RIVEL ri3vel2, r. l. m.; best. -n; pl. rivlar.
Etymologi
[sv. dial. rivvil, spjut som gillrades för järv o. d.; till RIVA, v.2, l. möjl. etymologiskt identiskt med efterleden i isl. blóðrefill, svärdsspets (i sin tur möjl. till den rot som föreligger i RAV, sbst.1; jfr AJanzén i ANF 60: 187 (1946))]
Spalt R 2273 band 22, 1959
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
