| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
REVIR revi4r, n.; best. -et; pl. = (Henel 1729 278 (1730) osv.), äv. (numera knappast br.) -er (Sundén (1888), Ekelund Improv. 59 (1922)); äv. (i bet. 2, numera knappast br.) RIVIER riv1iæ4r l. ri1-, l. -ä4r, förr äv. REVIER (reviä´r Dalin), n. (Schouten Siam 2 (1675), GHT 1954, nr 99 B, s. 2) ((†) r. l. f. Spegel Dagb. 23 (1680), Odhner G3 3: 199 (1905)); best. -et (ss. r. l. f. -en l. -n); pl. = (Schouten Siam 2 (1675), WoJ (1891)) l. -er (Stiernman Com. 3: 865 (1671), Broling Ångb. 17 (1816)); förr äv. REVER, sbst.2, l. RIVER l. ROVER, n.; best. -et.
1) (†) strandområde (utmed flod l. hav). Thet förste Landet som wij fingo see ifrån Holland uth, war det Flanderske Reveer. Kankel Hemmersam 2 (1674). Holm NSv. 36 (1702).
2) (större) vattendrag, flod, älv; numera bl. (i skildring av ä. l. utländska förh.) om den (för större fartyg) segelbara delen av en flodmynning (där fartyg kunna ankra); förr äv. allmännare, dels om farvattnet (redden) närmast utanför en hamn, dels om hamn(område). HSH 7: 128 (1637; om flod). Några smärre Fahrkostar (kunna) admitteras .. til at segla på Franckrijke samt några flera orter och rivierer, såsom Hull i England, Lieth, Edenburg och Dundy i Skottland (osv.). Stiernman Com. 3: 865 (1671). Ifrån Dantzich (meddelas): Att een swänsk creutzer .., som skall observera revieret för Rijga, har lagt sig därpå redden. KKD 5: 212 (1711). (Greenwich är) belägit vid Roveret 3 mil nedanför London. Wallenberg (SVS) 1: 119 (1769). Göteborgs hamnstyrelse omhänderhar .. arbetena i och för sjötrafiken i stadens hamn och rivier. SFS 1897, Bih. nr 73, s. 3. På reviret och i dockorna lågo .. endast ångbåtar och kustseglare. Palmqvist Oceaner 110 (1942; i skildring av eng. förh. 1896). GHT 1954, nr 99 B, s. 2 (i skildring av ä. förh. i Göteborg).
3) område, trakt, distrikt o. d.; numera bl. i a—c. Forsius Min. 84 (c. 1613). Fiskmästare. Öfver Stralsundske och Rügenske Reviren til Landet Dass (dvs. Darss). Henel 1729 278 (1730); jfr 1. Lind (1749; under refier). — särsk.
a) staten tillhörigt skogsområde l. skogsdistrikt som förvaltas av en jägmästare (se d. o. 3) l. (i Finl.) en forstmästare (se d. o. 1); äv. om liknande förvaltningsområde i andra länder l. i privat skog; äv. (företrädesvis i ssgn JAKT-REVIR) om (skogs)område inom vilket man har rätt att jaga, jaktområde. SPF 1859, s. 515. Till den förvaltande (skogs-)personalen höra öfverjägmästare och jägmästare, som förestå, de förre distrikt och de senare revir. SFS 1909, nr 159, s. 1. Därs. 1950, s. 1121. jfr FORST-, JAKT-, SKOGS-REVIR m. fl.
b) (i sht zool.) område där ett djur (l. djurpar) vistas l. jagar o. d.; i sht om (begränsat) område som ett djur uppehåller sig inom o. försvarar mot andra djur av samma art (o. kön); äv. om område som utvalts (av zoolog) för studium av det där befintliga djurbeståndet. Upp till bergen vill jag draga / .. där ädelfalkarna jaga / i sitt kungliga, blåa revir. Karlfeldt FlPom. 27 (1906). Hangökarna pläga anlända till oss på våren en eller annan dag före honorna, och de uppsöka då sina gamla ”revir”. Rosenius SvFågl. 2: 405 (1926). SvFiskelex. (1955; i fråga om fisk).
c) i oeg. anv., om område för värksamhet av själslig l. intellektuell art o. d. Gissningarnas dunkla revir. Lindqvist Stud. 151 (1906). Låt mig vara nära dig, inandas din atmosfär, dväljas i din själs revir! Lindström JTengbgÖ 128 (1923). (Den stad i en roman) som är skildringens .. revir. DN(A) 1933, nr 287, s. 4.
(3 b) -DRIFT. zool. om ett djurs drift att hålla sig till ett visst revir (som det försvarar mot andra djur). FoFl. 1941, s. 134. —
(2) -FLAGGA, r. l. f. (†) om lotsflagga (se d. o. 2) som användes på lotsbåt på ett revir. SD(L) 1904, nr 28, s. 7 (på Weser). —
-FORSTMÄSTARE. (i Finl.) forstmästare (se d. o. 1) som är chef för ett (forst)revir. Hannikainen (1893). FinlStatskal. 1925, s. 201. —
-FÖRVALTANDE, p. adj. om person l. myndighet: som förvaltar ett revir. Samzelius SkogJägarl. 59 (1894). —
-FÖRVALTARE. person (jägmästare o. d.) som förvaltar ett revir o. förestår revirexpeditionen. SFS 1838, nr 12, s. 3. TurÅ 1949, s. 324. —
-FÖRVALTNING. förvaltning av ett revir; äv. konkretare, dels om person(er) l. myndighet som förvaltar (förvalta) revir, dels övergående i bet.: tid varunder ngn är revirförvaltare. Under min långa revirförvaltning har jag iakttagit endast ett allvarsamt tillbud till eldsolycka genom tjärbränning. SPF 1859, s. 517. Dagen 1897, nr 167, s. 1 (om personer). ArkKem. II. 35: 8 (1907). —
-MEDEL, pl.
(2) -PÄNNINGAR, pl. (revir- 1869. revirs- 1782—c. 1830) (förr) ett slags (hamn)avgift som erlades av fartyg som lågo för ankar på ett revir; särsk. om dylik avgift som uttogs i Göteborg. PH 12: 291 (1782). De till staden Göteborg utgående så kallade revier-penningar. AB 1869, nr 286, s. 1. —
(3 b) -TÄTHET~02, äv. ~20. zool. om den täthet med vilken en djurart förekommer inom ett undersökningsområde. FoFl. 1952, s. 172. —
-VÄG. väg genom ett revir, som anlagts o. underhålles av revirförvaltningen. Norrskensfl. 1927, nr 156, s. 2.
-PÄNNINGAR, -VIS, se A.
Spalt R 1654 band 22, 1958