| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REFLEKTERA re1flekte4ra l. ref1-, l. -läkt-, i Sveal. äv. -e3ra2 (reflecte´ra Weste; refläcktèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REFLEXION.
2) om föremål (särsk. jämn l. blank yta) l. färg o. d.: återkasta (ljusstrålar l. sken l. ljud(vågor) l. över huvud ngt som har karaktär av vågrörelse); äv. i deponentiell anv., om stråle osv., betecknande att strålen osv. ”studsar” från föremålet. Vassenius Alm. 1736, s. 29. Den hvita färgen .. reflecterar det mästa .. ljus. Edelcrantz Telegr. 55 (1796). Då ljudvågorna öfvergå från ett medium till ett annat, reflekteras de alltid till någon del. Fock 1Fys. 248 (1853). Belysningen i ett rum beror även på reflekterat ljus. Wirgin Häls. 1: 146 (1931). Det sätt, varpå röntgenstrålar reflekteras mot en kristall. Smith OrgKemi 139 (1938). — jfr OREFLEKTERAD. — särsk.
a) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som har egenskapen att återkasta strålar o. d. Den yttre sidan (av en konvex spegel) är reflecterande. Duræus Naturk. 113 (1759). Bergqvist UndPlanRealsk. 183 (1906).
b) ge en spegelbild av (ngt); äv. i sådana uttr. som reflekteras i ngt (t. ex. i en spegel), särsk.: framkalla en spegelbild i ngt. (Speglarna) reflectera hvarandra i oändlighet. Törneros Bref 2: 57 (c. 1830). Kortet reflekteras i spegeln. Hoffmann NutidMagi 1: 58 (1882).
c) (i sht i vitter stil) bildl.; särsk.: ge en bild av (ngt), återspegla. De .. fruktbärande vettenskaper .. som reflectera .. skaparens vishet. Linné Bref I. 2: 271 (1765). Som alltid reflekteras denna svaghet (dvs. att Tyskland icke har naturliga gränser) på nationalitetskartan. Kjellén Stormakt. 1: 200 (1905). För den händelse att lat. rima reflekterar ett äldre ricma. Landsm. XX. 1: 473 (1906). Efter vanligheten är det mera hemmet, som reflekteras i hans bref, än omgifningen. KKD 7: 182 (1912). Selander Pegas. 64 (1932, 1950).
3) [jfr fr. se refléter, se réfléchir] (†) refl.: återkastas, återspegla sig, reflekteras (se 1); anträffat bl. i oeg. l. bildl. anv. Hygiea 1840, s. 53. Hon är en vacker bild, men jag har icke sett hennes förstånd reflektera sig stort. Hagberg Shaksp. 6: 13 (1849). — särsk.
a) i uttr. reflektera sig in uppå ngn, om blick: återvända l. återkastas mot ngn. Ett Basiliske öga, hwilket dräper .. Basilisken sielff, ther medh hans förgifftige ögon .. reflectera sigh in vppå honom sielff tilbaka. Sylvius Mornay 284 (1674); jfr REFLEKTERA TILLBAKA.
b) i uttr. reflektera sig i ngt, särsk. övergående i bet.: göra sig förnummen l. ge sig till känna gm ngt. Borelius Metaf. 39 (1883). Kroppens lif i dess helhet och dess allmänna karakter hos individen reflekterar sig i en allmän, varaktig lifskänsla. Rein Psyk. 2: 331 (1891).
4) (†) intr.: ge återsken; återkastas; äv. bildl. Andersson (1845). En .. solljus förhoppning .., hvilken reflekterade på det .. bekymrade ansiktet och i de .. rödkantade ögonen. Kuylenstierna-Wenster Ber. 22 (1898).
5) (†) i uttr. reflektera på ngt (jfr 6, 8 a), syfta l. ha avseende på ngt; sammanhänga med o. invärka på ngt. Emädan de Pohlnische .. affairerne, hafwe en connexion och förwantschap, medh dhe Lijfländsche, och nu för denne tiden dedh ene slaget på dedh andre reflecterar. CivInstr. 343 (1661). De orden, .. at Hans Furstelige Nåde ej skulle wara mägtig, at gifwa af sitt Furstendöme .. något ewärdeligen, .. synes .. mäst reflectera på Arfwe-Godsen. HC11H 13: 183 (1693). Nyblæus Forskn. I. 1: 305 (1873, 1879).
6) i uttr. med bet.: intressera sig för ngn l. ngt samt i närstående anv.
a) i uttr. reflektera på (förr äv. till l. in på) ngn l. ngt (jfr b, 5, 7, 8 a), ägna uppmärksamhet åt ngn l. ngt i tanke att denne l. detta kan komma i fråga i ett visst fall, överväga l. umgås med planer på att ta ngn l. ngt i anspråk l. att välja ngn l. ngt l. att vända sig till ngn resp. att göra ngt; anse ngn l. ngt kunna komma i fråga (för en viss syssla resp. i en viss användning); ofta liktydigt med: spekulera på att köpa l. anta ngt; äv. abs. (utan prep.-uttr.). Jag frågade om han ville köpa boken, men han sade, att han inte reflekterade. Han reflekterar inte på villan längre. Som .. hända kunde, att der man en .. Alliance (med Polen) försummade, dhet Rijket måtte på andre Potentater reflectera til Sweriges icke ringha .. præjuditz. Stiernman Riksd. 1369 (1660). VDAkt. 1696, nr 27 (: reflectera in på). Då alla herrskapen och största dehlen af allmogen äfven reflecterade oppå Dryselium (till kyrkoherde). Därs. 1725, nr 322. Ett stående lån på 500 Rdr Bko, önskas nu genast; den härå reflekterar, torde (osv.). VexjöBl. 1839, nr 33, s. 4. Ramsay Barnaår 7: 87 (1906: till). Prästbanan var .. i allmänhet den enda lärdomsväg, som en studiebegåvad bondson då för tiden reflekterade på. KyrkohÅ 1925, s. 170. — särsk.
α) (numera knappast br.) övergående i bet.: (överväga att) ge sitt votum åt ngn. Prof. Schulteens skriffteliga votum till denne math. profession opplästes, och reflecterar H:r Professorn enkannerl. uppå .. Mag. Elfvius. ConsAcAboP 11: 84 (1722).
β) (†) övergående i bet.: ha ngn i åtanke. Gud gifve hans .. Högvördigheet .. täcktes reflectera på min äldste son ved någon öpning (dvs. vakans). VDAkt. 1725, nr 362.
b) (†) allmännare, i uttr. reflektera (up)på ngt, skänka uppmärksamhet åt l. fästa vikt vid l. bry sig om ngt; i sht i satser med nekande innebörd. Bergv. 1: 228 (1664). (Jag har) icke det minsta reflecterat på Hr. Axehielms Copia, som allestädes orätt är. Schück VittA 3: 57 (i handl. fr. 1692). Skulle samme thes Förman intet wilja reflectera uppå slik thes påminnelse .., så (osv.). Schmedeman Just. 1446 (1696). Vi böra ej reflectera på .. rykten (om sekreta utskottet). 2RARP 13: 87 (1742). HSH 7: 244 (c. 1800). — särsk. närmande sig l. övergående i bet.: uppskatta ngt. En raisonabel herre, som altid skal veta at reflectera på oförtruten tjenst och trohet. Dahlberg Lefn. 60 (c. 1755).
7) [jfr 6 b] (enst., †) i uttr. reflektera in på ngn med försyn, visa försyn för ngn. (Han har) icke det ringaste in på Hög Kongl. Rätten medh någon försyn reflecterat. 3Saml. 7: 98 (1670).
8) tänka.
a) (numera föga br.) i uttr. reflektera på, förr äv. till ngt (jfr 5, 6), inrikta sina tankar på ngt; tänka på l. betänka ngt, reflektera över ngt (se b). Dhe .. frambgående Krijgs progresser emoth Holland .. Oss billigt inråder att reflectera på dhe fahrlige påfölgder derwed hanger. HSH 9: 248 (1672). Jag reflekterade icke sjelf så mycket härtill medan pjesen fortgick, men jag gjorde det efteråt. Sturzen-Becker 1: 220 (1861). För att .. rikta uppmärksamheten så mycket fastare på en annan föreställning, på hvilken vi då sägas reflektera. Larsson Psyk. 25 (1896). Ramsay Barnaår 6: 241 (1905: till). Jag skall reflektera på saken och lämna svar i morgon. Östergren (1935).
b) i annan anv.: utöva tankevärksamhet som innebär att man begrundar l. drar slutsatser av en l. flera iakttagelser l. föreställningar l. bildar sig en uppfattning om ngt l. spinner på en tanketråd o. d.; göra reflexioner, ha sina tankar (om ngt), eftersinna, tänka; äv. ss. anföringsverb i förb. med direkt anföring; särsk. [jfr t. über etwas reflektieren, fr. réfléchir sur qc] i uttr. reflektera över ngt, stundom övergående i bet.: ägna uppmärksamhet åt ngt. Höijer 2: 135 (1799). Med lugn reflektera öfver sin belägenhet. Rydberg Ath. 202 (1859). När jag blev så stor, att jag började reflektera. Jennings Solstr. 13 (1919). Det var något ganska underligt, reflekterade Matti, att (osv.). Stiernstedt Liw. 46 (1925). Einstein .. anser det som en dårskap att alltför mycket reflektera över livets .. mening och mål. Hellström Malmros 221 (1931). Att man .. utan att reflektera däröver i den dagliga kosten fick med alla de ämnen, som voro av vikt för vår kropp. Bolin VFöda 11 (1933). jfr (†): Jag roar mig blott att uppteckna mina lefnadshändelser, och reflekterar öfver dem allt hvad som faller mig in. Sjöberg SthmHeml. 95 (1844). — jfr OREFLEKTERANDE. — särsk.
α) (numera föga br.) filos. i fråga om tankevärksamhetens inriktning l. koncentration på ngt (som uppfattas ss. i det givna fallet väsentligt l. viktigt; motsatt: abstrahera). Alla särskiljda slag och arter af menniskans verksamheter kunna reduceras till specielare modificationer af reflecterande och abstraherande. Boström 2: 162 (1840). Ribbing Anthr. 15 (1879). Nyblæus Forskn. IV. 2: 17 (1897).
β) estet. i fråga om (över)-betonande av det förståndsmässiga o. d. (i litteratur l. konst) i motsats till känsla o. spontaneitet o. d.; jfr γ, δ α’ slutet. Det rhetorisktprosaiska, rimmade reflecterandet, hvilket en tid bort åt uteslutande herrskat i vår Poesi. Hammarsköld SvVitt. 1: 120 (1818).
γ) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv.: som utmärkes av reflekterande l. reflexion; tanke-, förstånds-; ofta estet. (motsv. β) i fråga om diktvärk o. d.; särsk. motsatt: präglad av känsla l. livfull handling, känslo-; i sht förr äv. (filos.) dels: induktiv (se d. o. 1), dels: som innebär tänkande över fenomen, utan att den absoluta grunden sökes (motsatt: spekulativ); äv. ss. adv. Rydqvist (1839) i 3SAH LIX. 3: 209. Att .. (Stagnelius i sina dramer) ofta uppoffrar .. handlingens lif för ett öfvervägande reflekterande .. element. Sturzen-Becker 1: 81 (1845, 1861). Tänkandet .. kallas (när det söker den absoluta grunden) spekulativt, i motsats mot det ändliga, som benämnes det reflekterande. Trana Psych. 2: 81 (1847). Är .. blott det särskilda gifvet, och omdömeskraften har att leta sig till de allmänna former, under hvilka detta särskilda skall subsumeras, då förfar den (enl. Kant) reflekterande. Ljunggren Est. 1: 22 (1869). Mera reflekterande uppgifter som .. (skådespelaren) hade sig anförtrodda. Hedberg SvOperasång. 144 (1885). Detta reflekterande sysslande med livet som ett problem. IllRelH 514 (1924). Reflekterande dikter. Grimberg VärldH 7: 377 (1936). jfr OREFLEKTERANDE.
α’) med sakligt huvudord: som karakteriseras av tankevärksamhet o. reflexion, medveten; överlagd; äv. ss. adv. Biberg 3: 141 (c. 1823). Cavallin (o. Lysander) 41 (1879; adv.). En reflekterad insigt i hvad statens .. väl kan fordra. Wisén Tal 7 (1881). Reflekterad grymhet. Tegnér Armfelt 2: 409 (1884). De Geer Minn. 1: 5 (1892). jfr (enst., övergående i bet.: lugn): Jag skyndade mig icke, utan tog den breda, dammiga vägen med reflekterade steg. Tavaststjerna Patriot 1 (1896). jfr GENOM-REFLEKTERAD. särsk. estet. (motsv. β) i fråga om dikt- l. konstvärk o. d.: förståndsbetonad, nykter; som saknar l. vittnar om avsaknad av känsla o. spontaneitet l. dyl. Senare arbeten (inom bildhuggarkonsten) .. förefalla mera kyliga och reflekterade (än de från den högklassiska tiden). Upmark Lübke 208 (1871).
β’) om person (l. kollektiv): som reflekterar (över vad han osv. ser l. över livet o. d.), som hänger sig åt reflexion; tänkande; äv. dels: intellektuellt lagd, dels: lugnt l. kallt bedömande, nykter. Med det moraliska öfverseendet följer hos mindre reflekterade naturer en moralisk indifferentism. Fahlbeck Stånd 199 (1892). Att den svenska allmänheten .. blivit politiskt reflekterad. DN(B) 1956, nr 274, s. 2. jfr GENOM-REFLEKTERAD. särsk. (numera bl. tillf.) filos. i uttr. bliva i sig reflekterad, bli föremål för det egna reflekterandet, bli självmedveten. Verldsanden (måste) .. underkasta sig ändlighet .. för att därigenom blifva i sig reflekterad eller själfmedveten. Nyblæus Forskn. I. 2: 281 (1875).
9) (enst., †) tr.: tänka på (ngt), reflektera över (ngt). Att ordet Götha är så nampnkunnogt .. sampt warit i förre lagen infört, är något att reflectera. FörarbSvLag 2: 79 (1697).
1) till 1: återkasta l. stöta tillbaka (ngt) vid studsning; anträffat bl. i deponentiell anv. l. i omskrivet pass. utan agent: återkastas l. studsa tillbaka. König Mec. 21 (1752: blifva reflecterad tilbakars). Då vädret .. stöter emot vid d (på figuren), reflecteras det tilbakars i samma vinkel som det fallit in. Därs. 89.
REFLEKTERA ÖVER 1010 40. (tillf.) till 2 c, bildl.: överföra (en retning på ett organ till ett annat organ o. d.); jfr reflex, sbst. 2. Rein Psyk. 2: 320 (1891).
Spalt R 673 band 21, 1956