Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REMMARE rem3are2, stundom räm3– (re`m-mare (med) sl(utet) e Weste; jfr Linder Regl. 14 (1886)), sbst.2, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. = (VinkällRSthm 1581 (: römmere) osv.) ((†) -er, möjl. att hänföra till sg. römer, OxBr. 11: 814 (1645: Glassrömerer)); äv. (numera knappast br.) RÖMER rø4–mer, r. l. m.; best. -n; pl. = (TullbSthm 18/6 1578) ((†) -er (se ovan); -s (TullbSthm 18/5 1569, Därs. 1/10 1583)).
om dryckeskärl av (vanl. grönt l. gulgrönt l. brunt) glas (vanl. utan, i ä. tid dock stundom med lock); urspr. om (för vin avsett) sådant glas med (ofta med knoppar l. rosetter besatt) kuppa på lågt, med ring(ar) prytt, cylindriskt skaft som är öppet upptill mot kuppan o. nedtill övergår i en rund platta; i fråga om nutida förh. om (för vitt vin avsett) sådant glas med rund skål på hög (ofta trattformig) fot o. oftast med knoppar l. rosetter på skaftet o. med ringar på (skaftet o.) foten; förr äv. om liknande dryckeskärl av metall (t. ex. silver); äv. om dryckeskärlet (glaset) med dess innehåll l. enbart om innehållet. TullbSthm 16/7 1569. Een kantig rämmare af sölf. Hall KultInt. 42 (i handl. fr. 1632). Jon i Elfsjö sade honom (ha) qwaltz i tanwärk ock om morgonen druckit i sängen 1 remmare (dvs. en remmare brännvin). Norrl. 8: 35 (i handl. fr. 1692). En Remmare vin. Boding Molière Mick. 34 (1741). Slå remmarn full / af rhenska drufvans gyllne saft. Fallström VDikt. 1: 98 (1893, 1899). Ett mycket vanligt Kungsholmsalster (på 1700-talet) är den med lock försedda remmaren. Seitz ÄSvGlas 83 (1936). jfr (†): Qwickmått äre .. (bl. a.) rymare, om 4. skedar. Schroderus Comenius 763 (1639; t. texten: Becher). — jfr BARNA-, GLAS-, PAGAMENT-, RHENVINS-, SILVER-, VIN-REMMARE.
Spalt R 1048 band 22, 1957