Publicerad 1958   Lämna synpunkter
REVELJ reväl4j, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-vaille 1702. -valien, sg. best. 1730. -valj 1819. -vallie 1703—1704. -veil 1740—1871. -veille 1685—1847. -velj 1801 osv. -velle 1729. -vellie 1669—c. 1755. -välj 1918)
Etymologi
[jfr t. o. eng. reveille; av fr. réveil, till réveiller, väcka, av re- (se RE-) o. éveiller, väcka, av ett vulgärlat. exvigilare, ombildning av lat. evigilare, vaka (i senlat. äv.: väcka), av ex- (se EX-) o. vigilare, vaka (se VIGILERA). — Jfr REVEILLON]
i sht mil. väckningssignal; särsk. om signal på trumpet l. horn l. trumma l. utförd av musikkår o. d., som ges på (natten l.) morgonen (i kaserner, läger o. d.) för att (väcka manskapet o.) tillkännage att manskapet skall stiga upp; äv. om melodi som användes för sådan signal; ofta i sådana uttr. som blåsa l. slå revelj; äv. bildl. Reveljen går, reveljen blåses l. slås. Delachapelle ExBook 52 (1669). Trumbslagarne slå alla morgon revaille med dagningen. KKD 10: 203 (1702). Man väcktes upp om morgonen vid solenes uppgång af herden, som spelade reveillen för sin boskap på ett horn. Linné Ungd. 2: 315 (1734). En liten fjädrad vårens budbärare slog revelj på mitt fönsterbräde. Hedenstierna Kaleid. 86 (1884). När morgonen blåser sin glada revelj. Fallström VDikt. 1: 67 (1896, 1899). Såväl arméns paradmarsch som revelj och tapto ha utlänningar till upphovsmän. VFl. 1933, s. 163. Lindström Vindsröjn. 123 (1939).
Ssgr: REVELJ-KLANG, r. l. m. (†) om klang av revelj. Jag får ey äga ro för skarp reveilleklang. Risell Vitt. 473 (1722). —
-PIPA, r. l. f. (†) pipa (se pipa, sbst.1 1 a) varmed revelj blåstes. Spak Fan. 22 (cit. fr. c. 1700). GenBesMRulla 19/9 1719. —
-SIGNAL. revelj. TjReglArm. 1858, 2: 213. —
-TRUMMA, r. l. f. om trumma varpå revelj slås. Östergren (1936). —
-TRUMPET. jfr -trumma. Strindberg SvÖ 3: 242 (1890).

 

Spalt R 1633 band 22, 1958

Webbansvarig