Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REMONTANT re1moŋtan4t l. rem1-, l. -on-, äv. -taŋ4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. remontant; sannol. elliptisk bildning till ssgr med REMONTANT- (t. ex. REMONTANT-ROS); jfr äv. eng. remontant, remontantros]
i sht bot. o. trädg. remonterande (se REMONTERA 1) växt; särsk. om remontantros. Nordling Storstadsb. 45 (1890; om remontantros). SvUppslB 22: 759 (1935).

 

Spalt R 1055 band 22, 1957

Webbansvarig