Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REPUGNERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. repugnieren, eng. repugn, fr. répugner; av lat. repugnare, göra motstånd (mot), motsäga, av re- (se RE-) o. pugnare (se PUGNERA)]
(†)
I. tr.: göra motstånd l. strida mot (ngt); äv. i uttr. repugnera göra ngt, sätta sig emot l. vägra att göra ngt. Swedberg Schibb. 295 (1716). (Att) Hertigen (av Holstein) repugnerade emottaga Kronan såsom vald och med mindre privilegier än hans .. Morbroder den i lifstiden burit. HSH 7: 249 (c. 1800). Ekbohrn (1904).
II. intr.: vara motbjudande. Pfeiffer (1837). Ekbohrn (1904).

 

Spalt R 1266 band 22, 1957

Webbansvarig