Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RIZOM ritså4m, n.; best. -et; pl. = (Fennia XLIV. 2: 15 (1923) osv.) l. -er (GbgTrädgFPrisuppg. 1891, s. 70, osv.). Anm. Stundom användes äv. den gr.-lat. formen rhizoma. NF 13: 1033 (1889). Sundberg (1926).
Ordformer
(äv. rhi-, -tzom)
Etymologi
[jfr t. rhizoma, eng. rhizoma, rhizome; av gr. ῥίζωμα, rotsystem, till ῥιζόω, rotfäster, till ῥίζα (se RIZOID)]
bot. med (rester l. ärr efter) blad försedd jordstam innehållande upplagsnäring o. tjänstgörande ss. övervintringsorgan, rotstock. Fries BotUtfl. 2: 172 (1852). Ett som groddknopp fungerande rhizom. BotN 1922, s. 123 (hos vitsippa).
Ssgr (bot.): RIZOM-BARK. jfr bark, sbst.1 1. VäxtLiv 2: 255 (1934). —
-BLAD. blad på rizom. BotN 1890, s. 205.

 

Spalt R 2275 band 22, 1959

Webbansvarig