| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REFLEXION re1flekʃω4n l. ref1-, l. -läk-, l. REFLEKTION -kʃω4n, r. l. f. (m. Sahlstedt (1773), Weste (1807)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (enst., †) om en kropps studsning, då den träffar en annan kropp; jfr REFLEKTERA 1. De Rogier Euler 1: 92 (1786).
2) i fråga om ljusstrålar o. annan vågrörelse: återkastande, reflektering; jfr REFLEKTERA 2. Solennes Strålars reflection. Palmchron SundhSp. 22 (1642). Reflexion af ljud kallas écho. De Rogier Euler 1: 93 (1786). Likasom för ljuset, äger äfven för värmet en total reflexion rum, då anfallsvinkeln öfverskrider en viss gräns. Fock 1Fys. 435 (1854). På grund af reflexion går en del af telefonströmmarna fram och åter i ledningen. 2NF 38: 797 (1926). HantvB I. 1: 333 (1934). — jfr LJUS-, METALL-REFLEXION. — särsk. (†) i uttr. göra en reflexion av ngt, om spegelglas: reflektera ngt, ge en spegelbild av ngt. Spegelglas voro (i Haga slott) öfverallt infattade i väggarne, som gjorde en charmante reflexion af vatten, skog, lusthus m. m. HH XXV. 2: 35 (1809).
3) (†) i uttr. ha sin l. fatta reflexion på ngt (jfr 4 e), ha avseende (se d. o. II 7 a) på l. sammanhang med ngt; jfr REFLEKTERA 5. RARP 6: 318 (1658). Hr Per Sparre Larsson tykte, att propositionen .. egenteligen hade sin reflexion på hemstaten. Därs. 9: 97 (1664).
4) (†) hänsyn, beaktande, avseende (se d. o. II 4); särsk. i uttr. utan reflexion på ngt, utan hänsyn till l. avseende på ngt. När .. (böterna) utan reflexion på någon fåfäng inwändning samt anseende til Personen .. prompt exequerade blifwa. Schmedeman Just. 1454 (1696). Som .. Adlerstedt är en meriterad man .., altså förtienar han en billig reflexion. 2RARP 7: 589 (1734). — särsk. i vissa uttr.
a) (ut)i reflexion av l. till, med hänsyn till, med l. i beaktande av. 1BorgP 91 (1672). Dhen rätt som iagh .. kan hafwa uthi kyrkioherde wahl at prætendera, .. serdeles i reflexion dher aff, at bådhe Tålgz och Ahsa kyrkior ståår på min grundh. VDAkt. 1674, nr 200. Wtj reflexion till dhe store wthgiffter, som migh .. liggo på hallsen .., hafver iagh för huar copulation (tagit en avgift). Därs. 1680, nr 347.
b) göra l. hava l. draga reflexion (up)på l. hava reflexion till ngn l. ngt (jfr 3), ta hänsyn till l. visa hänsyn för ngn l. ngt, beakta l. ägna uppmärksamhet åt l. fästa vikt vid ngt l. bry sig om ngn l. ngt. Att GeneralStaterne icke .. droge någon reflexion på gammal wänskap. RARP 7: 143 (1660). (Jag) for hoppas .. att min aldra kiereste Fröken .. lärer .. giöra reflexion på min .. tendra passion. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 13 (1689). Hwad reflection Hans Kongl. Maj:t haft til Cronans förkofring. HC11H 13: 187 (1693). En Tosing, på hvilkens utsagor man ingen reflection hafva kan. VRP 30/8 1738. Linné Bref I. 1: 130 (1746). Meurman (1847). särsk. i satser med nekande innebörd, övergående i bet.: fästa sig vid ngt, betrakta ngt ss. märkvärdigt l. uppseendeväckande l. dyl. (I Egypten o. Grekland) får man se, huru fruentimren äro rädda för att visa ansigtet, men at blotta den öfriga kroppen göra de ingen reflexion på. Linné Diet. 2: 227 (c. 1750). Thunberg Resa 1: 15 (1788).
c) reflexion sker på ngn l. ngt, hänsyn tas l. visas till ngn l. ngt. Prästerne vele väl, at någon reflexion skier på Hertigens persohn. RARP 9: 27 (1664). ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 33 (1737).
e) fatta reflexion på ngt (jfr 3), övergående i bet.: ta intryck av ngt, påvärkas av ngt. Man ställer sig i postur, görandes sig så redutabell, att grannar .. kunna förorsakas till att fatta ther på någon reflexion och låtha sitt mood .. Rijket till att anfalla studsa. RARP 6: 184 (1657).
5) (i sht med prägel av fackspr.) värksamheten att tänka l. begrunda, begrundan, eftersinnande, tänkande; stundom: eftertanke; stundom äv.: förmågan att tänka l. begrunda, reflexionsförmåga, tankeförmåga; jfr REFLEKTERA 8 (b). PH 7: 5014 (1760). Han talar utan reflexion. Sahlstedt (1773). Snillet kan .. väckas til verksamhet genom .. en med reflexion förbunden åskådning af sköna mönster. Höijer 4: 477 (1798). Den förståndiga Föreställnings- eller kunskapsförmågan kallas .. ofta reflexionsförmåga eller reflexion. Boström 1: 153 (c. 1830). Mythen tillhör ett skede af folkandens utveckling, på hvilket han ännu icke är mäktig vetenskaplig reflexion. Wisén Oden 2 (1873). Bevis på förståndig reflexion hos bina. UVTF 36: 105 (1888). Då reflexionen .. börjat fräta in på själfva den kärna af omedvetenhet, som ensam är lifsdräktig. Hansson Kås. 52 (1897). Norling Mänskl. 296 (1930). jfr (†): Vi hafva .. benämt Reflexionens tvänne momenter: Tankens Reflexion på sig och dess Reflexion i ett annat. Snellman ElCurs 2: 25 (1840); jfr 2. — särsk.
a) estet. om tänkande (över psykologiska, sociala, religiösa l. politiska problem o. d.) ss. moment (l. utmärkande drag) i konstnärlig värksamhet; motsatt: fantasi l. känsla o. d. Estlander KonstH 343 (1867). I reflexionen, inte i fantasien hade (Hjalmar) Söderberg sin styrka. Bergman i 3SAH LXI. 2: 58 (1950). jfr: Jag har varit inspirationsskådespelare, och då nöter man mycket förr ut sig, än om man spelar på reflexion. Hedberg Ridån 235 (1888).
b) (numera föga br.) filos. om tankevärksamhetens inriktning l. koncentration på ngt (motsatt: abstraktion); förr särsk. i uttr. reflexion på ngt; jfr c. Biberg 1: 157 (c. 1820). Frihet i positiv bem(ärkelse) .. består .. i .. practisk abstraction — från gifna bestämningar .. — vid öfverläggningen; .. (o. i) practisk reflexion .. på något .. — beslutet. Ribbing Anthr. 49 (1879). Borelius Log. 13 (1882). Schéele Själsl. 294 (1895).
c) (i sht filos. o. psykol., numera bl. mera tillf.) om tankarnas inriktning på l. om tänkande över l. medvetande om det egna jaget; introspektion; självmedvetande; äv. i sådana uttr. som reflexion över (förr äv. på) sig själv l. sitt eget jag o. d. En skaldens reflexion på sig sjelf ligger all lyrik till grund. Geijer I. 3: 383 (1817). Boström 1: 100 (c. 1830: öfver). Man utmärker .. Sinnets uppmärksamhet på sin egen inre verld med namnet Reflexion. Trana Psych. 2: 32 (1847). Förnimmelsens tillbakariktning på sig sjelf kunna vi kalla reflexion, och den äger djuret icke. Wikner Lifsfr. 1: 248 (1868). Rein Psyk. 1: 198 (1876).
d) (†) i uttr. av reflexion, på grund av att vederbörande tänker. Han satt en lång stund tyst af häpnad, / Så en stund till, af reflexion. Leopold 2: 321 (1793, 1815).
6) (av ett visst faktum l. dyl. föranledd kort) tankeprocess som innebär formande av ett omdöme l. en uppfattning om ngt; tanke l. yttrande som innebär l. ger uttryck åt ett omdöme l. en uppfattning om ngt; (tyst) anmärkning; stundom övergående i bet.: kommentar; i pl. äv.: funderingar, tankar. Han satt tyst men gjorde sina (små) reflexioner. Reflexionerna göra sig själva, dvs. vidare kommentarer (till det uppseendeväckande l. bedrövliga o. d. faktum man behandlat l. avslöjat) äro onödiga, sådant dömer sig självt, man inser utan vidare det ohållbara i detta l. de farliga konsekvenserna o. d. Columbus Ordesk. 28 (1678). R. Ständer (kan) icke undfalla den viktiga reflexion, at alt detta onda är et synda-straff af Gud. Wallquist EcclSaml. 1—4: 399 (1766). Jag .. förnötte natten med reflexioner öfver sviterne af denna tillställning (dvs. revolutionsförsöket). Fersen HistSkr. 2: 101 (c. 1790). (Tidningen) innehåller underrättelsen om voteringens utgång .. utan någon reflexion. Liljecrona RiksdKul. 263 (1840). Reflexionerna göra sig sjelfva. SöndN 1862, nr 24, s. 1. I april 1660 har .. (Stiernhielm) daterat några reflexioner om atomerna. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 257. Material (rörande baptismens historia) och .. reflexioner däröver. KyrkohÅ 1937, s. 238. — särsk. (numera knappast br.) övergående dels i bet.: påpekande, dels i bet.: iakttagelse; i pl. äv.: utredningar. När man reser omkring i Norrska Fiellen .., så är merckwerdigt at giöra sina reflexioner, och se huru milliontahls stenar äro komne tilsamman. Swedenborg RebNat. 1: 12 (1719). Herr barons grundelige reflexioner i anseende till sakernes närvarande crise. Höpken 2: 601 (1759). Westerdahl Häls. 78 (1764).
B: (5) REFLEXIONS-BEGREPP. [efter t. reflexionsbegriff] filos. i vissa (i sht äldre) filosofiska system: begrepp som åstadkommes gm o. enbart hör hemma inom reflexionen, begrepp som beror av transcendental överläggning; jfr kategori 2. VStyckUplKantPhilos. 38 (1798). Betydelsen af reflexionsbegreppen (är enl. Kant) 1) identitet och diversitet, 2) sammanstämmighet och strid, 3) inre och yttre, 4) materia och form. Boström 2: 103 (1838). Snellman ElCurs 2: 32 (1840). —
(2) -BLÄCK. (numera bl. tillf.) på en lampa anbragt metallbläck med egenskapen att reflektera ljus; jfr reflektor. DA 1824, nr 43, s. 4. —
(2) -BÅGE. (föga br.) meteor. optiskt fenomen kring solen l. månen i form av en båge l. strimma o. d., uppkommet gm reflexion i iskristaller i cirrusmoln; jfr halo. Rubenson Meteor. 56 (1880). —
(2) -CIRKEL. [jfr t. reflexionszirkel] (i sht sjöt., förr) reflexionsinstrument vars limb utgör en hel cirkel, prismacirkel. Tavaststjerna Topogr. 25 (1807). Hägg PraktNav. 45 (1900). —
(2) -DAGER. (numera bl. tillf.) konst. dager (se d. o. 6 a) uppkommen gm reflexion. Scheutz Ritk. 151 (1832). —
(5 a) -DIKT, r. l. f. estet. dikt som utmärkes l. präglas av reflexion, tankedikt. Den gamle Leopold tog i sina reflexionsdikter .. intryck af Voltaire. Wirsén i 3SAH 13: 5 (1898). —
(2) -FAKTOR, r. [jfr eng. reflection factor] fys. tal som uttrycker en ytas reflexionsförmåga. FörslElektrOrdl. (1931). En yta vars reflektionsfaktor ligger mellan .. (89 o. 2,8) är mörkare än vitt och ljusare än svart. HantvB I. 7: 5 (1939). —
(5) -FILOSOFI. [jfr t. reflexionsphilosophie] (numera föga br.) filos. filosofi som utgår från att reflexionen är kunskapens yttersta källa. SvLittFT 1837, sp. 191. Nyblæus Forskn. III. 2: 27 (1888). —
-FRI.
1) fys. till 2. Reflexionsfri optik, (dvs.) optik, i vilken de ljusstrålarna brytande ytorna belagts med tunna skikt av genomskinligt material, varigenom reflexionsförlusterna nedbringats. 2SvUppslB (1952).
2) till 5; jfr -lös. Vannérus WundtPsyk. 134 (1896). Den reflexionsfria, okritiska kärleken. Blomberg Uvd. 51 (1917). —
(5, 6) -FYLLD, p. adj. Schück Shaksp. 2: 243 (1916). Mitt i den .. reflexionsfyllda tystnaden .. kunde Reinhold fnittra till. Hellström Storm 216 (1935). —
(2) -FÖRLUST. [jfr t. reflexionsverlust] fys. o. tekn. förlust av ljus (l. energi) gm reflexion. 3NF 6: 632 (1927). —
-FÖRMÅGA. [jfr t. reflexionsvermögen]
1) fys. till 2: (en ytas l. ett föremåls) förmåga att reflektera ljus l. annan vågrörelse; jfr -faktor. Auerbach (1913). Mörka föremål ha liten reflexionsförmåga. SvSlöjdFÅb. 1929, s. 35.
2) till 5: förmåga av (analyserande o. kombinerande) tänkande, förmåga av reflexion l. att göra reflexioner, tankeförmåga. Polyfem II. 29: 1 (1810). (Skaldens) bristande reflexionsförmåga och verklighetssinne. Olsson Fröding 105 (1950). —
(2) -GITTER. [jfr t. reflexionsgitter] fys. gitter bestående av en speglande yta på vilken är uppdraget ett system av mycket fina, tättstående, parallella räta linjer; jfr gitter 2 a. TMatFysKemi 1918—19, s. 74. —
(2) -GONIOMETER. [jfr t. reflexionsgoniometer] miner. goniometer för uppmätning av normalvinkeln mellan ytorna på en kristall, grundande sig på ljusets reflexion i kristallen. VetAH 1811, s. 137. —
(2) -INSTRUMENT. [jfr t. reflexionsinstrument] (i fackspr., i sht sjöt.) vinkelmätningsinstrument vars konstruktion grundar sig på ljusstrålars reflexion i två speglar; jfr -cirkel, oktant a, sextant. KrigVAH 1847, s. 134. —
(2) -KULA. (i sht förr) (på en piedestal i trädgård l. dyl. placerat) prydnadsföremål bestående av en speglande kula (av glas); jfr lyster, sbst. 5. SvT 1852, nr 149, s. 4. Östergren (1935). —
(2) -LAMPA. (†) lampa försedd med en reflektor (av metall l. glas l. dyl.); jfr -bläck. DA 1824, nr 248, s. 3. —
-LUST. särsk. (numera bl. mera tillf.) estet. till 5 a: benägenhet för reflexion. SvLittFT 1836, sp. 374. Nyblom i 2SAH 57: 77 (1880). —
(5 a) -LYRIK. estet. tankelyrik; jfr -dikt. Ljunggren Est. 1: 121 (1856). Lagerkvist i 3SAH LVII. 1: 33 (1946). —
(5) -LÖS. karakteriserad av frånvaro av (analyserande o. kombinerande l. kritisk) reflexion; stundom övergående i bet.: kritiklös, reservationslös; ss. adv. särsk.: utan reflexion, äv.: utan betänkande, automatiskt. SvLittFT 1834, sp. 831. Huru hennes barn lyda henne — blindt, reflektionslöst. Idun 1888, s. 11. Den .. reflektionslösa .. sorglöshet, som hör barndomen till. Öman Ungd. 195 (1889). (Användning av substantiv i st. f. verbkonstruktion) ger .. (åt Schartaus språk) en viss färg, som de därvid vane reflexionslöst känna igen. KyrkohÅ 1908, s. XVIII. Verelius blev en entusiastisk och reflexionslös beundrare (av Rudbecks Atlantica). Schück VittA 3: 330 (1933). —
(2) -METOD. (i fackspr.) (mätnings)metod som grundar sig på reflexion av vågrörelse o. d. Ymer 1945, s. 185. —
(2) -MIKROSKOP. [jfr t. reflexionsmikroskop, eng. reflecting microscope] fys. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 12. Reflexionsmikroskop, (dvs.) mikroskop, i vilket avbildningen äger rum med speglar i st. f. med linser. 2SvUppslB (1952). —
(2) -MÄTNING. (i fackspr.) jfr -metod. De seismiska reflexionsmätningarna av isens tjocklek. SvGeogrÅb. 1949, s. 118. —
(2) -NEBULOSA. [jfr t. reflexionsnebel, eng. reflection nebula] astr. nebulosa vars från jorden iakttagbara ljusstrålning utgör reflekterat ljus från en stjärna. PopAstrT 1939, s. 130. —
(5) -OMDÖME~020. [efter t. reflexionsurteil] filos. i Hegels filosofi: omdöme (som beror enbart av reflexion o.) i vilket subjektet gm predikatet bestämmes ss. hänfört till andra subjekt. Tegnér FilosEstetSkr. 248 (1808). Snellman ElCurs 2: 53 (1840). Borelius Metaf. 214 (1887). —
(2) -PLAN, n. [jfr t. reflexionsebene, eng. plane of reflection, fr. plan de réflexion] fys. om planet genom en reflekterad stråle o. ytans normal i den punkt där strålen reflekteras. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 8. 2UB 2: 223 (1901). —
(2) -PLÅT. (numera bl. tillf.) jfr -bläck. BoupptVäxjö 1776. Lycktor .. med .. Reflections plåtar af bleck. Palmstedt Res. 27 (1778). —
(2) -PRISMA. [jfr t. reflexionsprisma] fys. totalreflekterande prisma. Auerbach (1913). Bergstrand Astr. 124 (1925). —
(2, 5) -PUNKT. särsk. (mera tillf.) filos. till 5.
(5) -SJUKA. (mera tillf.) (sjuklig l. ovanligt stor) benägenhet för (självanalyserande) reflexion l. grubbel. Hans reflexionssjuka, hans eviga granskande af sina tankar hade tagit bort det omedelbara hos honom. Strindberg TjqvS 1: 200 (1886). Schück (o. Warburg) Huvuddr. 3: 68 (1918). —
(2) -SKUGGA, r. l. f. (†) konst. skugga från föremål som belyses med reflekterat ljus; jfr -dager. Scheutz Ritk. 151 (1832). —
(2) -SPEGEL. (-ion- 1888. -ions- 1757 osv.) [jfr t. reflexionsspiegel]
1) (numera bl. tillf.) om (för optiska ändamål använd) spegel (med särskild tanke på dess reflekterande förmåga); reflektor. SvMerc. 3: 245 (1757). Finare reflexionsspeglar, som böra nyttjas uti reflexions-tuber. Rinman 2: 772 (1789). Moll Fys. 4: 80 (1901; i skioptikonapparat). jfr: En Reflexions spegel med fot och dertill hörande två .. volumer af prospecter öfver Städer. Calonius Bref 293 (1797). särsk.
a) om reflektor på lampa; jfr -bläck. Hvar veke har sin reflections spegel af hvitt bleck. Palmstedt Res. 60 (1778). Topelius Vint. I. 2: 318 (1860, 1880).
b) i jämförelse o. bildl. Elgström (o. Ingelgren) 185 (c. 1809). Ett slags andliga reflexionspeglar utan förmåga af själfständiga åsigter. Verd. 1888, s. 144.
2) (i sht om ä. förh.) skvallerspegel. Husen med reflexions-speglar vid fönsterna, hvari jag från gatan ofta upptäckte någon gammal käring, som .. i sitt rum satt och i spegeln betraktade mig igen. Cederborgh OT 1: 28 (1810). Strindberg Påsk 68 (1901). SDS 1956, nr 129, s. 11. —
(2) -TELESKOP. [jfr fr. téléscope à réflexion] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) astr. spegelteleskop; jfr reflektor a. VetAH 1758, s. 248. Påfunden .. af reflections telescoper .. lofvade .. nya decouverter uppå Stjernhimmeln. Melanderhjelm PVetA 1790, s. 48. Dædalus 1952, s. 131 (om förh. 1778). —
(2) -TUB. (†) astr. = -teleskop. Högström Tank. 196 (1741). H. K. H. (Gustav) besåg (i Lund) .. Observatorium, där Kron-Prinsen, genom en Reflexions-Tub, såg Köpenhamn. SvMag. 1766, s. 924. Meurman (1847). —
-VINKEL. [jfr t. reflexionswinkel, eng. angle of reflection, fr. angle de réflexion]
1) (med prägel av fackspr.) till 1: vinkeln mellan ett studsande föremåls bana o. den träffade ytan(s normal genom träffpunkten); numera bl. (tillf.) i anv. som kunna uppfattas ss. bildl. anv. av 2. De Rogier Euler 1: 92 (1786; i fråga om biljardspel). Ekman Mek. 459 (1919).
2) fys. till 2: vinkeln mellan en reflekterad stråle av ljus l. radiovågor o. dyl. o. den reflekterande ytans normal genom träffpunkten. ConvLex. 3: 418 (1825). Infallsvinkeln och reflexionsvinkeln (vid spegling) äro lika stora. Berlin Lrb. 150 (1876). Moll Fys. 4: 43 (1901). —
-VIS, adv.
2) (numera bl. ngn gg i ålderdoml. lagspr.) till 6: i form av reflexioner l. kommentarer o. d. (Att intet) som .. kan blifva anmärkt, påmint eller eljest reflectionsvis i dagsljuset framlagt, .. må .. ifrån trycket utestängas. PH 8: 400 (1766). TFF 1812, 2: 4. Crusenstolpe CJ III. 2: 107 (i handl. fr. 1831). —
(5) -VÄLDE. (†) förhållandet att reflexion har överhand över känsla o. fantasi o. d. Atterbom PhilH 336 (1835). —
(5 a) -ÅSIKT. (†) (i ett diktvärk framträdande) åsikt grundad på reflexion. Reflexions-åsigter hafva .. (Iliaden o. Odysséen) nästan inga. CJLAlmqvist i Svea 14: 94 (1831).
Spalt R 682 band 21, 1956