| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIVAL riva4l, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er; om kvinna förr äv. RIVALE, f.; best. -en; pl. -er.
1) om man l. kvinna i förhållande till en annan (l. till andra) som strävar (sträva) att vinna en o. samma kvinnas resp. mans kärlek, medtävlare om ngns kärlek l. ynnest; stundom äv. om djur; jfr BUK-BRODER, MED-FRIARE, MED-ÄLSKARE. Rival till ngn l. ngns rival (om ngn l. ngt). VDAkt. 1708, nr 433. Hvarföre skulle man våga sit lif mot en lyckelig rival, som i dag fått hennes löfte om en evig kärlek? Kellgren (SVS) 4: 307 (1783). Hon påstod med yttersta envishet att få se sin rivale. Fahlcrantz Lessing Samps. 65 (1822). Att grefven vid samma tillfälle ansåg sig ha fått en rival om min ynnest i hofjägmästaren .., förvånade mig ej. Idun 1888, s. 55. Rosenius SvFågl. 4: 245 (1933; om fåglar). I någon mån har Mathurin varit min rival om den .. vackra Corisande Dolet. Johnson DrömRosEld 88 (1949).
2) i allmännare l. bildl. anv., om man l. kvinna i förhållande till den l. dem med vilken (vilka) han resp. hon tävlar l. konkurrerar (i ett visst avseende l. för att uppnå l. erhålla ngt o. d.), medtävlare, konkurrent; medsökande; ofta oeg., om ngt sakligt. Rival till (förr äv. (ut)av) ngn l. ngns rival (om ngt). (Elisabet I av England) öfverlemnade sig med all drift åt de talanger, som Hon visste, at Maria (Stuart) ägde, och då man icke tydligen utmärkte Hennes företräde före denna dess Rivale, kunde Hon (osv.). GT 1787, nr 63, s. 3; jfr 1. Då ni den lyckan fått, / At vara skön som dagen, / Rivale utaf behagen; / Bör nöjet bli er lott. Lannerstierna Äfv. 23 (1790). Den friska munnen, / Rosornas rival. Lenngren (SVS) 2: 378 (c. 1800). JGOxenstierna 5: 159 (c. 1817: af). Narva, Revals rival. NF 2: 631 (1877). Angelo´s rival om biskopsvärdigheten. KyrkohÅ 1938, s. 216. jfr TRON-, YRKES-RIVAL.
3) (i Finl.) bildl., om vart o. ett av två timotejax som användas i en stundom förekommande lek, varvid två personer hålla i en näsduk med båda händerna på sådant sätt, att i näsduken en smal ränna bildas, vari de båda axen läggas med topparna riktade från varandra, varefter de båda deltagarna i leken dra i näsduken i takt, så att axen flytta sig mot varandra o. det ena så småningom tränger ut det andra. SvStCederschiöld 143 (1914).
-STAD. stad som konkurrerar med en annan stad i fråga om storlek, handel o. d. Bladh (o. Hornstedt) 35 (1799). —
-TIDNING. konkurrerande tidning (utgiven på samma ort som en annan tidning). Fröding Eftersk. 1: 13 (1910).
RIVALISERA, RIVALITET, se d. o. —
RIVALSKAP, n. (Leopold osv.), äv. (föga br.) r. l. m. (RöstRadio); pl. (mera tillf.) = (Lo-Johansson) ((†) -er SD(L) 1896, nr 459, s. 6). egenskapen l. förhållandet att vara rival(er), rivalitet.
1) till 1. Leopold 1: 348 (1808, 1814). De unga, vackra .. (damerna) voro solarne, för hvilkas skull rivalskap uppkom. Carlén Skuggsp. 1: 206 (1861, 1865). Det uppges fall, där en zigenerskas kärleksdrycker varit upphovet till fruktansvärda rivalskap mellan män. Lo-Johansson Zig. 81 (1929). Då olyckan kommer över byn, är det ingen gammal släktfejd som blossat upp, ingen rivalskap som ärrar sinnena. RöstRadio 1949, nr 22, s. 9; möjl. till 2.
2) till 2. JernkA 1862, 2: 76. Animositeten mellan Tyskland och England bottnar i .. rivalskapet om världshandeln. NDA 1913, nr 1, s. 2. Säreget för Svante Stures tid var ett slags rivalskap om riksdagens stöd mellan de båda kämpande politiska huvudriktningarna. SvRiksd. I. 1: 214 (1931).
Spalt R 2269 band 22, 1958