| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REGELBUNDEN re3gel~bun2den, p. adj. -det; -dne, -dna; -dnare. adv. -DET.
1) till REGEL, sbst.1 II 1 b: bunden av l. underkastad en regel l. regler; som följer l. rättar sig efter l. är i överensstämmelse med en regel l. regler (i sht allmänt vedertagna regler); utom i b, c numera företrädesvis dels om levnadssätt l. levnadsförhållanden l. vanor o. d.: vars skick l. utformning bestämmes av fasta regler, äv.: kännetecknad av ordning o. reda (o. systematisering), ordnad, ordentlig, dels om person: som (i sin livsföring l. sina vanor o. d.) visar (en av regler bestämd) likformighet l. konstans; jfr REGEL-BINDA 1. Den ene (som är högt uppsatt) skall vara regelbunden til minsta plagg och tima: Den andre (som bor på landet) nyttiar en ordentelig frihet. Dalin Arg. 2: 428 (1734, 1754). En del folck, som vilja alt ex arbitrio .. giöra, men icke vara regel-bundne. VDAkt. 1758, nr 435. Jag .. lägger mig kl. 9 och går opp kl. 4 kan man lefva mera regelbundit. CAEhrensvärd Brev 1: 49 (1781). Det var ett mycket regelbundet lif, som fördes i det Schefferska huset. Odhner i 3SAH 6: 193 (1891). Lektorn är så punktlig och regelbunden i sina vanor, att han blivit till ett ordspråk. Östergren 4: 1184 (1934). Han hade mycket regelbundna arbetsvanor. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 152 (1951). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av mlat. regularis] (†) om person: som förbundit sig att leva efter en ordensregel; jfr REGEL, sbst.1 II 1 b β, o. REGULJÄR 1 a. Thet rop .. almoghen haffuer om the Reglä bundne men, att the icke tiil klosters driffues. G1R 6: 122 (1529). Regelbundna kaniker efter Augustini regel. Rietz SkolvH 5 (1848).
b) som följer l. rättar sig efter l. är i överensstämmelse med regler för (utövande av) vetenskap l. (skön) konst l. för vad som skall anses vara skönt l. konstnärligt o. d. (jfr REGEL, sbst.1 II 1 b δ); numera företrädesvis (närmande sig l. övergående i 2) allmännare (särsk. om stil l. vers o. d.): som utmärkes av (inre) likformighet (o. redighet) l. som överensstämmer med ett visst (allmänt vedertaget) schema o. d.; stundom äv. med personligt huvudord: som följer l. (numera knappast br.) är bunden av (gällande l. givna) estetiska regler. At göra Konungar och stora Herrar til viljes, har mången Architect och regelbunden konstnär måst förfärdiga vanskapeliga ting. Tessin Bref 2: 316 (1755). Mer (än gehör) behöfs ej .. (för att placera orden i poesi så, att de överensstämma med takten) och därmed har man en regelbunden vers efter hvart språks Prosodie. Bergklint MSam. 1: 237 (1781). Framlägga Geometriens grunder i en afpassad och regelbunden cours. FörslSkolordn. 1817, s. 117. Göthe .., någon gång .. regelbunden, har oftast satt sig öfver alla reglor. 2VittAH 12: 223 (1818, 1826). Regelbundna jamber och trokéer. NysvSt. 1923, s. 155.
c) om språk- (bruk) l. rättstavning o. d.: som är underkastad l. följer l. är i överensstämmelse med regler (se REGEL, sbst.1 II 1 b η); numera nästan bl. (närmande sig l. övergående i 2) allmännare: som utmärkes av (långt gående) enhetlighet l. av (inre) likformighet o. d.; jfr REGEL-BINDA 1 a. De gamla brevens för sin tid mycket regelbundna ortografi. Wårt språk (är) så regelbundit, och så faststelt, at thet kan .. biuda alla språk .. foten. Swedberg SabbRo 2: Föret. § 15 (1712). Vårt (språk) synes vara det minst orthographiskt regelbundna. Leopold i 2SAH 1: 2 (1801).
d) (numera bl. tillf.) som följer l. är i överensstämmelse med (vanliga) regler för utförande av en viss aritmetisk l. matematisk operation; jfr REGEL, sbst.1 II 1 b ϑ. Palmquist Räkn. 266 (1750).
e) (numera knappast br.) om truppstyrka o. d.: reguljär. En regelbunden stående Armé. LBÄ 27—28: 75 (1799). Hjärne K12 216 (1902).
f) som är av det slag som rätteligen (efter konstens regler) bör användas, riktig, regelrätt; numera nästan bl. i utvidgad anv. (närmande sig 2): som utgör l. uppfattas ss. den egentliga l. riktiga l. den som i första hand kommer i betraktande (i motsats till ngt annat, som uppfattas ss. en avvikelse l. en förändring l. ss. ngt mera oväsentligt o. d.). Konstmakaren kan .. (stundom) uppfordras att visa ett prof på sin konst, då hvarken ett regelbundet eller improviseradt bord är tillgängligt. Hoffmann NutidMagi 1: 8 (1882). De magnetiska kraftlinier, som för en viss sekundär ström uppstå den regelbundna vägen och läckningsvägen. TT 1895, M. s. 44. Återförandet av en förändrad slutledning på den till grund liggande regelbundna slutledningen. SvUppslB 22: 607 (1935).
2) som kan karakteriseras medelst l. som följer l. är i överensstämmelse med en regel (se REGEL, sbst.1 II 2) l. regler; som det finns en (enkel) regel l. (enkla) regler för; som icke visar avvikelser av oberäknelig natur; numera ofta allmännare (särsk. om rörelse l. förlopp o. d.): som alltid försiggår l. förhåller sig på samma sätt l. som icke företer oberäkneliga växlingar o. d., jämn, likformig, stundom: som ständigt är densamma; äv.: som representerar det normala l. vanliga, allmän(t förekommande); stundom svårt att skilja dels från 1, dels från 3; jfr REGEL-BINDA 2. Regelbunden puls; jfr 3. Ibland de Heraldiske .. (sköldemärkena) kan räknas .. de regelbundne, hvilka til följe af vissa giorde reglor altid utnämnas och blasoneras kunna. Uggla Herald. 43 (1746); jfr 1, 4. Den ordning, som finnes i de himmelska Kropparnas omlop och afstånd är högst regelbunden. Bergklint MSam. 1: 5 (1781). Sådana nyttigheter eller värden, som tillflyta ett subjekt ur någon regelbunden förvärfskälla. EkonS 1: 371 (1893). Regelbunden användning ha dessa (vers-)former ej fått. Beckman SvSpr. 267 (1904). Allting var honom välbekant till leda; han gick som ett urverk regelbundna vägar. Asplund Stud. 45 (1912). (Symaskinsnålen) har sitt öga i spetsen, som rör sig i regelbunden hastighet upp och ned. Fröberg Skrädd. 58 (1941). — särsk. (i sht språkv.): som följer l. är i överensstämmelse med en språklig regel (se REGEL, sbst.1 II 2 a) l. språkliga regler; som utgör l. representerar en (väl sammanhållen) språklig mönstergrupp (o. inom sig icke uppvisar ngt större antal undantag) l. som följer en sådan mönstergrupp; som representerar det vanliga l. normala i språket (med hänsyn till böjning l. ordbildning l. ljudutveckling o. d.); jfr REGEL-BINDA 2 slutet. Molander Förespel 19 (1753). Verber kallas Reguliera (regelbundna), om de i lika Mod, Temp. &c böjas likformigt med någon viss Konjugation. Moberg Gr. 43 (1815). Om .. en och samma grammatiska kategori representeras genom flera olika slags böjningar, så kallas den bland dessa, hvilken uppträder i ett jämförelsevis stort antal fall .. för regelbunden. Noreen VS 7: 89 (1906). Det regelbundnaste och talrikast representerade .. af dessa fall (med akut accent) är komparativerna af typen stör’re, min’dre (m. fl.). Därs. 2: 268 (1910). Hesselman HuvudlNordSpråkh. 265 (1952).
3) [specialanv. av 1, 2] som kännetecknas av ett efter bestämda regler skeende upprepande l. återkommande (av vissa moment); (som sker l. utföres) med bestämda mellanrum; ständigt återkommande; om tid: bestämd, fix; äv. (om värksamhet o. d.): som utföres l. utövas o. d. mer l. mindre konstant, icke tillfällig; äv. om besökare l. kund o. d.: som ständigt återkommer, fast, icke tillfällig. Ångbåtsaktiebolaget upprätthåller regelbundna turer på denna rutt. Regelbunden trafik, med regelbundna turer. Regelbundna postturer. Regelbunden postbefordran, med regelbundna postturer. Han brukar komma förbi på regelbundna tider. Gyllenborg Bält 293 (1785). Allmänheten .. skulle erhålla regelbundna underrättelser om de båda .. (ekonomiska företagens) ställning. Strindberg NRik. 148 (1882). Det regelbundna införandet (i tidningen) af enklare och finare matsedlar för hvarje vecka. Idun 1890, s. 3. Postutväxling kan .. vara antingen regelbunden eller tillfällig. Döss o. Lannge 486 (1908). Bland dessa regelbundna besökare av strykareklassen var det en gubbe, som såg mycket märkvärdig ut. Lagergren Minn. 1: 50 (1922). En syförening med regelbundna sammankomster. Krusenstjerna Pahlen 3: 79 (1931). — särsk.
a) ss. adv., för att beteckna att ngt upprepas med bestämda mellanrum l. (under vissa givna villkor) sker l. inträffar l. upprepas l. utföres mer l. mindre konstant; stundom liktydigt med: med bestämda mellanrum, stundom med: (jämförelsevis) konstant, ständigt, alltid. Det regelbundet återkommande ljudet av klockans slag avbröt (för varje kvart) den nattliga tystnaden. Berlin Lsb. 413 (1852). Regelbundet två gånger i veckan. Cavallin (1876). När vi mötte någon äldre dam, nös han regelbundet till. Wägner Norrt. 89 (1908). Ibland tagas (vissa svenska umgängesseder) upp till diskussion i pressen, och man kör då regelbundet fram med det argumentet: så brukas det inte i de stora kulturländerna. Nilsson FestdVard. 34 (1925).
b) (†) i utvidgad anv., om fartyg: som gör regelbundna turer, som går i regelbunden trafik. Regelbundet fraktfartyg. Jungberg (1873).
4) [jfr 1, 2] i fråga om ngts yttre form l. (upp)byggnad l. ställning o. d.: som är i överensstämmelse med regler för symmetri l. likformighet l. harmoni l. väl avvägda proportioner o. d.; som icke visar avvikelser som störa enhetligheten l. symmetrin o. d.; som representerar l. företer en enkel l. normal grundtyp av (symmetrisk) form l. (upp)byggnad l. sträckning o. d.; om stad l. samhälle o. d.: som har raka l. symmetriskt anlagda gator l. som har likformig bebyggelse o. d. Regelbunden månghörning (i sht i fackspr.), som har sinsemellan lika sidor o. vinklar. Regelbunden polyeder (i fackspr.), polyeder vars sidoytor utgöras av regelbundna, sinsemellan lika månghörningar som sammanträffa i kongruenta hörn. Vindlingarne (hos snäckor) .. kallas .. Regelbundne, .. när håligheten vid öppningen är vidast och sedan ordentligt aftagande. Marklin Illiger 321 (1818). (Arvidsjaur) är den mest regelbundna kyrko-stad i Lappmarken. Læstadius 1Journ. 345 (1831). Är .. (snöflingan) icke en liten stjerna .. så regelbunden, som den vore gjord med cirkel. Franzén Pred. 2: 115 (1842). Envise husegare hindrade .. (kejsar Augustus) gifva sitt torg en regelbunden form. Rydberg RomD 15 (1876). Frambenens ställning sedd framifrån är (hos hästen): regelbunden, då båda benen stå lodrätt. Bergman Hofbesl. 44 (1905). SvGeogrÅb. 1943, s. 75 (ss. adv.). — särsk.
a) bot. om (foder l. krona i) blomma: vars blad (inom varje krans) äro sinsemellan lika utvecklade o. sitta likformigt ordnade kring blommans mittpunkt, aktinomorf, radiär. Agardh Vextsyst. 68 (1858). Forssell InlBot. 2 (1888; om blomkrona). Regelbundet foder. Östergren (1935). 2SvUppslB 4: 231 (1947).
b) om ansikte l. anletsdrag o. d.: som utmärkes av symmetri (o. väl avvägda proportioner); välformad, välbildad; äv. i utvidgad anv., om skönhet o. d. hos sådant ansikte osv. Ansiktets regelbundna skönhet. Kullberg Domaren 213 (1842). Flickans ansigte var regelbundnare än följeslagarens, regelbundet ända till typisk stränghet. Rydberg Ath. 21 (1859). Heerberger Dag 151 (1939).
1) till 1. LBÄ 29—31: 89 (1799). särsk. till 1 b; numera företrädesvis (närmande sig l. övergående i 2) om (inre) likformighet (hos stil o. d.) l. om överensstämmelse med ett visst (allmänt vedertaget) schema. Polyfem II. 48: 3 (1810). En strid emellan dem, som i snillets verk älskade regelbundenhet, och dem, som fordrade en laglös frihet. LMEnberg (1831) hos Leopold 4: X. Den hebreiska berättarestilen har utan tvivel utmärkts för en betydande rytmisk regelbundenhet. SvTeolKv. 1936, s. 384.
2) till 2, 2 slutet. Öfveralt i naturen visar sig en oföränderlig regelbundenhet och en fast bestämd ordning. JALindblom i LBÄ 5—6: 17 (1797); jfr: Jag skal icke .. dölja, at du (dvs. Lindblom) är nästan för konstig och tiltagsen ord-Fabriqueur, såsom regelbundenhet (m. m.). PaWallmark (1797) hos Rodhe Lindblom 204. Leopold i 2SAH 1: 194 (1801; i fråga om ordböjning). Sandler Siffr. 6 (1928; konkretare).
Spalt R 740 band 21, 1956