Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RETS l. REDS, sbst.2, l. RITS, sbst.1, m.; pl. -er (RA I. 1: 275 (1540), TullbSthm 15/8 1560); l. RITSARE, m.; anträffat bl. i pl. = (HFinlH 3: 351 (1555)).
Ordformer
(redtz(s)er, pl. 1543—1555. redz 1553—1560 (: redzer, pl.). rettzer, pl. 1544. retz 1540—1560. rittz 1573. ritzare, pl. 1555. ritzer, pl. 1555—1560. räss 1544)
Etymologi
[jfr ä. d. redse, rejs(e); av ä. lt. retze, ett slags häst, möjl. hypokoristisk avledn. av rēt, ritt (se RED, sbst.1); jfr i så fall med avs. på bildning o. bet. RITTLING]
(†) (från norra Tyskland stammande) småvuxen, men kraftigt byggd häst (i sht ridhäst för krigsbruk); jfr KLIPPARE, sbst.3 RA I. 1: 275 (1540). The ringeste hester och rustninger, som äre Clippere och retzer medt lette harnsk och wärier. G1R 14: 203 (1542). The Tre redtzer, eller Slädehester, mottu få vt till någre sköne bondestöder (dvs. bondston), att gå hoss i Sommer. Därs. 16: 174 (1544). RA I. 2: 459 (1573). jfr: Res, redz & ret, (dvs.) equus militaris. Ihre (1769; ss. förklaring av det då obrukliga ordet; med formerna res o. ret beroende på ”normalisering” resp. missförstånd). jfr äv.: Res, redz, (dvs.) ryttarehäst. Adlersparre HSaml. 1: 59 (1793).

 

Spalt R 1580 band 22, 1958

Webbansvarig