| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROA rω3a2, äv. (numera bl. bygdemålsfärgat l. skämts. l. arkaiserande) ROGA rω3ga2, v. -ade (MHaraldi Kylander G 3 a (1630) osv.); förr äv. RO, v.2; ror (Ps. 1572, s. 24 a, Dahlstierna (SVS) 71 (1698)), rott (Bark Bref 1: 73 (1703: rodt)); förr äv. ROAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE (föga br., Dalin (1855)).
1) intr.: vila (sig); särsk. motsv. RO, sbst.1 1 f, om avliden: vila (äv. i uttr. roa i Herranom, vila i Herranom, vara saligen avliden). Hwart skal iach roo / hwar scal iach boo, / Hwar tagher iach hws åt quelle? Ps. 1536, s. 24; jfr Ps. 1695, 205: 12 (: Hwar skal jagh roo); jfr äv. a. I then ewiga roligheeten, ther .. (de saliga) få roga och hwijla ifrån alla Synder, sorgh och bekymmer. Botvidi 24Lijkpr. a 3 b (1617, 1628). Den Salige och i Herranom Roende Frues, Högtbedröfwade Herre och käreste effterlemnade Maka .. Til Tröst, .. är denne enfaldige Lijk Sermon .. publicerat. Gezelius ASilfversparre A 1 b (1665). Jag skall intet stort såwa för än jag den nåden får att roo på din ädla arm min mer än dygdiga lilla ängell. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 88 (1693). Eneman Resa 2: 90 (1712). — jfr UT-ROA. — särsk.
b) [jfr t. auf etw. ruhen] med saksubj. betecknande ngt abstrakt, i uttr. roa på ngt, vila l. vara baserad l. bero på ngt; jfr 2 b slutet. På det att all ting här på faste Skiähl må roo. Dahlstierna (SVS) 298 (c. 1696). (Drottning Ulrika Eleonora d. ä.) war en Grundsteen i det Hörne / Där Swea Wällfärd roor uppå. Därs. 71 (1698).
2) refl.: finna l. få ro l. vila (efter ansträngningar o. d.), vila (sig); äv. övergående i bet.: leva i lugn o. ro. Så ära thå alla fädhrena som för (dvs. före) Christum wore vthi Abrahams sköte .. och roo sich än nw ther vthinnan jn til domadagh. OPetri 2: 248 (1528). Armeen .. mår nu rätt väl och vi stå alt och roa oss i qvarteren, och har Soldaten de bästa qvarter han än haft. Carl XII Bref 19 (1704). Riks-Cancelleren .. öfverlemnade sig til sin förra maklighet, och roade sig mäst på sina landtgods. Schönberg Bref 2: 306 (1778). — särsk.
a) i uttr. roa sig vid ngt (jfr II 2 a, III 2 a), vila (sig) l. stödja sig mot ngt; äv. bildl., övergående i II o. III, i uttr. roa sig vid ngn, finna stöd (o. tröst o. glädje) hos ngn, ty sig till ngn. Then een (froom) hustru haffuer, hans godz förkoffras, effter han haffuer een troghen hielp när sigh, och en stolpe ther han kan roo sigh widh. LPetri Sir. 36: 26 (1561; Bib. 1541: stödhia sigh widh). Hade .. (änkan i Nain) hafft andre flere Barn i lijffuet effter .. (den döde sonen), tå hade hon någorlunda kunnat roo sigh widh them. Rauman Ryning 11 (1610). Iag sorgde och gret myke mädan .. (min man) war borta ty iag hade ingen til at ro mig wedh mer än en vt lefwat gamal bone karing (dvs. bondkäring). Horn Lefv. 136 (c. 1657; rättat efter hskr.).
b) med saksubj.: vila; äv.: stå l. vara l. ligga stilla l. orörd. I Thessalia eller Peloponeso .., der aldrigh någon Stierna står stilla .. och roor sig. Rudbeck Atl. 2: 479 (1689). När henderna hafva arbetat sig trötta .., få the hvilas och roa sig. Swedberg SabbRo 1274 (1691, 1712). Allenast våra jern bergz-karlar .. ville låta Jernmalmen roa sig i råsten, mer än ½ dygn eller några timar. Tiselius Vätter 2: 92 (”100”) (1730). — särsk. om ngt abstrakt; dels i uttr. roa sig på ngt, vila l. vara baserad l. bero på ngt (jfr 1 b), dels övergående i bet.: dröja kvar. De höga Herrars Relation hafwa wi deszlikes genomläst, och finna den samma inrättad på de förnämsta stycken, Riksens wältrefnad ror sig på. HC11H 10: 151 (1680). (Judarnas) Tempels mur, där Guds härlighet ännu skall roa sig. Eneman Resa 2: 263 (1712).
3) tr.
a) i uttr. roa ngn till vila, vagga ngn till ro l. till sömns. Liudet (av vackra ord) roar oss til hvila såsom Vaggebarn. GJAdlerbeth (1786) hos CAEhrensvärd (SVS) 1: 256.
b) i uttr. roa ngt med ngt (jfr II 1, III 1 c α), freda ngt med ngt. Uti thessa täppor .. göres hvar natt eld, til at roa Boskapen med, och afvärja myggen. Wasenius NorrlBoskSk. 114 (1751).
1) tr.: ge (ngn l. ngt) lugn l. ro, bringa (ngn l. ngt) till ro, lugna; särsk. i uttr. roa ngn l. ngt med ngt (jfr I 3 b, III 1 (c α)), ge ngn l. ngt ro med ngt. Jw högre och wichtigare Saker Menniskian drijfwer, jw mehra håller hon sitt Sinne stilla, rooar och tranqvillerar thet. Sylvius Mornay 67 (1674). Med then Menniskian (som bereder sig att ta emot Kristus) omgås han gärna, talar liufligen medh henne, hugswalar henne, rohar henne, och gläder henne medh en synligh Wänligheet. Preutz Kempis 130 (1675). Han vet hvad det är, med en upriktig dygd roa sit samvete. Dalin Arg. 2: 295 (1734, 1754).
2) refl.; närmande sig l. övergående i III 2; äv. med saksubj. betecknande hjärta l. hopp.
a) i uttr. roa sig vid ngt (jfr I 2 a, III 2 a), finna lugn l. ro (o. glädje) i ngt. The milde och spakferdighe / Skola .. / Haffua .. lust j mykin fridh, / Jw mest then hiertat roor sigh widh, / Hwart werlden wiker eller wender. Ps. 1572, s. 24 a; jfr Ps. 1695, 48: 7.
b) i uttr. roa sig i ngn (särsk. i Gud) l. i ngt l. utav Guds kärlek (jfr III 2 e), finna lugn l. ro (o. glädje) i ngn (särsk. i Gud) l. i ngt resp. i Guds kärlek. Then fridh och roo .. som vthaff timmeligh ting komma, the beståå intet länge .., men när som hiertat rogar sigh allenast vtaff Gudz kärleek, tå hafwer thet en ewighwarande fridh och frögd. Muræus Arndt 1: 111 (1647). (Hoppet) rooar sigh allenast vthi Gudi och berömar sigh aff Herranom. Därs. 2: 404 (1648). Ey heller skola wij rooa oss vti gåfworna (dvs. Guds gåvor), vtan vti Gudi. Därs. 3: 91. Förlän migh at kunna låta blifwa min Begäran, och vthi tigh (dvs. Gud) .. migh allena roha, och mitt Hierta tilfredz ställa. Preutz Kempis 266 (1675). Nohrborg 788 (c. 1765).
c) i uttr. roa sig med ngt (jfr III 2 a), finna lugn l. ro (o. glädje) gm ngt. Badh och stundom andra läsa för sigh aff Gudz ordh, thet han sigh medh tröstade och rogade. MHaraldi Kylander G 3 a (1630).
1) tr.: ge l. bereda l. skaffa (ngn) nöje l. underhållning, försätta (ngn) på gott humör (i sht gm ngt underhållande l. roligt); förströ, förnöja, glädja, fröjda; underhålla (o. få att skratta l. le); ofta (i sht i förb. med negation) övergående i bet.: tilltala, behaga, passa; äv. med saksubj. Roa ngn med ngt. Ditt dumma skämt roar mig inte alls. Skogekär Bärgbo Wen. 26 (c. 1635). Dhe förnähma (turkarna) hafwa .. gycklare som skola roga dem. KKD 5: 45 (1709). Go Herrar! länen mig ert öra / Til salig Dumboms Lefverne: / Om det ej ledsnar er at höra, / Så tör det roa er kanske. Kellgren (SVS) 2: 323 (1790). Så jag målar, donna Bianca, / Ty så roar mig att måla. Almqvist RMar. 61 (1834). (Jag) roade tante Ulla med mina .. anmärkningar öfver personer och deras yttranden. De Geer Minn. 1: 67 (1892). (De flesta människor) vilja (numera) roas, de ha förlorat förmågan att roa sig själva och andra. Nilsson FestdVard. 103 (1925); jfr 2. Det har roat mig att i tidningarna följa med dessa inlägg. Ruin SjunknH 37 (1956). jfr (†): Jag vet, at min Herre .. äfven gordt upmärksamhet på dessa phenomener (dvs. fenomen som stå i samband med sömngång): roa mig derföre med Edert svar. Posten 1769, s. 915. — särsk.
a) i ordspråk. Det är litet man kan roa barn med. Rhodin Ordspr. 34 (1807). jfr: Han skrattar .. med den upplyste skeptikerns skratt, som vet huru litet kan roa barn. Strindberg NRik. 4 (1882).
b) i abs. anv. Han talar nog, uttrycker väl sina tankar, och det han säger, roar. Riccoboni Catesby 6 (1761). Kanske det inte roar att läsa högt? Sturzen-Becker Krita 137 (1841). Som sina kåserande yrkesbröder hade .. (Hjalmar Söderberg) till mål att roa, men han ville inte roa vilken publik som helst och på vad sätt som helst. Bergman i 3SAH LXI. 2: 100 (1950). — särsk. (mera tillf.) i uttr. skulle roa veta, det skulle roa mig att veta, det skulle vara roligt att veta. Vilken kvinna kunde låta bli att titta igen, när Jonas tittar? Skulle roa veta. Bergman JoH 60 (1926).
c) (numera bl. mera tillf.) med sakobj. Huaraf kan hiertat vårt mer nögt ock roat blifua, / Æn nær man foglasång i skog och gröna fælt? / Så liufligt höra får. Wallenberg (SVS) 1: 5 (c. 1765). — särsk.
α) (†) i uttr. roa sina sinnen l. tankar med ngt, ss. förströelse l. nöje sysselsätta sina tankar l. sig med ngt, roa sig med ngt; jfr 2 a. Då Hans Kongl. Höghet börjar at fylla sina tankar af sine Ärerike För-Fäders bedrifter, och framdeles roa sina sinnen med at beskåda deras målningar, skal (osv.). Celsius G1 Dedik. 4 (1746). Att styrka sitt tålamod, började Leonard roa sina tankar med en liten föreställning om hvad mamma och Monika skulle säga, i fall de såge honom i detta äfventyr. Carlén Bull. 2: 49 (1847).
β) (†) i utvidgad anv., i uttr. roa sin uppmärksamhet vid ngt, ägna sin uppmärksamhet åt ngt. Crælius TunaL 54 (1774).
d) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som roar, underhållande, rolig, nöjsam. TThorild (1793) hos Ljunggren SVH 2: 58. Det roande för inre sinnet hörer antingen til förståndets eller phantasiens föreställningar. Höijer 2: 261 (c. 1808). En mycket roande läsning. Hagberg VärldB 34 (1927).
2) refl.: sysselsätta sig med ngt o. ha nöje av sysselsättningen, förströ sig; ha nöje l. förströelse l. underhållning, ha roligt; vara l. känna sig på gott humör o. d. (o. ha roligt l. skratta o. d.); (söka) skaffa sig l. bereda sig förströelse l. underhållning l. nöje(n) o. d.; bevista nöjestillställningar o. d., deltaga i l. ägna sig åt nöjen l. nöjesliv(et). Roa sig på ngns bekostnad, se BEKOSTNAD e α slutet. Han är alltid ute och roar sig i stället för att arbeta. Roade du dig mycket i Paris? Det hände sig att jag med M:ro Platino och rådmannen Jöns Jönsson sutto och roade oss. Läktorn 25 (1678); jfr I 2. KulturbVg. 2: 102 (1727). Man är aldrig lyckligare än när man roar sig, och om man altid kunde roa sig, skulle man altid vara lycklig. Kellgren (SVS) 4: 225 (1781). Det är naturligt att de unga vilja roa sig. Tegnér (WB) 8: 295 (1838). Här har du en hacka att roa dej på; .. men tag bara inte för mycket till bästa. Blanche Våln. 308 (1847). Huru kan man akta menniskor, som icke lefva för annat i verlden än att roa sig. Agardh ThSkr. 2: 13 (1856). SvD(B) 1947, nr 284, s. 6. — särsk. i vissa uttr.
a) roa sig med (förr äv. vid) ngt (jfr I 2 a, II 2 a, c) l. roa sig med att göra ngt (förr äv. vid göra ngt), sysselsätta sig med ngt resp. med att göra ngt o. finna nöje däri, underhålla l. förströ sig med ngt osv.; äv. övergående dels till en beteckning för att ngn gör ngt (endast) för ro skull l. för nöjes skull (o. utan allvarligare syftning), dels till en beteckning för att den talande anser det likgiltigt l. betydelselöst att ngn gör ngt; förr äv. (i uttr. roa sig med l. vid ngt): skaffa sig tillfredsställelse l. njutning gm ngt, njuta av ngt; jfr f α. Vad har du roat dig med under semestern? Brahe Oec. 103 (1581; uppl. 1920). Tå glömmes och icke then allmänna sed / En Pijpa med Toback at roga sig wed. Törnewall B 7 a (1694). (Vi gingo) at roga oss med kägelspel. Dahlberg Lefn. 43 (c. 1755). (Sv.) Han roade sig med sin pipa, (eng.) He enjoyed his pipe. Widegren (1788). Gustaf. Hon är kär i mig. Jag svär på det. Konsuln. Det kan du roa dig med. Michaelson Ungk. 66 (1892). I Finland har man roat sig med att mäta upp energiförbrukningen vid några olika slag av dans (osv.). Bolin VFöda 158 (1933). jfr (†): På desse compendieuse stolarne kan Fruntimmer väfva at roa sig med. Polhem Invent. 53 (1729). — särsk.
α) (†) roa sig med ngt, övergående i bet.: ha roligt åt ngt, skoja med ngt, göra sig lustig över ngt; jfr c. Hvilken svaghet är det icke, at (som en viss journalist) två gånger roa sig till Finska lärdomens förklening med Finska Lärdas namns ändelser på us? SvMerc. 2: 166 (1756). Weise 1: 262 (1769).
β) bildl., med saksubj. Ödet ser jag ro sig wed / Hans lust och lycka dempa ned. Brenner Dikt. 1: 144 (1700, 1713). Regnet roade sig med att piska utanför. Lundgren MålAnt. 1: 207 (1870).
b) roa sig med ngn.
α) (†) underhålla sig med ngn. Bark Bref 1: 73 (1703). (Jag) infann .. mig .. hos Prinsen, som tog vänligt emot mig, och en lång stund pratade och roade sig med mig. Böttiger 6: 24 (c. 1875).
β) (numera föga br.) övergående i bet.: skämta l. driva med ngn; jfr c. Lagerbring HistLit. 127 (1748). Det har någon sagt för att roa sig med dig. Lindegren 1: 38 (1805). (Irländska barn) tycka om att på ett skälmaktigt, oförargligt sätt roa sig med främlingen, som frågar efter vägen. Steffen BrittStröft. 379 (1895).
γ) i sådana uttr. som gå ut l. vara ute och roa sig med ngn, gå ut l. vara ute o. roa sig tillsammans med ngn. Han har inte lust att gå ut och roa sig med farmor! Bergman Patr. 91 (1928).
c) (numera bl. mera tillf.) roa sig åt l. över ngt l. ngn, finna ngt l. ngn rolig(t) l. lustig(t) l. komisk(t) o. d., ha roligt l. skratta åt ngt l. ngn; äv.: göra sig lustig över l. driva l. skämta med ngt l. ngn, göra narr av ngt l. ngn; jfr a α, b β. Modée FruR 40 (1738). Allmänheten har den halsstarrigheten att aldrig vilja roa sig efter teorier, ehuru den mången gång roar sig åt dem. BEMalmström 8: 99 (1860). Geishorna roade sig dråpligt öfver vår tafatthet (när vi skulle äta med pinnar). SDS 1904, nr 90, s. 2. Drottning Lovisa Ulrika .. ville roa sig åt Svedenborg och hans förmenta andeuppenbarelser. LfF 1905, s. 294. Sylwan (o. Bing) 1: 59 (1910).
d) (†) roa sig av ngt (jfr II 2 b), vara glad l. glädja sig över ngt; äv. med saksubj. Vil ögat sit begär i fägring äntlig fylla, / Så kan det, utan mehn och skada, roa sig / Af tusend’ färgors sken, som blommans knopp förgylla. Nordenflycht QT 1745, s. 154. Wrangel TegnKärlekss. 124 (i handl. fr. 1798).
e) (†) roa sig i ngt (jfr II 2 b), finna glädje i ngt. Konungar och Monarcher .. the ther sigh vthi henne (drs. åkerbrukets konst) på thet högste förlustat och rogat hafwa. Mollet Lustg. A 3 b (1651).
f) roa sig att göra ngt, förr äv. roa sig göra ngt.
α) (numera föga br.) roa sig med att göra ngt (se a). Kempe FabritiiL 111 (1762). Jag roade mig berätta .. (för den gamla frun), hur jag attraperat (dvs. ertappat) mademoisellerna hos min värdinna. Tersmeden Mem. 5: 17 (1769). På en och annan mellanstund / Vi roa oss att slåss med stolta grannar. Atterbom LÖ 1: 13 (1824). Se här ett prov (på Tagores barnpoesi) som jag roat mig att sätta på vers. Hallström LevDikt 314 (1914).
β) (†) vara glad l. glädjas över att göra ngt; äv.: (med nöje) finna sig i att göra ngt. Man roar sig at emottaga et anfall (i en polemik), som icke leder til ämnen af högre betydelse; men (osv.). SvMerc. 6: 662 (1761). Örtekännare roa sig at se (de ovanliga växterna). Sahlstedt Veckobl. 1767, s. 11 (i bild).
g) (†) roa sig om ngt, roa sig med att spela om ngt. Hälst som iag tänckt gienom kortspehl eller tärning skulle road oss om några Caroliner. ÅgerupArk. Brev 20/11 1746.
3) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om person (l. djur): som har nöje l. glädje av ngt, som finner ngt roligt l. underhållande l. nöjsamt; upplivad, glad; äv. om ansiktsuttryck l. min o. d.: som tyder på att ngn finner ngt roligt l. lustigt o. d. Serenius (1741). Fattigdomen och nöden hafva ofta njutit frukten af den lyckliges vinst och de roades förnöjelse. Kellgren (SVS) 5: 142 (1787). En min av road förvåning. Österling Galsworthy Brod. 128 (1918). Han är så liten, knappt knähög, att man road drar på munnen. Tegnér Paris 28 (1924). Han sneglade road på henne. Spong Sjövinkel 18 (1949). — jfr LÄTT-ROAD. — särsk.
a) i uttr. vara road av ngt l. av att göra ngt, förr äv. vara road att göra ngt, ha nöje l. glädje av ngt resp. av att göra ngt; äv. allmännare: tycka om l. vara intresserad av ngt resp. av att göra ngt. (Fr.) Se plaire avec qlcn, (sv.) vara road af ens sällskap. Holmberg 2: 412 (1795). Son af den dålda grottan! är du road af sånger? Ossian 3: 66 (1800). Catharina (av Medici) var road att läsa. Cronholm Lig. 385 (1839). (Hästarna) voro väl icke roade af att få pusta ut, ty de fnyste, gnäggade, skakade sina manar och sparkade upp snön. Rydberg Vigg 4 (1875). (Pojken) hade varit road av fartyg i hela sitt liv. Lagerlöf Holg. 1: 114 (1906). Emma .. var föga road af halfäkta hänförelse. Hallström NNov. 37 (1912). ÅbSvUndH 56—57: 37 (1939).
b) i uttr. vara road av ngn, ha nöje l. glädje av ngn; äv. (ngt vard.) allmännare: tycka om ngn, vara tilltalad av ngn. Han är inte road av Chaplin. Det tycktes som åhörarne voro oändeligen roade af Hr. Oratorn, ty flere ordentelige salfvor af skratt fölgde på vissa uttryck. Kellgren (SVS) 4: 51 (1779). (Sv.) Vara road af någon. (Fr.) Se plaire avec qn. Nordforss (1805).
4) (†) ss. dep.; i uttr. roas att göra ngt, finna nöje l. glädje i att göra ngt. Mången gång med trägna sinnen / Vi roades att leta opp / De fordna tidehvarfvens minnen. JGOxenstierna 2: 289 (1795). Kan du (dvs. döden) roas, att jämt plundra de lyckligas bädd? Tranér Erinna 32 (1827).
Spalt R 2297 band 22, 1959