Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REPROCHERA (repråschèra Dalin), v. -ade.
Ordformer
(repro- 1629—1904. reprå- 1716. -chera 1629—1904. -schera 1716—1889)
Etymologi
[av fr. reprocher, sannol. av ett vulgärlat. repropiare, till lat. re- (se RE-) o. prope, nära (jfr APPROSCHERA, APPROXIMERA, PROXIMAL, REPROGERA m. fl.). — Jfr REPROCHE]
(†)
1) förebrå (ngn ngt l. för ngt), tadla l. klandra (ngn) för (ngt); anklaga l. beskylla (ngn) för (ngt); äv. med refl. personobj. RP 1: 164 (1629). Så mycket mehra som iagh migh .. intet annat weet att reprochera, än min fattigdom. SvBrIt. 2: 15 (1690). Man är öfvertygad, at Auctoren härvid haft den bästa mening, hvarföre ock dess Granskare på et ganska lindrigt sätt reprocherar honom derföre. Kellgren (SVS) 4: 39 (1779). Det kostar så mycket mer på mig att se en fattig slägting med 7 barn i förtviflan, som jag ej kan undgå att reprochera mig sjelf att genom min försummelse hafva bidragit därtill. Dens. (Därs.) 6: 240 (1789). Dalin (1855). Ekbohrn (1904).
2) i utvidgad anv.: motsäga l. gendriva (ngt); genmäla l. replikera (ngt). Feltherren reprocherade dhet altid vara brukelig, att man alla uthgiffter verificerar med qvittancer. RP 3: 83 (1633). Reprochera, (dvs.) drifwa tilbaka, wederleggia. Swedberg Schibb. 295 (1716). Därs. 446.

 

Spalt R 1246 band 22, 1957

Webbansvarig