Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RIFF rif4, sbst.2, n.; best. -et; pl. = (Estrad 1941, nr 7, s. 18), äv. -s (Mezzrow o. Wolfe).
Etymologi
[av amerik. eng. riff, kortform av refrain (se REFRÄNG)]
mus. i swingmusik: fras som upprepas många gånger, ofta nyttjad ss. bakgrund. Estrad 1941, nr 4, s. 20. Tradiga riffs, idiotiskt konstgjorda fraser och bebop. Mezzrow o. Wolfe Dans 362 (1953).
Ssgr (mus.): RIFF-LÅT. melodi med riff. Estrad 1953, nr 1, s. 8. —
-NUMMER. jfr -låt o. nummer 7 b. Estrad 1941, nr 5, s. 21. —
-STIL. utmärkande för musik med riff. Estrad 1941, nr 4, s. 15.
Avledn.: RIFFA, v.1 mus. utföra musik med riff. Mezzrow o. Wolfe Dans 126 (1953).

 

Spalt R 1775 band 22, 1958

Webbansvarig