Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROCKSTEN l. ROCKESTEN, r. l. m.; pl. -ar.
Ordformer
(rock- 1889. rocke- 1839—1850)
Etymologi
[jfr d. rokkesten, eng. rocking-stone; av det ord som föreligger i sv. dial. rocka, d. rokke, eng. rock, alla med bet.: gunga, vagga (se RUCKA, v.), o. STEN; i sv. möjl. lånat från d.]
(†) större sten som vilar endast på en l. två fasta punkter o. därför lätt kan sättas i en gungande rörelse; jfr RUCKE-STEN, RUGGESTEN, RUNK-STEN. Afzelius Sag. 1: 19 (1839). SKL 3: 363 (1850). Björkman (1889).

 

Spalt R 2326 band 22, 1959

Webbansvarig