| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RITUAL rit1ɯa4l l. ri1-, l. -ua4l, r. l. m. (Wallquist EcclSaml. 1—4: 200 (1789) osv.) l. (numera företrädesvis i teologiskt fackspr.) n. (Rydén Pontoppidan 344 (1766: Ritualet, sg. best.; möjl. att hänföra till obest. rituale), Heinrich (1814) osv.); best. -en, äv. -n, resp. -et; pl. -er (SvMerc. IV. 1: 180 (1758) osv.) l. (numera mindre br.) -ier (Björnståhl Resa 1: 64 (1770), Hellström Storm 91 (1935)), ss. n. (förr äv. ss. r. l. m.) äv. = (Sundén (1888; ss. m.), SAOL (1923) osv.); äv. (i bet. 3, nästan bl. om romersk-katolska förh.) RITUALE –a3le2, n.; best. -et; pl. -en.
1) stadgad l. hävdvunnen ordning för förrättning l. högtidsfirande inom viss religion l. kyrka l. kyrkoriktning; äv.: religiös l. kyrklig ceremoni som utföres enligt sådan ordning; äv. om (l. med tanke på) liturgiska texter l. hymner o. d. avsedda för en gudstjänst l. kyrkohögtid o. dyl. l. om text o. d. som läses vid en kyrklig ceremoni l. förrättning o. d.; i pl. stundom liktydigt med: (kyrkliga) bruk l. dyl. SvMerc. IV. 1: 180 (1758). I fall någre ändringar uti (den 1693 nyttjade) Ritualen (för firande av Uppsala möte) .. skulle finnas nödige och nyttige. Wallquist EcclSaml. 1—4: 200 (1789). Det homoiusianska ritualet (vid nattvardsgång). Rydberg Ath. 178 (1859). De s. k. ”officier” eller ritualer, som begagnades till förhärligande af något svenskt helgon. Rudin i 3SAH 15: 126 (1900). Som hade han inte hundratals gånger stått vid en grav och läst ritualen. Wägner Silv. 99 (1924). Det finns några ritualer, som enligt kyrkliga stadgar även förrättas hemma. Hit höra själamässan, dop, sista smörjelsen o. d. KyrkohÅ 1928, s. 50. Jordfästningen .. som kommer att försiggå efter borgerlig ritual. SvD(A) 1931, nr 132, s. 24. Han .. ville (icke) att Gottfrid skulle gifta sig enligt de kyrkliga ritualierna. Hellström Storm 91 (1935). Det prästerskap, som utförde denna i inkafolkets liv så viktiga ritual (vid den stora årliga solfesten). Grimberg VärldH 8: 229 (1938). — jfr BEGRAVNINGS-, BIRGITTINER-, DOP-, JORDFÄSTNINGS-, OFFER-, PRÄSTVIGNINGS-, VIGSEL-RITUAL m. fl. — särsk. i utvidgad anv. (jfr 2), om fastställd ordning för sammankomst l. ceremoni(er) o. d. inom profan orden l. profant samfund o. d. De många smålogerna (inom Odd fellow-orden) .. antogo en gemensam ritual. NF 12: 92 (1888). SvScoutförbBibl. 28: 89 (1944; inom scoutrörelsen).
2) allmännare, om fast ordning l. bestämda former som iakttages (iakttagas) vid utförande av ngt l. vid vissa återkommande tillfällen l. i vissa situationer o. d.; vana; äv.: ceremoni. Adolf .. kysste, enligt gammal ritual, sin mor på handen. Wetterbergh Penning. 208 (1847). Svartmålningar av motståndarne, vilket ju hör till ritualen i vår tids valkamp. Grimberg VärldH 4: 500 (1930). De firade .. (nyårsaftonen) traditionsenligt med många små siratliga ritualer. Krusenstjerna Fatt. 4: 262 (1938). De gröna, giftiga dryckerna ha en egen ritual. Malmberg StyckVäg 99 (1950).
3) skriftlig framställning av ritual (i bet. 1); bok innehållande (föreskrifter om) ritual; särsk. om kyrkohandbok l. mässbok; i sistnämnda anv. numera företrädesvis (i formen rituale) om romersk-katolsk liturgisk bok innehållande ritual för gudstjänsthandlingar som utföras av vanliga församlingspräster. Rydén Pontoppidan 344 (1766). En förbättrad Bibel-öfversättning, ett förbättradt Ritual och en förbättrad Psalmbok. AJourn. 1815, nr 117, s. 1. FoU 19: 204 (1906; i frimurarorden). 2SvUppslB 24: 244 (1952: rituale; om romersk-katolska förh.).
-DANS. (i sht om exotiska förh.) dans betraktad ss. religiös ceremoni. Andersson Drak. 141 (1926; om kinesiska förh.). —
-DRAMA. drama (se dram, sbst.2 1) ss. del av kyrklig ritual, liturgiskt drama. Hirn Barnlek 198 (1926). —
-ENLIG.
-IVRARE. SvKyrkÅrsb. 1922, s. 126. —
-MORD. [jfr t. ritualmord] mord begånget för att den mördades kropp l. (i sht) blod skall användas till rituellt bruk. AB(L) 1895, nr 269, s. 5. Barnaoffret såsom ritualmord .. förekommer .. i de medeltida anklagelserna mot judarna. Gadelius Tro 2: 133 (1913). —
-MÄSSIG. som är l. hör till l. överensstämmer med ritual(en); äv.: som utmärker l. påminner om utförande av en ritual (jfr ritual, sbst. 2). Den ritualmässiga slakten. Böök ResTyskl. 143 (1916). Kocken .. officierar med en säker värdighet, som är nästan ritualmässig. Martin PampL 100 (1930). Den så att säga ritualmässiga nedvärderingen av Marx. Wigforss Minn. 2: 154 (1951). —
-MÖNSTER. (i fackspr.) rituellt mönster l. schema; princip efter vilken ritual(er) utbildas l. utbildats. Arv 1949, s. 15. —
-SLAKT. slakt som försiggår enligt ritualens föreskrifter; särsk. om den judiska skäktningen. Nyström Jud. 213 (1919). —
-VÄSEN(DE). sammanfattande, om (systemet o. utövningen av) de till en religion o. d. hörande riterna. Annerstedt UUH II. 2: 294 (1909).
Spalt R 2217 band 22, 1958