Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RIGISK ri4gisk, förr äv. RIGELSK l. RIGERSK, adj.
Ordformer
(richz i ssg 1680. rigersk 1553. rigesch (-ij-) 1620—1677. rigesk (-ij-) 1553—1642. rigisch (-ij-) 1580—1806. rigisk (-ij-, -sc) 1534 osv. rigs i ssg 1580. rijgelsk 1567. rijisk 1548. rijsk 1552—1691. risk 1551—1690. rÿsk 1635—1681)
Etymologi
[fsv. rigisker, rijsker, riersker m. fl. former; jfr ä. d. rigesk, rigisk, rigsk, risk, d. rig(i)sk, risk, mlt. rigisch; till namnet på Lettlands huvudstad RIGA]
(numera bl. tillf.) som härstammar från l. hör hemma i l. hör till l. har avseende på staden Riga. Rijisk Mijödh. TullbSthm 4/7 1548. Opå thet rijgelske farwatnn. HH XIII. 1: 323 (1567). Rigiskt linfrö. KulturbVg. 1: 174 (1770). — särsk.
a) (om ä. förh.) i uttr. rigisk mark, i sht förr äv. mark rigisk(a), mark (se MARK, sbst.3 2 b) som utgjorde l. överensstämde med en i Riga gängse myntenhet. (Två) {marker} rigiske. TullbSthm 1534, s. 5 a. 8000 mark rigesk .., hvar marck räcknat 36 schillinger räfvelsch. Almquist CivLokalförv. 3: 259 (i handl. fr. 1620).
b) (†) i uttr. rigisk butta, torkad flundrefisk införd från Riga (o. andra baltiska hamnar); jfr BUTTA o. RISKEBUTTA. HovförtärSthm 1635 A, s. 6. VetAH 1806, s. 52.
c) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i uttr. de rigiske, invånarna i Riga; krigarna från Riga. HH 20: 21 (c. 1580). Därs. 358 (c. 1640). SvRiksd. I. 3: 389 (1933; efter handl. fr. 1624).

 

Spalt R 1782 band 22, 1958

Webbansvarig