| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSTÅND an3~ston2d (a`nstånd Weste), n. ((†) m.? G. I:s reg. 10: 52 (1535; i bet. 1)); best. -et; pl. (föga br.) =; se för öfr. STÅND.
1) [jfr ä. d. venlig anstand oc forligelse kongerne imellem, äfvensom motsv. anv. i mnt. o. ä. t.] (†) stillestånd, vapenhvila. Szå skal och herren ingen anstand göre med Fienderne eller aname. G. I:s reg. 10: 52 (1535). Göre .. fridh och anståndh medh them på någre år. RA 2: 37 (1561). Thet anståndh och leigde (dvs. lejd), som H. K. M. (dvs. G. I) hade giffuit them (dvs. lybeckarna) och theras Sendebudh til att handla om fredh. Tegel G. I 2: 117 (1622). Ett anståndh aff vapn på fiortton dagar. Oxenst. brefv. 5: 416 (1627). Om fienden i förtidh bryter anstand. Därs. 3: 485 (1634). Konungen .. skickade .. och begärde anstånd til at föra bort de slagna och blesserade. Nordberg 1: 888 (1740). Et anstånd emellan Dannemark och Norige på tu åhr. Dalin Hist. 2: 323 (1750). jfr: Canere receptui: Blåsa anstånd. Schenberg (1739). — [jfr ä. t. friedlicher anstand] i uttr. fredligt anstånd. G. I:s reg. 17: 338 (1545). Tije åhrs fredligit anstand. Tegel G. I 2: 285 (1622).
2) [jfr t. dem kummer einen anstand geben, die sache leidet keinen anstand] uppehåll, uppskof, frist, moratorium.
a) [jfr t. ich will ihm noch mit der bezahlung ein ganzes jahr anstand geben] om ett utöfver fastställd tid medgifvet (o. till bestämd tid begränsadt) uppskof med fullgörandet af ett åliggande l. en prestation, i sht (äfv. utan tilläggande af särsk. bestämning) i fråga om betalningen af till inbetalning förfallna penningar. Han har beviljat (gett) mig en månads anstånd med betalningen. RA 1: 232 (1538). Då desse Handlande påminte om deras (dvs. sina) fordringar, och ej ville beqväma sig til något anstånd .. var det oumgängeligt, at genast afbörda desse skulder. J. Westerman Præs. i VetA 1770, s. 28. För säkre inropare är anstånd med betalning lemnad(t) till nästkommande Mars månad. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 193 (1833). Många röster höjde sig till klagan öfver en så tryckande afgift. .. Storthinget gaf dock icke efter, utan beviljade endast anstånd. Palmblad Norge 187 (1846). (Tjänaren) förmente, att om han blott fick anstånd, skulle han kunna betala allt. Thomander Pred. 2: 384 (1849). Han får intet anstånd med afflyttningen. SAOB (1870). Jag .. tror mig kunna, om anstånd lemnas mig .. blifva satt i tillfälle att erbjuda mina Herrar Kreditorer 60% å deras bevakade fordringar. Smedman Kont. 5: 44 (1893). — jfr BETALNINGS-ANSTÅND.
b) (numera mindre br.) i vidsträcktare anv.: dröjsmål, mellantid; rådrum, andrum. Ett ahnnstånnd schulle thermed (dvs. med instruktionens verkställande) ware till S. Joannis Baptiste dagh. HSH 9: 57 (1562). (Magistraten i Danzig) Begärde allenast, at Hans Maj:t (K. XII) behagade lemna dem litet anstånd, til at efter hand bereda allas sinnen, innan de offenteligen bekände sig til Confœderationen. Nordberg 1: 483 (1740). Dät tål intet anstånd. Schultze Ordb. 4928 (c. 1755). (Antoninernas period) hafva vi .. aldrig annorlunda kunnat betrakta än såsom ett mellanskof af ganska dräglig beskaffenhet, ett välkommet anstånd emellan tvenne störtsjöar af olyckor. Lysander Skr. 145 (1864). Unna mig ännu några få dagars anstånd, så skall du .. erfara alt. Cederschiöld Riehl 1: 17 (1876).
c) (numera mindre br.) i uttr. hafva anstånd.
α) [jfr t. die sache hat gar keinen anstand, es kann anstand damit haben bis morgen] uppskjutas, anstå, hvila; (få) vara (som det är), dröja. Saken har anstånd tills vidare. Meddel. fr. Nord. mus. 1897, s. 101 (i handl. fr. 1712). (Ryssarnas o. danskarnas infall i Skåne) skulle hafva anstånd til våhren. Nordberg 2: 586 (1740). Det kan, får hafva anstånd med betalningen så länge. SAOB (1870). — i förb. låta hafva anstånd, låta anstå, låta vara. (Norby) ville .. låta thermed (dvs. med nattvardens begående) hafva anstånd, tils .. Han blef frisk igen. Lange Likpred. öfv. Norby 66 (1744). Lät det hafva litet anstånd. Widegren (1788).
β) uppskjuta, dröja, låta anstå; numera bl. med obestämdt subj. Nu vore ej annat råd, än att hafva anstånd med Råds-Valet. Ehrenheim Tess. 116 (1819). Konungen .. hade befalt, att man med afdömandet af prisen skulle hafva anstånd till hans hemkomst. Ljunggren SAHist. 1: 128 (1886). — särsk.
α’) (†) med bestämdt pers. subj. Hertigen (af Holstein kunde), för sin och sitt lands säkerhet skull .., ei hafva längre anstånd med sin skantzbyggnad. Nordberg 1: 64 (1740; efter handl. fr. 1699). Möller (1790). Sedan mitt första försök så illa aflupit, beslöt jag att hafva anstånd med kummelgräfningen. Castrén Resor 2: 413 (1848).
β’) (föga br.) i pass. Med Regerings-Formens justerande kunde hafvas litet anstånd. 2 RARP I. 2: 135 (1720). Regeringen beslöt, att med svaret till Ståthållaren Sparre skulle tills vidare hafvas anstånd. Franzén Minnest. 3: 62 (1832).
Spalt A 1792 band 2, 1900