Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RIVALISERA riv1alise4ra l. ri1-, l. rival1-, äv. riva1l-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. rivalisieren; av fr. rivaliser, avledn. av rival (se RIVAL)]
I. intr. Pfeiffer (1837).
1) motsv. RIVAL 1: uppträda ss. rival(er) l. vara rival (med ngn om ngn l. ngt), tävla (med ngn) om en kvinnas resp. mans kärlek l. ynnest. Här må Du tro det är ett kurtiserande och rivaliserande. Strindberg Brev 1: 62 (1870). (Du) säger [dig] aldrig .. varit kär i det af honom älskade föremålet och att du ej brydde dig om att rivalisera med honom. Fröding Brev 3 (1878). Den vackra, modiga Mathilda rivaliserade med modern om hans kärlek! Lo-Johansson Stat. 1: 77 (1936). särsk. (numera bl. tillf.) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om kärlek: präglad av rivalitet. Rivaliserande kärlek är för Fransoserne det socker, som måste göra deras svaga Tragiska kaffé något smakligare. Phosph. 1811, s. 147.
2) motsv. RIVAL 2: uppträda ss. rival(er) l. konkurrent(er) l. medtävlare, vara rival (med ngn om ngt), vara konkurrent l. medtävlare, tävla, konkurrera; äv. med sakligt subj.; ofta i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i utvidgad anv.: präglad av rivalitet). Kellgren (SVS) 6: 202 (1788). Den rivaliserande ställning de båda makterna (Sverige o. Danmark) intogo i Estland. Schybergson FinlH 1: 299 (1887). Kairo är de om Egypten rivaliserande makternas högqvarter. Rosenius Himmelstr. 281 (1903). Utom grefvinnan de Geer funnos tre andra damer, hvilkas ställning i societeten rivaliserade med hennes. Kleen Kvinn. 144 (1910). (Två män) rivaliserade om att hålla skojfriska festtal. Vallgren ABCBok 18 (1917). Kring Tyskland slåss segermakterna om sin prestige som rivaliserande läkare kring en sjukbädd. Bergman i 3SAH LXI. 2: 52 (1950).
II. [jfr motsv. anv. i fr.] (†) tr.
1) motsv. I 1: vara rival till (ngn), rivalisera med (ngn). Tyska Skomakar-Gesällen Caspar, älskande Dorothea .. rivaliseras af Skolmästaren vid Djurgårds-Skolan. SvLitTidn. 1821, sp. 132.
2) motsv. I 2: rivalisera l. konkurrera l. tävla med (ngn). Föreställ er en Markatta, som vill rivalisera änglarne. Thorild (SVS) 3: 239 (1792). Min bror, som .. rivaliserat mig i allt ända ifrån min ungdom. Almqvist Amor. 28 (1822, 1839).

 

Spalt R 2270 band 22, 1958

Webbansvarig