Publicerad 1957 Lämna synpunkter REKUSABEL, adj. Ordformer (äv. rec-) Etymologi [jfr t. rekusabel; av fr. récusable, till récuser (se REKUSERA)] (†) 1) förkastlig. Dalin (1871). Ekbohrn (1904). 2) mot vilken jäv kan anföras, jävig. Pfeiffer (1837). Gynther ConvHlex. (1848). Ekbohrn (1868). — Spalt R 948 band 21, 1957 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se