| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REFERENT re1ferän4t l. ref1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) person som redogör för l. återger innehållet i ngt; person som gör referat; särsk.: person som för tidning l. radio o. d. refererar ngt; jfr RECENSENT, REPORTER samt REFERERA 5. Geijer I. 2: 155 (1833). Referenten tror att operan .. ännu mer skulle blifva förstådd .., om en repris egde rum. Norman MusUpps. 124 (1883, 1888). Då målet förekom, vägrades referenterna för Dagens Nyheter .. och Öresundsposten tillträde till rättssalen. Publicistklubb. 66 (1924). Boxningsmatchen (blev) radierad. .. Referent var redaktör Sven Jerring. Radiolyssn. 1927, nr 31, s. 29. jfr MUSIK-, SPORT-, TIDNINGS-REFERENT.
2) person med uppgift att studera handlingarna o. d. i ett visst l. vissa ärenden o. föredra detta l. dessa (inför sina överordnade l. kolleger o. d.); föredragande; i sht i fråga om styrelseorgan, ämbetsvärk, domstolar o. d.; förr särsk. ss. benämning på innehavare av bestämda tjänster (jfr REFERENDARIE 1); jfr REFERERA 6. Her R. Drotzen mente behöfvas fyre referenter (i revisionskollegium). RP 11: 413 (1646). Om .. Præsident, Referent eller någon annan i Hofrätten .. saken intet som sigh vederbör optager. RARP 10: 536 (1668). Blifvandes nu H:r Profess. Scarin .. af Consist:o anmodad att som referent i denne sak til sig taga alla föregångne skriftväxlingar samt sedan Consistorio behörigen föredraga. ConsAcAboP 12: 348 (1729). Uti till Oss afgifvande underdåniga utlåtanden (från kammarkollegium) bör ordet: referent sättas under den föredragandes namn. SFS 1826, s. 430. Referent, som inför (kyrko-)Mötet muntligen redogör för Utskottets uppfattning af saken. ArbetsordnAllmKyrkom. 1868, § 21. Sektionen för högre skolväsendet (vid lärarmötet), i hvilken mag. Bergius blef referent. Hellberg Samtida 8: 12 (1872). SFS 1946, s. 1811 (i högsta domstolen). särsk. (förr) inom landsmålsförening: person som representerade o. gav uppgifter om samt svarade för forskningen rörande en viss dialekt. Landsm. II. 1: 6 (1885). Inom Svenska landsmålsföreningen .. var .. (H. A. Vendell) referent för Nyland. FinBiogrHb. 2373 (1903).
3) (†) allmännare: person som ger upplysningar l. berättar om ngt; vittne; jfr REFERERA 7. RARP 12: 123 (1675). Warandes willig .. at .. swara Brynum och des referenter till min oskuldz betygande. VDAkt. 1716, nr 162. Gynther ConvHlex. (1848).
(2) -BOK; pl. -böcker. (förr) vid domstol: bok med förteckning över mål som tilldelats referent(er). Schmedeman Just. 1208 (1688). FörarbSvLag 3: 61 (1712). —
(2) -FISKAL. (förr) föredragande hovrättsfiskal (som kunde förordnas att deltaga i vissa måls avgörande). SFS 1934, s. 151. —
(1) -KORT, n. identitets- o. passerkort för tidningsreferent; jfr press-kort. SocDem. 1897, nr 218, s. 2. —
(1) -LÄKTARE. jfr -bänk o. press-läktare. Kasper 1878, nr 8, s. 1. Referentläktaren i svenska riksdagen. UrDNHist. 2: 208 (1953). —
(1) -PLATS. särsk. motsv. plats, sbst.1 4 a; jfr -bänk. Schulthess (1885). Pressens behof af lämpliga referentplatser i kamrarne. Lundin NSthm 441 (1888). —
-RUM, n.
2) (†) jur. till 2. Referentrummet .. (vid Svea hovrätt är ett) Rum, där huvudsakligen vädjade saker föredragas. SoS 1907. s. 181. —
(2) -SAK. (-ent- 1700 osv. -ents- 1935) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) sak (särsk. supplik o. d.) som (behandlas av en tjänsteman o. av honom) föredrages för en myndighet för avgörande l. beslut; jfr referend-sak. Schmedeman Just. 1567 (1700). 2RA 3: 1050 (1734). KansliH 1: 110 (1935). —
(2) -SEKRETERARE. (†) referendariesekreterare (se d. o. 1). KKD 8: 203 (1701). 2PrästP 1: 81 (1719). —
(1, 2) -SYSSLA, r. l. f. syssla l. befattning ss. referent; särsk. till 1. Meurling KommunismSv. 14 (1950).
B (tillf.): REFERENTS-SAK, se A.
Spalt R 667 band 21, 1956