Publicerad 1958 Lämna synpunkter RITTER, m.; ss. självständigt ord anträffat bl. i pl. =. Etymologi [av t. ritter (se RIDDARE)] (†) 1) = RIDDARE 1; i ssgn RITTER-MÄSTARE. 2) i uttr. fyrtio ritter, fyrtio riddare (se d. o. 2 e). Herlicius Alm. 1642, s. 10. Ssg: (1) RITTER-MÄSTARE. [jfr t. rittermeister] (†) chef för rytteriavdelning (rytterifana); jfr ryttmästare. Carl IX Cal. 105 (1596). Spalt R 2216 band 22, 1958 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
