| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REMONSTRATION re1monstraʃω4n l. rem1-, äv. -atʃ-, l. 0104 (remånnstratschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
till REMONSTRERA 1, 2, om (muntlig l. skriftlig) framställning varigm man (utförligt) redogör för l. utvecklar l. ådagalägger ngt, stundom: redogörelse; numera nästan bl. (utom i skildring av ä. förh. föga br.) om framställning som innebär en hemställan l. vädjan o. dyl. l. som avser att framhålla det olämpliga l. oriktiga l. förkastliga i ngt, särsk. liktydigt med: föreställning (se FÖRESTÄLLNING, sbst.1 10) l. invändning l. gensaga l. protest; äv. i uttr. remonstration emot, i sht förr äv. om l. över, förr äv. av ngt; jfr REMONSTRANS. CivInstr. 58 (1655: om). At til Hertigen skiedde een fulkomlig remonstration af saksens rätta ägenskap, art och natur. RARP 9: 32 (1664). Vij giorde dem åtskillige remonstrationer, men de blefvo vid sit slut. 2RARP 2: 249 (1723). I dag berättades, att konungen velat baronisera general v. Döbelens naturliga son, men att statsrådet .. gjort remonstrationer deremot. HH XXV. 2: 99 (1810). Atterbom Minn. 103 (1817: Öfver). Stavenow EngRev. 96 (1895). 2SvUppslB (1952).
-SKRIFT. skrift innehållande föreställningar (se föreställning, sbst.1 10) l. invändningar l. motskäl l. vederläggning av ngt o. d. FilFakUppsP 1/3 1687. VDAkt. 1760, nr 354. —
Spalt R 1051 band 22, 1957