ägde. KyrkohÅ 1926, s. 47. — särsk.
a) (mera tillf.) som avser sakbehandling av en fråga. (Att det) handlades vthi sådane (diplomatiska) rencontrer intet reelt vthan allenast Hälszning. Rålamb Resa 28 (1658, 1679); jfr 7.
b) (tillf.) om föreställning om ngt, övergående i bet.: konkret, klar (o. sakligt grundad). At jag vid andra tilfällen, när örterne ej kunna jämföras, .. (av utförliga beskrivningar) må se differentierne, och skaffa mig reélare idéer om Genera och Characteres. Loefling Resa 37 (1752).
6) (numera föga br.) = REAL, adj.2 4. Oeconomiske och andre réele vettenskaper. HandManufDepBet 29/3 1739; jfr ÅbSvUndH 56—57: 47 (1939). De reella vetenskapernas idkare. Levertin 11: 147 (1900).
7) som finns l. existerar l. sker (i värkligheten), som tillhör l. är påtagligt manifesterad i sinnevärlden; som har avseende på värkligheten, faktisk, värklig; som gör sig påtagligt förnummen, påtaglig, synbar; särsk. motsatt dels: som tillhör fantasien l. drömmen l. inbillningen, inbillad, tänkt, tanke-, dels: teoretisk l. potentiell l. möjlig, dels: ”ideal”, dels: skenbar, som består av tomma ord, bedräglig, låtsad o. d.; jfr REAL, adj.2 5. Stiernman Riksd. 1410 (1662). At thet samma intet reelt til grund har, vtan är allenast för idel drömar at achta. Humbla Landcr. 85 (1740). At Hans Maj:t skal gifva reella prof af erkänsla, genom verkelig återtjänst. Loenbom Stenbock 4: 66 (1765); jfr 3. Ingen ting annat (förklarades) vara reelt, än hvad man kan gripa med händerne. Polyfem II. 1—2: 3 (1810). Att värkliga händelser och reella känslor utgöra åtminstone en del af basen för dessa poesier. Söderhjelm ItRenäss. 156 (1907). Kyrkan som en reell makt. Fehrman OrientK 64 (1920). Den reella fruktsamheten (hos lapparna) bör .. kunna anses vara indikator på den potentiella fruktsamheten. Dahlberg SjSamh. 1: 17 (1934). — särsk.
a) filos. = REAL, adj.2 5 a. Begrepet om en reel substance består deri, at den är det varagtiga föremålet, hvaraf alt föränderligt blott är en bestämmelse d. ä. et sätt, huru föremålet exsisterar. Lutteman Schulze KantCrit. 101 (1799). Organiskhet eller reel systematiskhet. Boström Propæd. 31 (c. 1865).
b) motsatt: nominell, formell o. d. (jfr 4, 5); ss. adv. särsk.: i realiteten. LundagKron. 2: 549 (1921). (Han) var .. icke blott den formelle utan också den reelle ledaren av arbetet. SvD(A) 1931, nr 98, s. 5. Till arkivet hörde de båda assessorerna mera nominellt än reellt. Schück VittA 4: 13 (1935). särsk.
β) om värde hos värdepapper, sedlar o. d.: värklig (jfr 4). Aktiernas reella värde. Snellman o. Osterman (1903). NordT 1926, s. 565.
γ) (†) om pris: som motsvarar det på varans framställning nedlagda arbetet. Holmbergsson Sartorius 5 (1800).
c) (tillf.) som har värklighetsanknytning, realistisk. Arbetarnas semesterfråga måste diskuteras från reella utgångspunkter. DN(A) 1929, nr 205, s. 3.
d) (tillf.) om förslag, närmande sig l. övergående i bet.: genomförbar i praktiken, realiserbar. (K. Maj:ts) Bref .., hwaruti Ed. Kongl. Maj:t osz i nåder befaller, at gifwa et reelt förslag wid handen, derigenom man förmenar at de Swenske monterade Skeppen .. kunde emot de främmande segla lika. HC11H 8: 137 (1682); möjl. till 11.
e) fys. om bild: alstrad av ett konvergent (brutet l. reflekterat) strålknippe; motsatt: virtuell. Fock 1Fys. 288 (1853).
f) el.-tekn. i uttr. reell effekt, i en växelströmskrets: den del av effekten som åtgår för alstring av värme, mekaniskt arbete o. d. (dvs. som icke periodiskt pulserar mellan generator o. belastningsobjekt). 2SvUppslB (1952).
g) geom. Axlarne (vid en yta) sägas vara reella eller ideella, eftersom de begränsas af ytan eller icke råka densamma. Lindelöf AnGeom. 200 (1864).
8) [specialanv. av l. utvecklat ur 7] mat. om matematisk storhet: som icke innehåller den imaginära enheten √-1 ss. beståndsdel (o. som kan åskådliggöras ss. en punkt på en rät linje); motsatt dels: imaginär, dels: komplex; äv. i uttr. reell funktion, funktion av en l. flera variabler hos vilken såväl funktionsvärdena som variablerna äro reella tal. De reella talen äro hela tal, bråk o. irrationella tal. VetAH 1755, s. 234. Hedström o. Rendahl Alg. 184 (1915).
9) med mer l. mindre abstrakt huvudord: som är så beskaffad att den med skäl kan benämnas med ordet i fråga, som gör skäl för benämningen, regelrätt, äkta, genuin, ”riktig”, ”värklig”, ”ordentlig”; stundom äv.: nämnvärd; ofta motsatt: skenbar; ofta svårt att skilja från 7, 11 c. At de förr skulle förmoda sig Himmelens fall, än som någon reel otrohet eller lacheté af honom. HC11H 8: 13 (1678). Efter dher ej war lägenhet til at leverera någon reël bataille. Spegel Dagb. 141 (1680). (Prästerna) veta sielfve, at konung Gustaf I ingen réel skada gjorde deras fäder, när han A:o 1527 på riksdagen i Vesteråhs något litet degraderade dem. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 79 (1740). Det är allmänt bekant, att denna gata intet reelt slut eger. Almqvist DrJ 446 (1834). Hedberg Räkn. 40 (1932). jfr (†): Synes oss för gotth wara .. ath .. (fiskarna i Nyland) icke widare landzköp bruka, en thera reelt fiske läge tiill säger. BtFinlH 3: 197 (1546; bet. oviss).
10) (föga br.) mus. om stämma: real (se REAL, adj.2 7 a). Kontrapunkt i satser med fem, sex, sju och åtta reela stämmor. Berg Jadassohn 102 (1901).
11) (numera mindre br.; se dock c) som är i gott skick, bra, förträfflig, fullgod, ”riktig”, ”som det är ngt med”, rejäl (se d. o. 1). Stiernman Com. 3: 380 (1666). (Jag) begaf .. mig med en reelare båth till Blåxuud. UrFinlH 253 (1716). Väl conditionerade och reelle Prästeböker. VDAkt. 1737, nr 187. (Han) var .. många gånger i saknad af hvad som bestods i reel föda, emedan han .. hade bytt bort sina portioner för pepparkakor (m. m.). Lilljebjörn Minn. 16 (1874); jfr 9. Qvällkappor .. i .. reela tygsorter. GHT 1895, nr 232 B, s. 3. SvVandrarlag 1952, nr 2, s. 16. — särsk.
a) (†) om bok: värdefull. Emedan min Far hade förut gifvit bort alla sina réella böcker, så kan jag ej hjelpa att de medsände ega föga värde. VDAkt. Brev 2/8 1845.
b) (†) om vara, övergående i bet.: viktig, betydelsefull; jfr c α. Tjära .. är en af the reelesta Gottlands producter uti then utrikes handelen. 2RARP 16: 42 (1747).
c) med abstrakt huvudord l. ss. adv., stundom äv. substantiverat; numera i sht (mera tillf.) med mer l. mindre tydlig anslutning till 7, 9. HSH 6: 165 (1658). (Amiralitetet) klagar .., at om thet icke får en reel hjelp, går det öfwer ända. HC11H 10: 19 (1669). (Man) märker inom vår vitterhet (under tiden c. 1530—c. 1645) .. ett lifligt sträfvande att något reelt uträtta .. men intet poetiskt genie. Hammarsköld SvVitt. 1: 112 (1818). Bottenvåning .. reellt inredd. VästerbK 1927, nr 153, s. 6. jfr (†): Ehuru jag i bägge mina kärleks-val efter yttersta begrepp sökt et reelare syftemål, än de, som allmänt göra ägtenskap. HCNordenflycht (1745) i SvMerc. 1763, s. 602. särsk.
α) (†) närmande sig l. övergående i bet.: viktig, betydelsefull. Oelreich 636 (1755). På det jag ingen ting reelt må utelämna, / Jag vill .. dess sköna böcker nämna. Livin Kyrk. 68 (1781). Den andra réella saken är att .. en Brukspatron benämd Steinhausen i dag (har) gjort mig besök. Kellgren (SVS) 6: 219 (1789).
β) (numera föga br.) betydlig (till omfång l. storlek), stor. Kunde du verkställa, att jag genast .. erhölle någon reell summa, t. ex. 1000 Gyllen, så vore det väl. Atterbom Minn. 535 (1818). (Han) började .. anse könet .. för litet dugligt i affärer, för att vara värdigt någon reelare uppmärksamhet. Runeberg 4: 248 (1836). Almqvist AmH 1: 64 (1840). särsk. om värksamhet o. d.: omfattande, som har stor omfattning; förr möjl. äv.: inbringande. En reel handel kräfver stora Capitaler. Dalin Arg. 1: 107 (1733, 1754). HA 9: 209 (1743).
γ) om (vän)tjänst l. bevis på vänskap o. d.; särsk.: som är av stort värde för mottagaren, av påtagligt värde, påtaglig, ”stor”; jfr 7, 9. RARP 12: 288 (1678). At betala .. dem, som klarligen kunna wisa sig hafwa gjordt Riket någon reel tjenst och undsättning. HC11H 9: 110 (1697). Bror gör Acad(emien i Åbo) en réel tjenst, om Bror talar för Frantzén hos Excellencen. Porthan BrCalonius 176 (1795).
δ) om bevisföring, skäl, klagomål, invändning o. d.: vägande; välgrundad; jfr 7, 9. Häraf skönjes, at reella klagomål tryta, då Öfwerheten beswäras med sådana petitesser. HC11H 2: 58 (1678). Præsidenten fant den argumentation wara wäl funderat och reel. FörarbSvLag 3: 31 (1712). Den reelaste anmärkning, som i dag gjordes, var den, att (osv.). HH XXV. 2: 23 (1809). Denna ståndpunkt hade .. åtskilliga reella skäl för sig. Höglund Branting 2: 41 (1929); jfr 3, 7.
ε) (föga br.) ss. adv., i uttr. göra ngt reellt, göra ngt bra; jfr 13. Från fartyget räddade ni mig. .. — Jaa, .. det gjorde jag reelt. Janson Par. 90 (1900).
12) [jfr motsv. anv. av d. reel; bet. möjl. utvecklad gm inflytande från REAL, adj.1 2] (†) om gata, hus, bebyggelse o. d.: präktig, fin; särsk. om gata: pampig o. kantad med vackra l. präktiga hus o. d., som ligger i en förnäm stadsdel l. som hör till de bättre, ”fin”, huvud-. Vid en reel gata åstundas et Rum .. af en skickelig Ungkarl. GT 1786, nr 59, s. 4. Staden (Gävle) .. är rätt vacker med stora och reela gator. Forsström Dagb. 25 (1800). De reelast bebyggda delarne af Staden. VexiöBl. 1823, nr 1, s. 3. Husen i den trakt som brunnit voro de reelaste i Staden. Därs. 1826, nr 19, s. 2. Hedenstierna FruW 193 (1890).
13) (numera mindre br.) om person (l. ngns sinnelag l. handlande o. d.): rejäl (se d. o. 2); äv. övergående i bet.: ekonomiskt solid. Gyllenstolpe .. vil fiäsa i alt, och .. (G. F. Snoilsky) är reel. Bark Bref 1: 76 (1703). 2:ne Rum .. äro att hyra .. för reela personer. DA 1808, nr 12, Bih. s. 3. Vi i socknen hålla honom för mera skojare, än en reel karl bör vara. Almqvist TreFr. 1: 67 (1842). Han var reel att hafva att göra med. Hedin Asien 2: 419 (1903). Guillaume (hade) haft stor tur att få så reela köpare som bröderna Faure. Lagergren Minn. 3: 8 (1924). NDA 1936, nr 148, s. 7. — särsk.
a) (†) i uttr. hålla sig reell, hålla sig i styr (o. icke bråka), vara fredlig. För min del, sitter jag, som håller mig reel, / I sofforna och säger phraser. Leopold 2: 463 (1802, 1815).
b) med abstrakt huvudord; särsk.: fullgod i moraliskt avseende, hedervärd; äv.: som vittnar om att vederbörande är rejäl. Grefwe Johan Stenbock tycker wara mycket reelt, at Gen. Gouverneuren sjelf .. bekänner .., at (osv.). HC11H 10: 16 (1672). 1:ma varor, reell behandling. SocDem(A) 1915, nr 152, s. 6 (i annons). Östergren (1935).
REELLHET, r. l. f. särsk. (†) till 13: egenskapen att vara rejäl. Finkänslighet, takt och reelhet. SödermNyh. 1894, nr 84, s. 2. —
Spalt R 656 band 21, 1956