Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESNA l. REXNA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Palmberg, Gadd).
Ordformer
(resn- 1687—1756. rexn- 1684—1775. rixn- 1772 (: hummelrixna))
Etymologi
[sv. dial. ressna, resna, riesna, räksna (i ssgn ärträksna, ärtreva); jfr sv. dial. res(s)n, f., samt reksen, f., tågor (t. ex. av hampa), reksn, reksten (AllmogHemsl. 86 (1915; från Uppl.)), (fint) lin, räksnar, pl., revor; sannol. av ett hreisn-, i avljudsförh. till RIS, kvist(ar) o. d., o. RISMA, sbst.; formen rexna torde (liksom sv. dial. reks(e)n) ha inskott av k (framför s) av samma slag som föreligger i sv. dial. (för)räksten, (för)resten, lyksen, lyksna, ljusning (av LYSN resp. LYSNA, sbst.); formen rixna är möjl. en hypersvecistisk form för rexna]
(†) reva, ranka; särsk. om humlereva; äv. (i ssgn LIN-RESNA) om linstjälk (som befriats från skävorna); jfr ROXEN. Malva, Kattost. .. Ligger såsom Rexnor på Marken. Palmberg Ört. 361 (1684). Först om Wåren straxt Tielen utur Jorden går, uppskiuta sigh smale trindachtige Resnor eller Refwor (från humlens underjordiska stam). Bromelius Lup. 3 (1687). När resnan först spricker ut utur kupan kallas han Jök; sedan han börjat vinda sig kring stören Vann eller resna. Dahlman Humleg. 11 (1748). Gadd Landtsk. 2: 202 (1775). — jfr HUMLE-RESNA samt HUMMEL-, LIN-RIXNA.

 

Spalt R 1423 band 22, 1957

Webbansvarig