| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RESPIT respi4t, ngn gg respi4 (respi’t Dalin, respī l. respīt NF, respīt l. -ī Östergren), sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) anstånd, uppskov; frist (se FRIST, sbst. 1); dels om anstånd(stid) för fullgörande av ett åliggande l. en prestation o. d. (särsk. betalning av ngt), dels allmännare: rådrum l. uppehåll l. frist (se FRIST, sbst. 1 b). Respit med, förr äv. på l. för ngt, beträffande ngt. Ge ngn, få en månads respit med betalningen. När her Erich fordredhe eedhen aff honnom och han begäradhe respitt på saken till annan daghen .., rymdhe han .. samme natt tädhan. HH XIII. 1: 96 (1563). Hustrv Magreta slog af summan 2 t(unn)or och gaf honom (som skulle betala) sidan trij åhrs respijtt efter then datum. BtSödKultH 12: 45 (1595). EkenäsDomb. 1: 136 (1649: för). Jag skulle longesedan thet giordt (dvs. sänt tidskriften) men warit på en ostadig resa altjemnt at jag knapt för thylikt hafft en timas respit. Swedenborg RebNat. 1: 265 (1717). Min far .. gaf icke lång respit, när han en gång sagt till. Öman Ungd. 121 (1889). Solen baddade på utan ett ögonblicks respit. Zilliacus VandrÅr 1: 112 (1920). — särsk. (numera knappast br.) i uttr. ha(va) respit med ngn l. ngt, ge ngn respit resp. ge respit l. låta anstå med ngt. OxBr. 10: 25 (1617). Hof-Rätts Secreteraren (förordnades), at gå til en för gäld anklagad persons Borgenärer, och bedja dem på Rättens vägnar at de ville hafva respit med honom. Kellgren (SVS) 5: 665 (1793).
2) [jfr motsv. anv. i d.; med tanke på att en större båt vid sådant handikapp ger en mindre ett visst anstånd i tid som får användas av den mindre båten utan att resultatet räknas vara sämre] (numera mindre br.) sport. vid kappsegling: tidsgottgörelse som ges åt en mindre båt i förhållande till en större, handikapp som tilldelas båt i form av avdrag på den vid seglingen använda tiden. TIdr. 1883, s. 111. Respitberäkningen är baserad på den tid en 1-tonnare använder för att tillryggalägga en minuts bana vid nedan angifne vindhastigheter, och respiten erhålles genom att multiplicera det till ett fartygs storlek svarande tidstillägget med banans längd i minuter. SSÆolTioårsb. 36 (i handl. fr. 1895). AllhemSportlex. (1951).
-DAG. (respit- 1771 osv. respits- 1709—1749) [jfr t. respittag] dag var under ngn har respit; anståndsdag, uppskovsdag; äv.: dag då respit löper ut; särsk. (handel. o. bankv.) om var särskild av de dagar efter en växels förfallodag som i vissa länder medges ss. frist för betalning, innan protest äger rum (jfr diskretions-, respekt-, respiro-dag); stundom äv. om var särskild av de dagar efter växels förfallodag inom vilkas förlopp (enl. svensk lag) förevisande av växeln för betalning senast skall ske (o. protest skall upptagas). FörarbSvLag 2: 356 (1709; i fråga om betalning av växel). Växel-brefven hafva (i Amsterdams bank) 6 respit dagar, innom hvilken tid de ej protesteras. Zettersten AnmMynt 115 (1771). Är den senare av dessa två respitdagar (efter växels förfallodag) laga helg eller högtidsdag, utsträckes fristen att omfatta påföljande söckendag. Hernberg Rättsh. 396 (1922). Köpman häktad för förskingring. .. Kunde inte redovisa på respitdagen. SvD(A) 1929, nr 349, s. 16 (rubrik). 3NF 20: 1039 (1934). —
-MÅNAD. månad varunder ngn åtnjuter respit (med fullgörande av ett åliggande l. en prestation, särsk. med inbetalning av ngt). SFS 1830, s. 497. Han tar upp sin klocka .. som sutit i tornet på Riddarholmen (dvs. hos pantlånaren) ett år och en respitmånad. Strindberg RödaR 138 (1879). Durling Försäkr. 19 (1937). —
(1, 2) -SYSTEM. särsk. (numera mindre br.) sport. till 2: system för respitberäkning. SSÆolTioårsb. 33 (i handl. fr. 1895). SSÆol. 1904, s. 22. —
(2) -TABELL. (numera mindre br.) sport. tabell över respiter som tillämpas för olika båtar. NylJaktklKal. 1887, s. 56 (1885). AllhemSportlex. (1951). —
-TID.
1) till 1: (tid som medges l. fås ss.) respit; tid varunder ngn åtnjuter respit (med fullgörande av ett åliggande l. en prestation, särsk. med inbetalning av ngt); anståndstid, uppskovstid. WoJ (1891). UrDNHist. 2: 252 (1953).
2) (numera mindre br.) sport. till 2: tidsgottgörelse ss. handikapp vid kappsegling. NylJaktklKal. 1887, s. 50. Cannelin (1921). —
-ÅR. jfr -månad, -tid 1. Officer, som uppnått pensionsåldern, men för hvilken de s. k. respitåren (dvs. de år under vilka han kan få anstånd med avskedstagandet) ännu ej gått till ända. PT 1913, nr 92 A, s. 2. Östergren (1936).
-DAG, se A.
Spalt R 1481 band 22, 1957