| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIKEDOM ri3ke~dωm2, äv. (numera bl. i poesi) RIKDOM ri3k~dωm2, r. l. m. (f. Tiliander GenTy. 55 (1691), Sahlstedt (1757)); best. -en; pl. -ar.
1) till RIK, adj. 3: egenskapen l. förhållandet l. tillståndet att vara rik; förhållandet att leva i mycket goda omständigheter l. att ha stora materiella tillgångar; ofta mer l. mindre konkret, koll., om (l. med huvudsaklig tanke på) mängd av tillgångar (pängar l. ägodelar o. d.) som utgör den materiella grundvalen för sådant tillstånd; i vetenskapliga (i sht nationalekonomiska) framställningar ofta med innebörden fattad o. modifierad på olika sätt. Fatigdom och rikedom giff mich icke Men lät mich min beskedd deel aff spijs få. SalOrdspr. 30: 8 (öv. 1536). Faller idher rikedom til, så legger icke hiertat ther på. Psalt. 62: 11 (Bib. 1541). Til hwad är then omåtteligen församlade Rijkedom, (håfwor, egodelar) nyttigh? Schroderus Comenius 847 (1639). Rijk- och Fattig-dom .. plä röya sig i Spel. Runius (SVS) 1: 148 (1701). Merkantilsystemet, som ansåg folkens rikedom ligga blott i den största möjliga besittning af guld och silfver. EkonS 1: 200 (1891). Kontrasterna mellan rikedom och nöd (i London). Hellström Malmros 172 (1931). — jfr NATIONAL-, NY-RIKEDOM. — särsk.
a) i ordspr. (jfr b, c slutet), t. ex.: Then sich förlåter vppå sin rikedom han bliffuer om intit. SalOrdspr. 11: 28 (öv. 1536). Gott ryckte är kostelighare än stoor rikedom. Därs. 22: 1. Rijkedom gör modh. Linc. C 5 b (1640). Hastigh rijkedom giör mannen misztänkt. Grubb 316 (1665). Rijkedom blindar wijszdom. Dens. 683. Rijkedom går som han kommer. Dens. 684. Rijkedom blijr fulle lastad, men aldrigh förkastad. Därs. Rikedom förpligtar. Granlund Ordspr. (c. 1880). Rikedom gör friaren fager. Därs. Hälsa är bättre än rikedom. Auerbach (1913).
b) mer l. mindre personifierat, övergående i bet.: den rike l. de rika; särsk. i ordspr. Stiernhielm Parn. 2: 6 (1651, 1668). Rijkedom haar många wänner. Grubb 684 (1665). Rijkedom haar Haarehiärta. Dens. 685. Det är en dumhet, hvad qvickhufvuden ropa, att Rikedomen är dum: det är icke utan vett han växer. Thorild 3: 410 (1794).
c) i pl., konkret (jfr d): pängar l. ägodelar o. d. vilkas besittning gör ägaren rik; i allm. liktydigt med: rikedom (i ovan under huvudmomentet behandlad konkret bet.). Samla (stora) rikedomar. G1R 1: 59 (1523). Biwdh them som rike äro j thenne werldenne, ath the .. ey .. sätia sitt hopp til the owissa rikedomar. 1Tim. 6: 17 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Tu .. haffuer .. församlat rikedomar aff guld och silffuer. Hes. 28: 4 (Bib. 1541). Stoora rijkedomar komma sällan rättrådigt tilhoopa. Grubb 541 (1665). Handeln tillförde Novgorod rikedomar. Strinnholm Hist. 4: 130 (1852). Johnson Slutsp. 98 (1937). särsk. i ordspr., t. ex.: Rikedomar göra monga wener. SalOrdspr. 19: 4 (öv. 1536). Then sigh vppå sina rijkedomar förlåter han skal förgåås. Ordspr. 11: 28 (Bib. 1541). Bättre är it got rychte än monge rijckedomar. SvOrds. A 3 b (1604); jfr: Gott nampn är bättre än rijkedomar. Törning 45 (1677).
d) i utvidgad anv., i sg. l. pl., konkret, om (mängd av) värdefulla naturtillgångar l. därav framställda produkter; jfr 2 c. Om Inbyggiarena icke miszunte them Vthländskom theras behändigheet, kunde Inwånarena (i Sverige) medh the främmandes tilhielp, större Rijkedomar aff grufworna sambla. Tempeus Messenius 21 (1612); jfr c. Brenner Dikt. 1: 226 (1709, 1713). Bergen (i Spanien) hysa stora metalliska rikedomar. Palmblad LbGeogr. 176 (1835). Sibiriens ännu bundna rikedomar. Paulson Minnestal 76 (1899). Havens rikedom få de (dvs. Sebulons o. Isaskars stammar) suga och de skatter som sanden döljer. 5Mos. 33: 19 (Bib. 1917). jfr NATIONAL-, NATUR-RIKEDOM.
e) (mera tillf.) i speciellare anv., om ngt konkret (t. ex. en egendom) som utgör en stor ekonomisk tillgång för ägaren. En park .., en krans af drufvokullar, / en rosengård / var (slotts-)egarns rikdom, ej hans glädje nu. Runeberg ESkr. 1: 11 (c. 1840).
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 d), motsv. RIK, adj. 4, 5: egenskapen l. förhållandet att vara väl utrustad l. försedd l. att ha l. innehålla l. omfatta o. d. mycket l. att finnas o. d. i riklig mängd; äv. konkret(are): stor tillgång l. riklig mängd, överflöd o. d.
α) motsv. RIK, adj. 4 a α, i uttr. rikedom på ngt. Hans rikedom på utvägar. Rosenstein 1: 248 (c. 1795). Framställningens karakter bestämmes .. af motsatsen emellan sparsamhet på ord och rikedom på innehåll. Svedelius i 2SAH 40: 544 (1865). (Öresunds) rikedom på fisk. Bolin VFöda 220 (1933).
β) motsv. RIK, adj. 4 a γ, i uttr. rikedom i ngt, särsk.: egenskapen att vara rikt utrustad l. att visa mångsidighet o. d. i fråga om ngt l. (konkretare) rik utrustning i fråga om ngt. Öfverallt där en talang finnes, förstår .. (B. G. Rappholt) att fatta den, och denna rikedom i känsla och omdöme äger hvarken faster eller jag. EGGeijer i MoB 7: 60 (1807). Enberg i 2SAH 11: 300 (1825).
γ) motsv. RIK, adj. 4 a δ, i ssgr (l. avledningar); jfr ALSTER-, ALSTRINGS-, ART-, BILD-, BLAD-, BLOD-, BLOM-, DETALJ-, FANTASI-, FISK-, FÄRG-, GRÄS-, GULD-, IDÉ-, INNEHÅLLS-, KALK-, KLANG-, KUNSKAPS-, KÄRN-, MELODI-, NAMN-, ORD-, TANKE-, TYP-, ULL-, UPPFINNINGS-, UPPSLAGS-, VATTEN-RIKEDOM m. fl.
b) motsv. RIK, adj. 4 b; särsk. dels (mera tillf., motsv. RIK, adj. 4 b α) med tanke på sinnesbeskaffenhet, övergående i bet.: förmåga att vara lycklig o. tillfreds, dels (motsv. RIK, adj. 4 b β): mångsidighet o. d. i begåvning, dels (motsv. RIK, adj. 4 b γ) med tanke på frikostighet o. d.; ofta konkretare, om (ngt som för ngn utgör en) stor l. värdefull tillgång l. mängd av tillgångar (ofta av mer l. mindre immateriell natur), särsk. om ngt som skänker lycka o. tillfredsställelse l. som man kan glädja sig över. Tob. 5: 20 (Bib. 1541). Dhen som haar en helbregda Kropp, han weet intet hwad för stoor rijkedom han äger. Grubb 360 (1665). Förstånd och wijszdom är en ymnigh rijkedom. Dens. 859. Att vara nöjd med litet rikdom är. Franzén Skald. 6: 334 (c. 1840). Många barn ä’ den fattiges rikedom. Granlund Ordspr. (c. 1880). Den poetiska rikedomen var hos Nicander långt större (än hos Vitalis), hans lyra hade flera strängar. Wirsén i 3SAH 7: 64 (1892). Rikedom ej är att mycket äga, / men att af hjärtat rikeligen ge! Jacobson Sång 12 (1899). Bergman Patr. 21 (1928). — särsk. i pl., konkretare, om andliga tillgångar o. d.; jfr c ε. Ef. 3: 8 (NT 1526). Han ägde .. ett fromt sinne, en fast tro på Gud och en brinnande arbetshåg, rikedomar, större och ovanskligare än alla andra. LbFolksk. 21 (1890). Hedberg DockDans. 319 (1955).
c) motsv. RIK, adj. 4 c, 5; särsk. dels om egenskapen l. förhållandet att vara väl försedd l. att innehålla l. omfatta mycket l. att vara givande o. d., stundom: innehållsrikedom l. mångsidighet l. fyllighet o. d. (jfr RIK, adj. 4 c γ), dels om egenskapen l. förhållandet att finnas l. förekomma l. ges i rikt mått, ymnighet, riklighet; ofta konkret(are), om vad som utgör ngts rikhaltiga utrustning l. innehåll l. stora l. värdefulla tillgång(ar) osv. l. vad som finnes l. förekommer osv. i rikt mått, ofta liktydigt med: överflöd; särsk. [möjl. delvis motsv. RIK, adj. 4 a β] i uttr. rikedom av ngt, ngts rikedom, särsk. (o. numera företrädesvis): ymnighet l. överflöd av ngt, riklig förekomst l. mängd av ngt. Förachtar tu .. (Guds) godheetz, tolsamheetz, och longmodigheetz rijkedom? Rom. 2: 4 (Bib. 1541). Til thes (dvs. drottning Kristinas) Lekamens, Stats, och Andas höga pracht, / Naturen all sijn Rijkedom har samman bracht. Stiernhielm Fägn. 32 (1643, 1668). I vänten icke af mig .., att jag skulle uttömma hela rikedomen af ett sådant ämne. Tegnér (WB) 3: 196 (1819). Röraas koppargrufva står i rikedom knapt tillbaka för någon i Europa. Palmblad Norige 29 (1846). (Näktergalen) är våra lundars stora rikedom och den skånska pingstens väktare. Holmström LändStränd. 2: 19 (1919). Den engelska romanens oerhörda blomstring och rikedom. Hellström RedKav. 277 (1933). Rikedomen av ämnen inom den levande naturens värld. Smith OrgKemi 292 (1938). — särsk.
α) (tillf.) metall. i fråga om malm: (egenskapen att ha hög) metallhalt; jfr RIK, adj. 4 c α, RIKHET 2 b α. TT 1894, K. s. 10.
β) (numera bl. tillf.) i fråga om jord: fruktbarhet, bördighet; jfr RIK, adj. 4 c β. QLm. 4: 51 (1833).
γ) i fråga om språk: uttrycksrikedom l. ordrikedom (se d. o. 2); jfr RIK, adj. 4 c λ α’. Pfeif DeHabitu 165 (1713). Östergren (1936).
δ) i fråga om ngns själ l. ande l. snille o. d.: egenskapen att vara rikt utrustad l. begåvad l. (konkretare) rik utrustning l. begåvning; jfr b o. RIK, adj. 4 c λ γ’. Med hela rikedomen af sitt snille .. förfäktade .. (C. A. Agardh sitt förslag) emot vida underlägsna motståndare. HT 1915, s. 183 (1834). Weibull LundLundag. 209 (1891).
ε) (numera bl. tillf.) i pl., konkretare, om rikliga (andliga) håvor o. d.; jfr b slutet. Hans (dvs. Jesu) nådhes rikedomar, aff huilka han oss rundeligha deelactugha giordt haffuer. Ef. 1: 7 (NT 1526). Bælter JesuH 4: 18 (1757).
3) motsv. RIK, adj. 6: dyrbarhet, kostbarhet; prakt; numera bl. dels med anslutning till 2 c: rik utsirning o. d., dels med anslutning till 1: prakt som vittnar om rikedom (i bet. 1). Uppå hwar sadel lågh een runder skiöld full med ädlesteenar jämpte, på eena sijdan een sabbel, på andra een lijten stridzklubba med intet mindre rijkdomb. KKD 5: 177 (1710). Hvilken rikedom i hans klädsel! Dalin (1855).
-BRYDERI. [jfr fr. embarras de richesse] (mera tillf.) bryderi på grund av rikedom l. överflöd; äv. i utvidgad anv., motsv. rikedom 2 b, c. Rikets Ständer hafva i dag befunnit sig i rikedomsbryderi (angående bankovinstens användande). AB 1840, nr 272, s. 3. —
-GALEN. (vard., mera tillf.) galen efter rikedom; jfr ha-galen. Paulson Aristoph. 2: 155 (1903; i pl. best., substantiverat). —
-GIVARE. (mera tillf.) person l. levande väsen (vanl. gudom) som skänker rikedom; jfr -gud. 2NF 34: Suppl. 611 (1922). —
-GUD. gud (se d. o. I) som tänkes råda över rikedomen o. dess fördelning bland människor; jfr -givare. Plutus, Rikedoms-Guden. Regnér Begr. 219 (1780). —
-HUS. (i astrologiskt spr.) i sg. best., om det andra huset i djurkretsen l. i ngns horoskop (vilket i astrologien tänkes stå i samband med rikedom); jfr hus 11 a, b. Fuhrman Alm. 1654, s. 31. —
-KÄLLA. bildl.: källa (se d. o. 2 b) till rikedom; äv. i utvidgad anv., motsv. rikedom 2 b, c; jfr -brunn. Höpken 2: 676 (1771). MosskT 1890, s. 289. —
-LYSTNAD. jfr -begär; äv. bildl. (jfr rikedom 2 b). Lind 1: 320 (1749). Flensburg KyrklT 483 (1891; bildl.). —
-TEORI. (i sht i fackspr.) teori rörande (den nationalekonomiska) rikedomens väsen. Järta 2: 209 (1823). —
-TID. (mera tillf.) tid varunder ngn är rik; äv. bildl. (jfr rikedom 2 b, c). Ljungquist NDacke 16 (1927). —
-VANA. (mera tillf.) vana som rikedom inger l. som utmärker de rika; i sht i pl. Thomander Pred. 2: 186 (1849; i pl.). —
-ÄMNE. [jfr t. reichtumsstoff] (i fackspr., numera knappast br.) ämne som utgör (materiell grundval för) rikedom. Järta 2: 597 (1833). EkonS 1: 100 (1891). —
Spalt R 1886 band 22, 1958